Knapt 25 år men vill inte länge till, aldrig tyckt livet var intressant.

Droger då och då är anledningen jag orkar fortsätta. Hatar livet.

Om du fokuserar på att du inte kan något och inte är intresserad av något, så blir det din valda sanning om dig själv, klart som fan att du mår dåligt med så destruktivt intresse om att trycka ner dig själv hela tiden.

Titta/lyssna på hans två avsnitt från framgångspodden.
David JP Philips som haft en 20år lång depression och tagit sig ur den.

https://youtu.be/5OKvY3ulZXs

Det är resultatet av att må bra max 14 dagar där jag tänker gott om mig själv och är optimistisk inför livet men att det alltid återgår till det pesimistiska vilket är känslan jag har till 98% av tiden. Får aldrig lov att känna harmoni och lycka mer än 1-2 veckor.

Sanningen är ju vad den är. Jag är en söndercurlad 24 åring helt utan identitet och som inte skulle klara mig på egna ben utan föräldrarnas hjälp kring många områden. Jag är en djupt osäker människa som knappt kan bemästra något i livet för jag är så jävla kass med grava inlärningsproblem. Skäms så det gör ont.

Att jag då ser ganska bra ut och kvinnorna tror jag är en man men i själva verket knappt kan något en man ska klara får mig att hela tiden vara på sin vakt så jag inte avslöjas.

Kan du summera lite kort vore det fint.

Vet absolut inte hur jag skulle ta mig ur en depression med tanke på att livet är en ända stor loop och jag inte har ett ända intresse i livet vilket blir ett meningslöst liv.

Kanske har du jobbiga insikter som gör sig gällande, psykedelika är inte för alla, men även de som är som gjorda för psykedelika har mycket jobbiga upplevelser i samband med psykedeliska sessioner.

Det som tvingar fram paradigmskiften gör det i regel inte under glada tillrop och med varsam hand, utan det är våldsamheter och existentiella kriser som driver på sådant. Vare sig det är samhällen eller individer, så har människan en tendens att hellre sticka ut sina hädande ögon än att acceptera att kejsaren är naken, och har varit det sedan tidernas begynnelse. Somligt går under med buller och brak, annat förtvinar till oigenkännlighet.

Det ända som är beständigt här i världen är det föränderliga. Men tryggheten som det sedan länge kända fortsätter skänka oss, gör att smärta blir en ofrånkomlig del av förändringens process. "Be like water, my friend" som Bruce Lee sade, men så det är ju lätt för honom att säga, han slipper ju detta evinnerliga lidande nuförtiden.

Nej.

Orkar du inte ens titta på ett youtube klipp så kvittar det vad jag skriver till dig.

Sitter på mobilen på bussen utan hörlurar, därför jag frågade.

Vill du ha ett intresse att börja med?

Att förstå din situation och läsa på om det.
Tex böcker om psykologi och ämnen runt omkring det.

Jag tror även att Eckart Tolle skulle va nåt för dig.

Hans bok lev livet fullt ut, som väldigt bra beskriver den där inre rösten som du har i huvudet som hela tiden "pratar" med dig.
Att det står "andligt uppvaknande" behöver du inte ta in om du inte vill.

Det går inte att summera in den killen, lyssna vid första bästa tillfälle.

Stanna och köp ett par billiga skitlurar vid första bästa tillfälle. Jag har alltid ett par extra, billiga lurar i jackan.

Det låter som att du har en depression. Gå och prata med någon psykolog för att få en diagnos. Detta är nog prio nummer ett för dig. Känner du noll intresse för något, att skapa dig ett liv och känna att du vill utvecklas i takt med livet så verkar det vara något som du behöver hjälp med. Innan du bortförklarar dig själv med att söka hjälp. Tänk om det faktiskt är så att så som du har känt en stor del av ditt liv är något som går att bota?

Du har inget att förlora men allt att vinna på det. Kör!

Som min son beskrev det: "jag vill inte dö, men inte heller leva". Varför göra något åt det? Vissa människor lever utan armar och ben. Ni lever utan lusten att leva. Era mödrar har fött barn som är på det viset.
Alla vi har något tungt att bära på. Bara acceptera det .