Citat:
Ursprungligen postat av
Kranskalle
Polisen beskrev uttryckligen att barnen inte såg vad som skulle komma. Vad det grundar detta på vet jag inte, men de hade inte sagt det så tydligt om de inte hade belägg för det.
Din andra frågan har varit "the million dollar question" och den som jag personligen tyckt varit svårast att begripa i detta ärende. Flera av de psykologiska händelsekedjor och förklaringsmodeller som beskrivits bakåt i tråden är dock de mest sannolika.
I korthet går det ut på att de var varandras sämsta rådgivare och att de sjönk neråt tillsammans, inte bara trots att de hade varandra, utan just pga att de hade varandra. Dessa mord hade därför inte skett om någon av föräldrarna inte hade varit där. Därav polisens lika fördelning av skuld dem emellan.
Brottsrättsligt pratar vi om medgärningsmannaskap - att ingen av föräldrarna självständigt uppfyller brottsrekvisitet för gärningsman och att morden begåtts "tillsammans och i samförstånd" eller "gemensamt och i samråd"
Min högst personliga gissning är att delar av polisens slutsatser bygger på föräldrarnas uppgifter. Det fanns efterlämnad dokumentation, jag gissar att det var både den skriftliga som man delvis citerar, men även att det fanns någon inspelad gemensam hälsning till eftervärlden.
Som anhörig skulle nog även jag kunna känna tvivel om det bara handlade om ett brev som ligger till grund för ett gemensamt gärningsmannaskap, även om det i brevet står att det var en gemensam planering och ett enigt beslut.
Vi har iofs testamentet som talar om att det någon dag innan fanns en gemensam plan, men jag tror som sagt att det även finns annan dokumentation där föräldrarna tillsammans, men ändå var och en för sig redogör för sitt beslut. Jag hoppas det i alla fall, för de anhörigas skull. Så de slipper leva med tvivel.
Det tror jag inte att O eller H hade önskat heller.
De sänkte värmen i huset, så det fanns någon sorts medkänsla i galenskapen.
