Citat:
Ursprungligen postat av
57Emma
Unga har ofta prioriterats och framförts att det är viktigt att bry sig om våra unga, de är vår framtid.
Helt riktigt och det sa säkert våra gamla idag också, de unga är vår framtid men hur blev det.
"de var ju ändå gamla och multisjuka" när massor av gamla dör.
Jag vänder mig mot tankesättet att barn och unga skulle kunna "bli" på något sätt utan påverkan utifrån. Om man uppfostrar ett barn och ger det kärlek och omsorg då kommer barnet att fortsätta på samma spår när det växer upp.
Men om man låter bli att ta sitt förändra-ansvar och hoppas att skolan/dagiset eller någon annan gör det åt en så att man själv helst slipper - då kan det gå illa.
Det går alltså inte att avsäga sig förändra-ansvaret och undra hur slutresultat blev så dåligt.
Om dagens gamlingar inte gillar hur medelåldersmänniskor behandlar dem då borde de de tänka på hur dessa människor själva blev behandlade när de var unga.
Ett exempel: Anna Wahlgren har 8 barn. Ändå var hon tvungen att flytta till Indien för att bli omhändertagen av en indisk "adoptivson" och hans familj. Det är inte pga otacksamhet från de barn som hon tog så väl hand om utan precis av den motsatta anledningen. Det räcker inte att man ger barn mat i magen och någonstans att bo och sen förverkligar sig själv resten av tiden.
Respekt är något ömsesidigt. Behandlar man ett litet barn som är totalt beroende av en själv illa då uppfostrar man barnet att tänka att den sortens beteende är helt ok. Och när man själv blir stor så..
Det går inte att vara självisk och förutsätta att barnen skulle vara osjälviska när man själv är beroende av deras vård.
Utöver detta anser jag inte att man ska hållas vid liv till vilket pris som helst oavsett om man är gammal är ung. Det måste finnas gränser för om det är lönt. Även för individen själv.