Knapt 25 år men vill inte länge till, aldrig tyckt livet var intressant.

Jag få sed när jag vill ^^ ser ganska bra ut men låter inte folk komma för nära för att inte upptäcka vilken ointressant looser jag är, men knulla får jag.

Ända sedan jag var liten har där aldrig funnits något av intresse i denna värld jag velat ägna mig åt förutom datorspel på sin höjd. Jag tycker livet och min tillvaro är så fruktansvärt meninglös. Inga intresse, ingen hobby, ingenting jag ser fram emot eller har lust att göra. Depression eller inte, jag är en helt ointresserad människa. Har arbete, en nära vän, jag ser bra ut och förutsättningarna är goda men problemet är jag. Finns inget driv i mig och där har aldrig funnits det heller, allting jag gör det gör jag för att jag måste, inte för att jag egentligen vill. Vad fan är meningen med livet när ingenting intresserar och jag knappt är 25 år gammal? De senaste två åren har jag berusat mig då och då med narkotika för att inte tappa det helt. Gång på gång har jag försökt mig på livet men känner alltid att jag egentligen inte vill det. Helst av allt skulle jag vilja bli obotligt sjuk så att jag kunde somna in och familjen lättare skulle acceptera läget än om jag tog livet av mig själv. Där är något fel på mig, inte som att jag är psykotisk eller konstig eller så, jag bara är ointresserad av vad ett liv innebär. Har ända sedan tidiga tonåren vetat att jag inte kommer skaffa fru, barn, villa och det där, eller vilja utvecklas karriärmässigt eller ägna mig åt något alls egentligen för där är inget jag vill göra mer än det nödvändiga.

Finns här någon som kan relatera?

Jag försöker gång på gång att göra något åt det. Då och då får jag en livsgnista av mening som håller i sig 2 veckor om jag har tur. Tänker då på att äta bra mat, ha goda sömnrutiner, träna, tänka på någon utbildning kanske men jag känner optimism i väldigt liten grad och till största del pesimism. När jag befinner mig i pesimism läget står allting still, orkar knappt äta eller ta hand om mig själv då.

Jag lider troligtgis av dystymi och min motor är långsam.

Ända sedan jag var liten har där aldrig funnits något av intresse i denna värld jag velat ägna mig åt förutom datorspel på sin höjd. Jag tycker livet och min tillvaro är så fruktansvärt meninglös. Inga intresse, ingen hobby, ingenting jag ser fram emot eller har lust att göra. Depression eller inte, jag är en helt ointresserad människa. Har arbete, en nära vän, jag ser bra ut och förutsättningarna är goda men problemet är jag. Finns inget driv i mig och där har aldrig funnits det heller, allting jag gör det gör jag för att jag måste, inte för att jag egentligen vill. Vad fan är meningen med livet när ingenting intresserar och jag knappt är 25 år gammal? De senaste två åren har jag berusat mig då och då med narkotika för att inte tappa det helt. Gång på gång har jag försökt mig på livet men känner alltid att jag egentligen inte vill det. Helst av allt skulle jag vilja bli obotligt sjuk så att jag kunde somna in och familjen lättare skulle acceptera läget än om jag tog livet av mig själv. Där är något fel på mig, inte som att jag är psykotisk eller konstig eller så, jag bara är ointresserad av vad ett liv innebär. Har ända sedan tidiga tonåren vetat att jag inte kommer skaffa fru, barn, villa och det där, eller vilja utvecklas karriärmässigt eller ägna mig åt något alls egentligen för där är inget jag vill göra mer än det nödvändiga.

Finns här någon som kan relatera?

Gå till psykolog i så fall. Ingenting flashback kan hjälpa dig med.

En psykolog kan inte få mig att efter att aldrig haft intresse för livet. Tycker INGET och har aldrig haft intresse för livet, måmga av er verkar inte förstå där finns människor som inte har något sug för livet

Den första insikten jag får är att du jämför dig mot alla andra.
Ditt misstag är att du tror att alla andra är något som dem inte är.
Dina frågeställningar är långt mkt vanligare än vad du tror, även om många är så rädda för att visa upp en krackelerad yta så de visar det väldigt sällan.

Börja med att gå till vårdcentralen och berätta att du mår kasst och vill prata med en psykolog.
Välj kön på psykologen efter vilka du har lättast att prata med i livet.