Citat:
Ursprungligen postat av
FlamRed
Nja, det uppstår ett koncept/ideologi kring fri vilja helt klart.
Men tråden handlar om den "intuitiva" faktiska fria viljan. Möjligheten och utförandet av val.
Och ingen i tråden verkar vilja ge sig på att beskriva hur denna fria vilja skulle kunna uppstå, hur är den möjlig. (Och nej, då menar vi inte den fria viljan som ide eller ideologi, utan som ett faktiskt fenomen i universum/hjärnor)
Jag menar inte diskussionen om den fria viljan. Jag menar den fria viljan som mentalt verktyg.
Det bygger på att man gör en mental bild av en framtid man vill undvika, och så undviker man den.
Det momentet har inget med fysik att göra. Det är därför vi har den här långa tråden för att de flesta människor är inställda på att hitta den fria viljan i fysiken. Och när de letat där förgäves säger de, den finns inte!
De kanske letade på fel ställe, och den fria viljan var inte det vi trodde att den var.
Exempel:
Herr Cuntwell funderar på att stjäla en bil. Innan han gör det går han igenom scenariot i sitt huvud.
Då kommer han fram till att han riskerar att bli straffad för sitt brott, och beslutar sig för att handla annorlunda. Ser du,
han handlade annorlunda! Annorlunda än det scenario som spelades upp i hans huvud.
Det är vad som menas med att handla annorlunda. Annorlunda än den mentala simuleringen.
Den ordningsmakt som hotar med straff måste också
tro att straffet har verkan, att Herr Cuntwell är straffbar så att säga. Eftersom ordningsmakten tror det, är denna tro en länk i den kausala kedjan i vilken Herr Cuntwell antingen stjäl bilen och blir bestraffad, eller – låter bli för att han hellre vill undvika straff. Vad det än blir, så är det deterministiskt, för det sker i den fysiska verkligheten.
Om han valde att stjäla bilen och ångrar sig efter bestraffningen så kanske han säger; -jag skulle ha handlat annorlunda. (Han kör en simulering i huvudet igen fast bakåt i tiden när han säger det, vilket självklart inte ändrar det som skett, men eventuellt så leder det till att han inte upprepar samma misstag). Ordningsmakten håller med och svarar på liknande sätt; du kunde ha handlat annorlunda. (Återigen, en simulering). Givetvis kunde han inte ha handlat annorlunda än han handlat.
Man begår alltså ett misstag om man tar begrepp från simuleringen ("kunde ha handlat annorlunda") som om det representerade något i den fysiska världen. Att det inte gör det är väl alldeles uppenbart, speciellt med tanke på alla fruktlösa försök här att använda det som definition.
En deterministisk, d.v.s. förutsägbar värld, är dessutom förutsättningen för att en mental simulering ska vara meningsfull.
Dåliga nyheter för alla som tyckte att det fanns en motsättning mellan determinism och den fria viljan alltså.
Den här mänskliga böjelsen att tro att simuleringen är verkligheten går som en röd tråd, inte bara i denna tråd, utan i historien. Evolutionärt?
Det var därför jag tog upp Zenons paradox. Zenon hittade inte den mentala simulering som vi kallar rörelse i fysiken, när han analyserade pilens väg. Hans slutsats blev att rörelse inte existerar.
Känns det igen?