Förekommer organiserad gang stalking?

Utredning som har antagit arbetsnamnet Utlandsspioneriutredningen (Ju 2016:14).

Till statsrådet och chefen för Justitiedepartementet

SOU 2017:70 Betänkande av Utlandsspioneriutredningen Stockholm 2017 Förstärkt skydd för uppgifter av betydelse för ett internationellt samarbete för fred och säkerhet som Sverige deltar i
http://www.sou.gov.se/wp-content/uploads/2017/09/SOU-2017_70_webb-nu.pdf

Då gang stalking nätverken är internationella samarbeten med andra länders angivare, informatörer och agenter som springer omkring så bör man läsa igenom den här typen av dokument som på något sätt kan tänkas vilja reglera dessa.

Från dokumentet ovan relevant till det vi diskuterar:

Allmänt om underrättelseverksamhet
Som exempel på inrikes underrättelseverksamhet i Sverige kan Polismyndighetens och Säkerhetspolisens underrättelseverksamhet tjäna. Polisen bedriver kriminalunderrättelsetjänst som syftar till att avslöja om brott har begåtts, pågår eller kommer att begås. Säkerhetspolisen bedriver säkerhetsunderrättelsetjänst som syftar till att avslöja brott mot rikets säkerhet eller annan säkerhetshotande verksamhet. I samband med diskussioner om underrättelseverksamhet och underrättelsetjänst förekommer många gånger också begreppet säker-hetstjänst. Medan underrättelseverksamhet och underrättelsetjänst syftar till att förstå yttre hot och fenomen så syftar säkerhetstjänst till att förstå hot i och mot det egna landet. Med säkerhetstjänst avses även verksamhet för att skydda landet. Ofta är underrättelse-tjänsten underlagsgivare till säkerhetstjänsten eftersom källan till hot mot den inre säkerheten finns utanför landets gränser. Sålunda inriktar säkerhetstjänsten ofta underrättelsetjänstens arbete, så även i Sverige. (s. 217)

Underrättelsekällor
Den personbaserade insamlingen benämns ofta med akronymen HUMINT (av engelskans human intelligence). Människor som går underrättelsetjänsters ärenden vet i vissa fall om det, men så är inte alltid fallet. I det senare fallet rör det sig om personer som inte har anlitats som agenter.9 De personbaserade underrättelsekällorna kan efter grad av tillgänglighet, behov av skydd, informationspotential och kvalitet beskrivas som en pyramid. I basen av pyramiden finns de oftast förekommande och minst komplicerade källorna. Det handlar t.ex. om resenärer, journalister, lokalbefolkning och flyktingar. Högre upp i pyramiden återfinns t.ex. politiska motståndsrörelser, exilgrupper eller exilregeringar. Många av dessa lämnar gärna information, men deras pålitlighet kan variera. I toppen av pyramiden finns de exklusiva källorna; avhoppare, spontanagenter, infiltratörer och informatörer. De har tillgång till specifik och – med andra under-rättelsemedel – oåtkomlig information. De exklusiva källorna är de som kan ge mest, men som är svårast att komma åt och är förknippade med störst risker.

Teknisk insamling är ett samlingsbegrepp för ett stort antal olika insamlingsmetoder genom vilka man inhämtar skilda typer av information. Det gemensamma för dessa insamlingsmetoder är att man använder instrument för att förstärka eller ersätta de mänskliga sinnena. Exempel på teknisk insamling är:
•olika former av inhämtning genom avlyssning av signaler (signals intelligence, SIGINT)
•informationsinhämtning genom foto- eller teknisk bildspaning, (imagery intelligence, IMINT) inhämtning från öppna källor, t.ex. internet (open source intelligence, OSINT)
•informationsinhämtning genom elektroniska angrepp/it-intrång (hacker/hacking intelligence, HACKINT).

Som framgått ovan hämtas information inte bara in från slutna, hemliga, källor, utan också öppna sådana. Med begreppet öppna källoravses information som finns tillgänglig utan att man behöver tillgripa särskilda inhämtningsmetoder för att komma över den. Som exempel på öppna källor kan nämnas elektroniskt tillgängliga uppgifter i data-baser och på internet. Hit hör också böcker, tidningar, tidskrifter och vetenskapliga publikationer. Att materialet är öppet innebär inte alltid att det är lättåtkomligt. Även om materialet i sig är lättåtkomligt, kan det t.ex. krävas goda språkkunskaper eller olika slag av specialkompetenser för att man ska kunna tillgodogöra sig inne-hållet. Vidare kan volymen och de möjligheterna att ta del av information som sociala medier erbjuder i sig innebära en utmaning, eftersom all information självklart inte är lika intressant eller relevant. Slutligen styrs mängden information som kan hämtas från öppna källor av vad innehavarna av informationen väljer att göra tillgängligt för andra. (s. 222-223)

Värvning av agenter
En utsänd underrättelseofficers främsta uppgift är normalt att värva agenter som kan leverera önskad information till honom eller henne. Möjliga agenter bearbetas därför systematiskt i en process som går att dela upp i sex steg; analys, målsökning, studie, närmande, vänskap och värvning. En värvningsprocess inleds med enanalys av vilken information som den utländska underrättelsetjänsten behöver och var den rele-vanta informationen finns. Analysen ligger sedan till grund för målsökningsfasen, som innebär att underrättelseofficeren får i uppgift att finna personer som kan ha tillgång till informationen. Den person som valts ut för värvning kartläggs därefter under något som kan kallas studiefasen. Under denna fas studerar underrättelseofficeren bl.a. personens ekonomiska situation, hans eller hennes personlighet, familj och umgänge m.m. Uppgifterna ligger sedan till grund för en bedömning av möjligheterna att värva personen. Om underrättelseofficeren anser att den utvalda personen är lämplig att försöka värva söker han eller hon kontakt med den utvalde i något som kallas närmandefasen. Den första kontakten mellan underrättelseofficeren och den utvalde tycks alltid tillkomma av en slump. Det är fråga om helt oskyldiga kontakter, t.ex. i en tränings-lokal, affär eller vid hundrastning. Därefter inleder underrättelse-officeren en charmoffensiv i syfte att bli bekant med den utvalde, en bekantskap som efter hand fördjupas till vänskap. Den utvalde kanske bjuds på middagar eller idrottsliga och kulturella evenemang. Efter hand ger underrättelseofficeren den utvalde oskyldiga test-uppdrag som han eller hon också belönas för. Den utvalde inges här-igenom en känsla av uppskattning och betydelse. Under vänskaps-fasen, som kan ta upp till flera år i vissa fall, bryts vaksamheten och omdömet hos den utvalde sakta ned. Under tiden rapporterar under-rättelseofficeren till sin uppdragsgivare, varvid den tilltänkte agentens lämplighet bedöms. Efterhand övergår kontakterna mellan underrättelseofficeren och den utvalde i en värvningsfas. Den utvalde personen har då börjat vänja sig vid att lämna över uppgifter till underrättelseofficeren. Det kritiska ögonblicket, själva genombrytningen, är när man berör känslig och hemlig information och underrättelseofficeren frågar den tilltänkte agenten om han eller hon är beredd att lämna ut sådan information.När en agent väl är värvad tilldelas han eller hon olika uppgifter. Vederbörande kan också förses med teknisk utrustning för fullgörandet av uppgifterna. Agenten ges därtill många gånger någon form av utbildning för att kunna hantera utrustning och konspirativa metoder.Han eller hon kan även åläggas skriva rapporter som vidarebefordras till uppdragsstaten. I det fortsatta samarbetet mellan underrättelseofficeren och agenten används konspiratoriska metoder i stor utsträckning, t.ex. döda brevlådor, anlitande av kurirer, kommunikation via satellit, gemensamt tillgängliga e-postkonton, kortvågs-radio för mottagande av meddelanden och annan särskild kommunikationsutrustning.13 Att en person anlitas som agent behöver inte innebära att han eller hon omedelbart träder i tjänst. Det före-kommer även s.k. vilande agenter, som inte träder i aktiv tjänst som spion på flera månader eller kanske rent av år. Det finns till och med exempel på att en värvad agent aldrig trätt i aktiv tjänst.14Beskrivningen ovan utgår från att potentiella agenter söks upp av en underrättelseofficer. Det förekommer emellertid också att kontakt tas den omvända vägen, dvs. att någon uppsöker en under-rättelseofficer eller annan företrädare för en främmande makt och erbjuder sina tjänster som agent, s.k. walk-in agents. Det är inte alla sådana kontakter som leder till att personen får uppdrag som agent. Det förekommer dock att personen tas om hand och ges den utbildning som behövs.Avslutningsvis ska här nämnas att ambitionen att värva personer – med mer eller mindre direkt tillgång till efterfrågade uppgifter –som agenter inte med nödvändighet innebär att det är svenska med-borgare eller personer som bor här permanent eller för en längre tid som söks. Vissa staters underrättelsetjänster föredrar att anlita egna landsmän här i landet, t.ex. gästforskare och studenter som agenter. Det behöver inte heller vara så att underrättelseofficeren nöjer sig med att värva en person som agent utan hon eller han kan anlita flera personer, varigenom inhämtningen av uppgifter blir mer frag-mentiserad. Var och en kanske bidrar med ett mindre antal uppgifter, men tillsammans avslöjar uppgifterna känsliga förhållanden. (s.224-225)

Vidare relevant information mer om media & psykologisk krigföring:

Främmande underrättelseaktörers agerande genom lokalanställd personal
Internationell insatsverksamhet genomförs i stor utsträckning i områden som präglas av konflikter. Detta innebär att såväl lokala som regionala och globala aktörer har ett stort intresse av att följa/ påverka utvecklingen i området. En vanligt förekommande metod för att göra detta är att använda sig av lokalanställd personal.Inom ramen för Försvarsmaktens internationella insatsverksam-het är det vanligt förekommande att lokalanställda utnyttjas av antagonister som en metod för att bedriva säkerhetshotande verksamhet mot den internationella insatsverksamheten. Många gånger uppstår det en känsla av samhörighet mellan de till-förda internationella kontingenterna (styrkorna) och den lokal-anställda personalen, vilket får till följd att säkerhetstänkandet hos kontingentspersonalen minskar. Lokalanställd personal kan lätt observera aktivitet och förberedelser inför planerade operationer inne på campen16. De lokalanställda har många gånger även möjlighet att observera hur säkerhetsskyddet ser ut inne på campen och hur en militär kontingent agerar i svåra situationer, t.ex. genom att iscensätta demonstrationer och civila oroligheter så att angriparen sedan kan bedöma den internationella styrkans reaktion i form av kapacitet och modus. Det finns flera olika typer av lokalanställda som utnyttjas av under-rättelseaktörer. Byggnadsarbetare och städpersonal anställs i stor om-fattning och rör sig över hela camper i sitt dagliga arbete. Dessa två kategorier har därför kunnat konstateras användas för att inhämta information avseende förhållanden inne på camperna. En annan intressant kategori för främmande underrättelseaktörer är de tolkar som anlitas. De nationer som är engagerade i internationell insatsverksamhet, så även Sverige, använder sig av lokalt anställda tolkar i stor omfattning då språken i landet inte finns representerat hemma i sådan omfattning att rekrytering kunnat ske där. 17 Tolkarna upp-skattas för sin lokalkännedom och sina kunskaper om insatsområdets historia och politik m.m. och blir snabbt en naturlig del av de förbandde tjänstgör hos. De finns med vid så gott som alla insatser och genom den sammansvetsning som gemensamma upplevelser ger minskar också viljan till byte av tolk varvid det sociala förtroendet för honom eller henne ökar. Det mest konkreta exemplet avseende den potentiella problematiken rörande lokalanställda tolkar rör ett fall som kan benämnas tolk-fallet, se mer om detta nedan i avsnitt 5.9.3. Samma resonemang gäller också vid svenska ambassader och andra utlandsmyndigheter där lokalanställd personal finns.

Särskilt om hur främmande makts underrättelsetjänster verkar i eller via mediasektorn
Medier som plattform för underrättelsetjänster
Mediasektorn röner stort intresse hos främmande makts under-rättelsetjänster. Att så är fallet har ett flertal olika förklaringar. För det första är mediaaktörer naturligt närvarande i forum (politiska och ekonomiska m.m.) där frågor av stor vikt avhandlas. För det andra är aktörer ur mediasektorn naturligt förekommande i internationella konfliktområden. För det tredje är mediasektorn en naturlig sektor för individer att vända sig till med information avseende förhållanden av stort intresse (nyheter och scoop m.m.) och det finns väl etablerade rutiner för att erbjuda finansiell ersättning för information utan att individen uppfattar detta som avvikande. Täckmantel som journalist är således idealiskt för främmande makts underrättelsetjänster. En journalist har ju i princip inga begränsningar alls utan kan ställa vilka frågor som helst till vem som helst utan att väcka misstankar. En journalist träffar också ett mycket stort antal människor vilka ofta är desamma som underrättelseofficerare vill träffa; allt från premiär-ministrar och riksdagsledamöter via it-experter till försvarsplanerare. Möjligheten att främmande makts underrättelsetjänst värvar journalister i stationeringslandet kan innebära utmaningar för säkerhets-tjänsterna eftersom ett särskilt rättsligt skydd ofta ges till journalistisk verksamhet. Säkerhetspolisen har observerat försök från främmande makt att närma sig svenska journalister. Journalistisk täckmantel kan sammanfattningsvis fylla flera funktioner för en underrättelsetjänst. Den kan:
•placera anställda underrättelseofficerare under täckmantel av journalist på t.ex. en tidning eller nyhetsbyrå
•värva journalister som agenter för att inhämta information om personer, platser, händelser m.m. som är svåråtkomliga för under-rättelsetjänsten
•värva journalister som agenter för att föra ut den egna statens budskap (inflytelseagenter).

Även yrken som är nära besläktade med journalistens så som t.ex. frilansfotograf eller reportagefilmare/-författare används av under-rättelsetjänster. Användningen av journalistisk täckmantel för underrättelse-officerare är väl belagd i den öppna litteraturen. Likaså finns exempel på journalister som varit agenter för statliga underrättelse-tjänster. Främmande underrättelsetjänster uppträder huvudsakligen i mediasektorn på något av följande sätt:
a)genom att låtsas vara en del av mediasektorn
b)genom att uppträda som en riktig del av denna sektor
c)genom att rikta inhämtning mot aktörer inom denna sektor och komma åt informationen via ovetande mellanhänder.

Den förstnämnda kategorin erbjuder huvudsakligen en tillfällig täck-mantel för en resande underrättelseofficer och utgör en möjlig förklaring till varför han eller hon är intresserad av att betala för information. En mer långsiktig användning av denna typ av täckmantel är dock riskfylld, då risk för upptäckt (av ordinarie aktörer inom media-sektorn) är stor.

Att låtsas vara en aktör i denna sektor är dock sällan nödvändigt, då det finns flera sätt på vilket det är möjligt att uppträda som en legitim aktör i stället. En vanligt förekommande metod är att placeraunderrättelsepersonal vid statliga tidningar och nyhetsbyråer. Vissa av dessa verkar med respektive lands huvudstad som bas, men det är även vanligt förekommande att personal sänds ut och ackrediteras som journalister i främmande land. Sålunda finns det kontinuerligt i städer som Stockholm och Bryssel m.fl. som regel personer som samtidigt både är riktiga journalister och officerare vid främmande underrättelsetjänster. Ett annat sätt att skapa legitima befattningar i mediasektorn är att underrättelsetjänsten i fråga med dolda metoder skapar en nyhetsbyrå eller annan form av medieplattform som den kontrollerar. En variant är att skapa en organisation som man uteslutande besätter med egen personal. Främmande underrättelse-tjänster förefaller i vissa fall även att skapa organisationer där endast ett fåtal personer är medvetna om den egentliga kopplingen till landets underrättelsetjänst. De medieplattformar som skapas på detta sätt är som regel tydligt kopplade till det land som underrättelse-tjänsten tillhör. Detta är dock sällan ett hinder för att bedriva verksamhet, då journalister och andra medieaktörer som tillhör internationella medieplattformar som regel erbjuds samma möjligheter att verka som lokala aktörer i målländerna.När det gäller att inhämta information via ovetande mellanhänder förekommer åtminstone två olika varianter. Den ena varianten är att dolt köpa upp en befintlig mediaaktör, för att på så sätt kunna komma över den information som denna aktör hanterar samt kunna kontrollera/influera aktörens framtida agerande. Det andra sättet är att via signalspaning eller it-angrepp komma åt den information (inklusive kontakter) som det ovetande målet hanterar.Enligt uppgift till oss från Försvarsmakten (Must) är det mycket vanligt förekommande att främmande underrättelsetjänster verkar i mediesektorn i de miljöer (Sverige, Norden, EU och FN) där känslig/hemlig information avseende internationella samarbeten för fred och säkerhet förekommer.

Medier som kanal för underrättelsetjänsters desinformationsspridning
Till ovan beskrivna användning av medier som plattformar för underrättelseaktiviteter ska läggas att media kan fungera som kanal för underrättelsetjänsterna att sprida sin påverkande information. Olika typer av inflytelseagenter kan också använda media som kanal för att sprida desinformation och propaganda. En inflytelseagent är en person som på uppdrag av främmande makt sprider den främmande statens budskap till en svensk publik. Det är mycket svårt att skydda sig mot desinformationsspridning. (s. 228-231)

Det här avsnittet är väldigt intressant för vår diskussion; innehåller konkreta exempel på mediemanipulation:

Exempel på främmande makts underrättelsetjänsters agerande i mediasektorn
För att exemplifiera hur underrättelsetjänster använder sig av journalistisk täckmantel (eng. journalistic cover) anges några exempel på detta i det följande. Exemplen syftar inte till en heltäckande redovisning, utan är tänkta att illustrera att olika länder använder sig av det journalistiska yrket som täckmantel för underrättelseverksamhet och att detta har förekommit såväl förr som nu.Både KGB (rysk förkortning för Kommittén för statssäkerhet)18och GRU (den ryska förkortningen står för Huvudstyrelsen för underrättelsetjänst)19 använde under det kalla kriget olika sovjetiska medier som täckmantel för sitt underrättelsearbete. För att bara nämna ett exempel så fanns underrättelseofficerare under täckmantel som journalister vid den sovjetiska nyhetsbyrån TASS. Under perioder har t.o.m. chefen för TASS varit en underrättelseofficer.20Även amerikanska CIA (Central Intelligence Agency)21använde journalistisk täckmantel för sina officerare. CIA utnyttjade också journalister som agenter för inhämtning åt CIA. Carl Bernstein, som arbetade på Washington Post och tillsammans med Bob Woodward avslöjade Watergateskandalen, har beskrivit detta i en berömd artikel från 1977: ”The CIA and the Media”.22Ryssland använder sig än i dag av journalistisk täckmantel för sin underrättelseverksamhet. Sommaren 2010 grep amerikanska FBI (Federal Bureau of Investigation)23 tio ryska spioner i USA. Bland dem fanns paret Vicky Pelaez och Juan Lazaro. Bakom den falska identiteten Juan Lazaro dolde sig den ryske underrättelseofficeren Michail Vasenkov. Vicky Pelaez arbetade som krönikör för den spanskspråkiga tidningen La Prensa. I en rad uppmärksammade artik-lar gjorde hon sig känd som kritiker av amerikansk politik. Hon var en enda icke-ryska spionen bland de gripna.24 Förutom att spion-ringen hade i uppgift att inhämta underrättelser kunde den ryska civila underrättelsetjänsten SVR utöva påverkan genom Pelaezs position som krönikör.Kina använder också regelmässigt sina nyhetsorgan som under-rättelseplattformar. Som exempel kan nämnas att den MSS-under-rättelseofficer25 som i september 2010 dömdes av Svea hovrätt26 för grov olovlig underrättelseverksamhet utgav sig för att vara journalistpå Folkets Dagblad i Stockholm. Officeren, som var stationerad i Sverige, spionerade med hjälp av en agent såväl i Sverige som i andraländer.27 Av stämningsansökan kan man läsa att agenten hade

"bedrivit verksamhet för att anskaffa uppgifter om personliga förhållanden beträffande personer av uigurisk härkomst, varav de flesta varit verksamma i uiguriska föreningar och organisationer i Sverige samt i Norge, Tyskland och USA. Uppgifterna har han delgett en kinesisk diplomat och en kinesisk journalist som på uppdrag från den kinesiska underrättelsetjänsten bedrivit verksamhet i Sverige för den kinesiska statens räkning för att i hemlighet anskaffa uppgifter om personliga förhållanden beträffande personer av uigurisk härkomst."

Även Iran använder sig av täckmantel som journalist eller närbesläktade yrken för underrättelsesyften. Iranska myndigheter övervakar också journalister.28Ytterligare ett exempel på övervakning av journalister härrör från Europa. Enligt uppgifter i den tyska tidningen Der Spiegel 2017 ska den tyska underrättelsetjänsten BND (Bundesnachrichtendienst)29ha spionerat på journalister och nyhetsredaktioner sedan 1999. På listan över avlyssnade ska bl.a. brittiska BBC och amerikanska New York Times ha funnits.

Israelisk underrättelsetjänst har också använt sig av täckmantel som journalist31 och frilansfotograf. Som exempel på detta kan nämnas den kanadensiska frilansfotografen Patricia Roxenburg som blev världsberömd genom flera fotoreportage. Patricia Roxenburg hette egentligen Sylvia Rafael och var kaderanställd Mossad-officer32. Hon avslöjades i samband med det misslyckade mordförsöket på terroristledaren Ali Salameh i Lillehammer i Norge 1973. Så sent som 2010 avslöjades att en tidigare chefredaktör för den danska tidningen Politiken varit agent för Mossad. I Säkerhetspolisens nyhetsbrev Spionage kunde man läsa följande:

Mannen, som är israelisk medborgare, har själv berättat att han under reportageresor för bland annat Information, Politiken och Danmarks radio på 1950- och 1960-talen även samlade in information och skrev underrättelserapporter till Mossad. Vidare uppger han att han var Mossad-agent fram till 1970. Då ska samarbetet med Israel ha upphört samband med att han tillträdde tjänsten som chefredaktör för Politiken. Mannen menar att gränsen mellan spioneri och journalistik är svår-dragen men att han haft som krav att rapporterna han skrev för Mossad även skulle komma det danska försvarets underrättelsetjänst (FE) till del, vilket de ska ha gjort. På så sätt anser han sig själv egentligen ha varit ett slags dubbelagent. Den nuvarande chefredaktören på Information menar däremot att arbete för en underrättelsetjänst är helt oförenligt med journalistik.

33Ytterligare ett exempel på att landet A har använt landets B:s media som plattform för sitt spioneri kan hämtas från Vietnamkriget. Pham Xuan An var agent för den nordvietnamesiska underrättelsetjänsten och rapporterade om Sydvietnam och USA på ett mycket initierat sätt genom sin position som reporter på den amerikanska tidskriften Time. Om honom kan man läsa:

During the Vietnam War, Time reporter Pham Xuan An befriended everyone who was anyone in Saigon, including American journalists such as David Halberstam and Neil Sheehan, the CIA’s William Colby, and the legendary Colonel Edward Lansdale – not to mention the most influential members of the South Vietnamese government and army. None of them ever guessed that he was also providing strategic intelligence to Hanoi, smuggling invisible ink messages into the jungle inside egg rolls. His early reports were so accurate that General Giap joked, “We are now in the U.S. war room”.

Enligt Centrum för asymmetriska hot- och terrorismstudier (Cats) vid Försvarshögskolan kan som exempel på när medier i Sverige utnyttjats för underrättelseinhämtning, desinformation och psyko-logisk krigföring nämnas den intervju som sändes i TV4 den 20 maj 2015 med en rysk ”forskare” som tydligt framhöll värdet av ett ”neutralt Gotland”. Intervjun sändes utan att ifrågasättas och utan att ett bemötande fick ske från något håll.35 Som ytterligare exempel på hur massmedia används för desinformation och psykologisk krigföring hänvisar Cats till hur Carl Bildt i samband med Ukraina-konfliktens tidiga faser 2013 anklagades för att vara CIA-agent i det ryska tv-programmet Vesti.36 Ett annat exempel som nämns av Cats är utspelet om att den ubåt som man sökte vid underrättelseoperationen i Stockholms skärgård under hösten 2014 var nederländsk. Uppgifterna spreds av den statskontrollerade ryska nyhetsbyrån Ria novosti som hänvisade till en källa i ryska försvarsdepartementet. En del av vilseledning är att mätta informationsmiljön med alternativ-förklaringar som förflyttar fokus och gör det svårare att reda ut vad som sker för informationskonsumenten. I detta fall antyder informationen också att svenska myndigheter är inkompetenta, vilket passar väl in i ett narrativ som vill polarisera vårt samhälle.37 Som ytterligare exempel på hur media använts av främmande makt kan nämnas att Länsstyrelsen på Gotland sommaren 2016 blev utnyttjad för ett propagandareportage. En tjänsteman på länsstyrelsen blev intervjuad om naturreservaten på Gotland, men användes i ett reportage i den statskontrollerade kanalen NTV om krigsförberedelser mot Ryss-land. I inslaget pekar tjänstemannen med en penna på en karta över Gotland och reportaget handlar om Sveriges och Natos krigsförberedelser.38 Vidare kan nämnas att ryska statskontrollerade tv-kanalen NTV i december 2011 sände ett program i serien ”Rassledovanie” som smutskastade svenska ambassaden i Moskva. Ambassaden utsågs till ett revolutionens näste i Ryssland. Ambassadrådet påstods ligga bakom försök att anstifta revolution i Ryssland, i samarbete med USA.39Mot bakgrund av ovan anförda exempel torde det stå utom allt tvivel att underrättelsetjänster har använt och använder journalistisk täckmantel och andra närbesläktade täckmantlar både för att inhämta information och för att påverka. Allt som oftast kombineras dessa uppdrag eftersom inhämtningen ofta utgör underlag för att kunna utforma träffsäkra påverkansoperationer. (s. 231-236)

FRA är en civil myndighet som spionerar åt myndigheter mot alla möjliga:

Särskilt om Försvarets Radioanstalt (FRA)
FRA är en civil myndighet som sorterar under Försvarsdepartementet. FRA bedriver signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet mot utrikes företeelser på uppdrag av regeringen, Regerings-kansliet, Försvarsmakten, Säkerhetspolisen och Polismyndigheten (NOA). FRA:s underrättelser är ett stöd för regeringen i dess utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska arbete med kopplingar till utländska förhållanden. FRA har även i uppdrag att stödja statliga myndigheter och statligt ägda bolag med teknisk informations-säkerhet.FRA:s verksamhet regleras i 1 § förordningen (2007:937) med instruktion för Försvarets radioanstalt. Där anges att myndighetens uppgift är att bedriva signalspaning enligt lagen (2008:717) om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet (LSF) och till lagen anslutande förordning (2008:927). FRA:s underrättelseverksamhet regleras, som framgått ovan, i lagen om försvarsunder-rättelseverksamhet och tillhörande förordning. FRA:s signalspaning regleras vidare i ovan nämnda LSF och tillhörande förordning, i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation samt i lagen (2007:259) om behandling av personuppgifter i Försvarets radio-anstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet och till-hörande förordning (2007:261). FRA:s signalspaning är en betydelsefull del av Sveriges under-rättelsetjänst och syftar till att upptäcka på förhand okända företeelser, kartlägga redan kända företeelser och följa förändringar i dessa samt i efterhand kartlägga händelser som oförutsett inträffat. Den information som FRA rapporterar till uppdragsgivarna handlar inte alltid om något som utgör ett omedelbart hot mot Sverige i dag, utan är ofta ett mer strategiskt beslutsunderlag och stöd till regeringens utrikes- och säkerhetspolitik. FRA förser regeringen och övriga uppdragsgivare med information om exempelvis militär förmåga i andra länder, internationell terrorism, utvecklingen i krigs- och konfliktregioner eller om hur it-angrepp sker i det globala nätet.56All försvarsunderrättelseverksamhet vid FRA bedrivs efter inriktning från uppdragsgivare. Av 4 § LSF framgår att endast regeringen, Regeringskansliet, Försvarsmakten, Säkerhetspolisen och Polis-myndigheten (NOA) får ange inriktningen. Av 1 § andra stycket LSF framgår vidare de specifika försvarsunderrättelseändamål för vilka signalspaning får bedrivas (ändamålskatalogen). Signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet får ske endast i syfte att kartlägga
1.yttre militära hot mot landet
2.förutsättningar för svenskt deltagande i fredsfrämjande och humanitära internationella insatser eller hot mot säkerheten för svenska intressen vid genomförandet av sådana insatser
3.strategiska förhållanden avseende internationell terrorism och annan grov gränsöverskridande brottslighet som kan hota väsentliga nationella intressen
4.utveckling och spridning av massförstörelsevapen, krigsmateriel och produkter som avses i lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd
5.allvarliga yttre hot mot samhällets infrastrukturer
6.konflikter utomlands med konsekvenser för internationell säkerhet
7.främmande underrättelseverksamhet mot svenska intressen
8.främmande makts agerande eller avsikter av väsentlig betydelse för svensk utrikes-, säkerhets- eller försvarspolitik.

Av LSF följer slutligen att ingen inhämtning genom signalspaning får ske utan att företeelsen omfattas av regeringens inriktning och av tillstånd från Försvarsunderrättelsedomstolen. Domstolen ska enligt LSF pröva bl.a. det inhämtningsuppdrag för vilket inhämt-ning begärs, vilka signalbärare som FRA ska få tillgång till för att fullgöra uppdraget samt vilka sökbegrepp eller kategorier av sök-begrepp som ska få användas vid inhämtningen. (s.244-246)

Hemliga tvångsmedel vilket används för att bl.a. "förrebygga brott" åt aktörer inrikes & utrikes; tvångsmedel bedöms utifrån tre principer vilket betyder att det är upp till regeringen & statstjänstemän att tolka vem blir utsatt & hur länge genom "skäligen misstänkt" & "synnerligen":

Hemliga tvångsmedel
Användandet av straffprocessuella tvångsmedel kräver normalt att en förundersökning har inletts, varpå tvångsmedlen används i brotts-utredande syfte eller för att en rättegång i brottmål ska kunna genomföras. De bestämmelser som möjliggör användandet av straff-processuella tvångsmedel under en pågående förundersökning åter-finns främst i rättegångsbalken (RB). Enligt särskilda bestämmelser kan dock straffprocessuella tvångsmedel även användas i samband med underrättelseverksamhet utan att en förundersökning pågår. Sådana bestämmelser återfinns t.ex. i lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott och lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet. Användandet av straffprocessuella tvångsmedel motiveras av intresset av att förebygga, förhindra, utreda och lagföra brott. Bland de straffprocessuella tvångsmedlen intar de hemliga tvångsmedlen en särställning eftersom den berörde inte är medveten om att åtgärder vidtas mot honom eller henne. Åtgärderna antas emellertid äga rum mot hans eller hennes vilja. De intrång i den personliga integriteten som åtgärderna innebär medför att de, även i avsaknad av tvång, betecknas som tvångsmedel.1 De hemliga tvångsmedlen som i dag används är hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kamera-övervakning, kvarhållande (och kontroll) av försändelse samt hemligrumsavlyssning. Även inhämtning enligt lagen om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet har ansetts utgöra ett hemligt tvångsmedel.2Vid all användning av tvångsmedel har man att beakta tre allmänna principer, nämligen ändamålsprincipen, behovsprincipen och proportionalitetsprincipen. Dessa principer gäller således alltid vid beslut om, och tillämpning av, tvångsmedlen. Enligt ändamåls-principen får ett tvångsmedel endast användas för det ändamål som framgår av lagstiftningen. Behovsprincipen innebär att ett tvångs-medel endast får användas om det finns ett påtagligt behov och en mindre ingripande åtgärd inte är tillräcklig. Enligt proportionalitets-principen ska tvångsåtgärden även stå i rimlig proportion till vad som står att vinna med åtgärden i fråga om art, styrka, räckvidd och varaktighet.

Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation
Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation innebär att meddelanden, som överförs i ett elektroniskt kommunikationsnät eller har överförts till eller från ett telefonnummer eller annan adress, i hemlighet avlyssnas eller tas upp genom ett tekniskt hjälpmedel för återgivning av innehållet i meddelandet (27 kap. 18 § RB). Tvångs-medlet kan således tillämpas på alla former av kommunikation genom elektroniska kommunikationsnät och är tillämpligt på både muntlig och skriftlig kommunikation. Ett tillstånd till hemlig av-lyssning av elektronisk kommunikation ger också rätt att vidta så-dana åtgärder som kan vidtas inom ramen för ett tillstånd till hemligövervakning av elektronisk kommunikation, se mer om detta nedan i avsnitt 8.2.3.Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation får användas vid förundersökning som rör
•ett brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år
•något av de brott som anges i 27 kap. 2 § andra stycket 2–7 RB, däribland högförräderi, krigsanstiftan, spioneri, grovt spioneri, obehörig befattning med hemlig uppgift, grov obehörig befattning med hemlig uppgift eller olovlig underrättelseverksamhet mot Sverige, mot främmande makt eller mot person enligt 19 kap.1, 2, 5, 6, 7, 8, 10, 10 a eller 10 b §§ BrB
•försök, förberedelse eller stämpling till ett sådant brott, om gärningen är belagd med straff
•annat brott, om det med hänsyn till omständigheterna kan antas att brottets straffvärde överstiger fängelse i två år.

Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation får användas om någon är skäligen misstänkt för ett brott och åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen om brottet (27 kap. 20 § första stycket RB).Åtgärden får avse ett telefonnummer eller annan adress eller en viss kommunikationsutrustning som, under den tid som tillståndet avser, innehas eller har innehafts av den misstänkte eller som annars kan antas ha använts eller komma att användas av denne. Åtgärden får också avse ett telefonnummer eller annan adress eller en viss kommunikationsutrustning som det finns synnerlig anledning att anta att den misstänkte, under den tid som tillståndet avser, har ringt till eller på annat sätt kontaktat eller kommer att ringa till eller på annat sätt kontakta (27 kap. 20 § första stycket RB). Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation får inte ske av telefonsamtal eller andra meddelanden mellan den misstänkte och dennes för-svarare. Om det framkommer under avlyssningen att det är fråga om ett sådant samtal eller meddelande ska avlyssningen avbrytas.

Hemlig övervakning av elektronisk kommunikation
Hemlig övervakning av elektronisk kommunikation innebär att uppgifter i hemlighet hämtas in om meddelanden som överförs i ett elektroniskt kommunikationsnät eller har överförts till eller från ett telefonnummer eller annan adress, vilka elektroniska kommunikationsutrustningar som har funnits inom ett visst geografiskt område eller i vilket geografiskt område en viss elektronisk kommunikations-utrustning finns eller har funnits (27 kap. 19 § första stycket RB). Genom hemlig övervakning av elektronisk kommunikation får sådana meddelanden även hindras från att nå fram. Genom hemlig övervakning av elektronisk kommunikation ges inte tillgång till upp-gifter om innehållet i meddelanden. De uppgifter som kan hämtas in är i stället trafikuppgifter och lokaliseringsuppgifter. Hemlig övervakning av elektronisk kommunikation får användas om någon är skäligen misstänkt för brott för vilket det inte är före-skrivet lindrigare straff än fängelse i sex månader eller vissa särskilt angivna brott. Tvångsmedlet får användas också vid misstanke om försök, förberedelse eller stämpling till ovan nämnd brottslighet, om en sådan gärning är straffbelagd. Sedan den 1 juli 2012 får hemlig övervakning av elektronisk kommunikation även användas i syfte att utreda vem som skäligen kan misstänkas för brottet. Sådan övervakning som innebär att uppgifter hämtas in om meddelanden får dock endast avse förfluten tid (27 kap. 20 § andra stycket RB). För att tvångsmedlet ska kunna tillåtas gäller i samtliga fall att åtgärden ska vara av synnerlig vikt för utredningen.

Hemlig rumsavlyssning
Med hemlig rumsavlyssning avses avlyssning eller upptagning som görs i hemlighet och med ett tekniskt hjälpmedel som är avsett att återge ljud, och avser tal i enrum, samtal mellan andra eller för-handlingar vid sammanträden eller andra sammankomster som allmänheten inte har tillträde till (27 kap. 20 d § första stycket RB).Hemlig rumsavlyssning får användas vid en förundersökning om
•brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fäng-else i fyra år•spioneri enligt 19 kap. 5 § BrB
•brott som avses i 3 § lagen (1990:409) om skydd för företags-hemligheter, om det finns anledning att anta att gärningen har begåtts på uppdrag av eller har understötts av en främmande makteller av någon som har agerat för en främmande makts räkning och det kan antas att brottet inte leder till endast böter
•försök, förberedelse eller stämpling till ovan nämnda brott, om en sådan gärning är belagd med straff
•annat brott om det med hänsyn till omständigheterna kan antas att brottets straffvärde överstiger fängelse i fyra år och det är fråga om vissa i 27 kap. 20 d § andra stycket BrB särskilt angivna brott, däribland människohandel, våldtäkt, våldtäkt mot barn, grovt koppleri, grov utpressning, grovt övergrepp i rättssak grovt narkotikabrott eller grov narkotikasmuggling eller försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott, om en sådan gärning är belagd med straff och det med hänsyn till omständigheterna kan antas att gärningens straffvärde överstiger fängelse i fyra år. (s. 328-333)

De har en skyldighet att underrätta om någon blivit utsatt för övervakning (som huvudregel) men jag som blivit utsatt för NÅGON FORM av övervakning & påverkansoperation i minst 8 år (möjligen sedan gymnasium alltså 14 år) har inte blivit underrättad eller informerad om operationen mot mig. Jag vet från dokumentärer jag sett om hur svenska under cover-agenter använt hemlig avlyssning mot bekanta till misstänkta kriminella som fått brev flera år efter att de blivit utsatta för hemlig övervakning. Dock 8/14 år i mitt fall måste vara olagligt i sig att bedriva något mot en person så länge & därmed finns stark tvivel om att svenska myndigheter verkligen är sponsor av det hela:

Underrättelse om avlyssning eller övervakning
Den som är eller har varit misstänkt för brott ska som huvudregel underrättas om sådan avlyssning eller övervakning som han eller hon har utsatts för (27 kap. 31 § första stycket RB). I vissa fall ska även innehavare av telefonnummer eller annan adress, om denna innehas av någon annan än den misstänkte, som har berörts av av-lyssningen eller övervakningen underrättas (27 kap. 31 § andra och tredje stycket RB). Underrättelsen ska lämnas så snart det kan ske utan men för utredningen, dock senast en månad efter det att för-undersökningen avslutades (27 kap. 31 § fjärde stycket RB). En underrättelse behöver dock inte lämnas till den som redan har fått del av uppgifterna eller om det med hänsyn till omständigheterna uppenbart är utan betydelse (27 kap. 31 § femte stycket RB). Om det gäller sekretess för uppgifterna ska underrättelsen skjutas upp till dess sekretess inte längre gäller (27 kap. 33 § första stycket RB). Om det på grund av sekretess inte har kunnat lämnas någon under-rättelse inom ett år från det att förundersökningen avslutades, får underrättelse till den enskilde underlåtas (27 kap. 33 § andra stycketRB). Vid förundersökning om vissa i 27 kap. 33 § tredje stycket RB särskilt angivna brott, däribland spioneri, grovt spioneri, obehörig befattning med hemlig uppgift, grov obehörig befattning med hemlig uppgift, vårdslöshet med hemlig uppgift och olovlig underrättelse-verksamhet mot Sverige, mot främmande makt eller mot person enligt 19 kap. 5, 6, 7, 8, 9, 10, 10 a och 10 b §§ BrB, ska någon under-rättelse inte ske.

Lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål
Lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål är tillämplig på samarbete som tar sikte på rättsliga förfaranden som gäller utred-ning om och lagföring för brott och reglerar främst vilka åtgärder Sverige kan bistå andra stater med och vilka förutsättningar som gäller för sådant bistånd. Med stöd av lagens bestämmelser kan även Sverige begära rättslig hjälp i brottmål utomlands. I lagen före-skrivs bl.a. vad åklagaren har att iaktta vid en ansökan om rättslig hjälp till annan stat och vart ansökan ska skickas. Enligt 1 kap. 2 § kan rättslig hjälp enligt lagen bl.a. omfatta
•hemlig avlyssning och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation
•tekniskt bistånd med hemlig avlyssning och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation
•tillstånd till gränsöverskridande hemlig avlyssning och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation
•hemlig kameraövervakning
•hemlig rumsavlyssning.

Tillstånd till sådana åtgärder i Sverige – utförd av svenska myndig-heter – lämnas under samma förutsättningar som gäller för mot-svarande åtgärder under en svensk förundersökning, enligt RB eller annan lag eller författning, med beaktande av de särskilda bestäm-melser som finns i lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål (2 kap. 1 §). Utgångspunkten i lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål är att Sverige ska kunna bistå andra stater med alla de åtgärder som är möjliga att vidta i en svensk förundersökning eller rättegång. För att vissa åtgärder ska kunna vidtas i Sverige krävs att den gärning som ansökan avser motsvarar ett brott enligt svensk lag. Ett sådant krav på dubbel straffbarhet ställs upp vid alla hemliga tvångsmedel såsom när en ansökan avser hemlig avlyssning och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, tillstånd till gränsöverskridande hemlig avlyssning och hemlig övervakning av elektronisk kommuni kation, hemlig kameraövervakning och hemlig rumsavlyssning (2 kap. 2 §). En ansökan om rättslig hjälp i form av hemliga tvångsmedel handläggs av åklagare. Åklagaren ska genast pröva om det finns förutsättningar för den begärda åtgärden och ansöka om rättens tillstånd eller, när det får ske enligt 27 kap. 21 a § RB, själv besluta om åtgärden (4 kap. 25, 27 och 28 a §§). Vid prövningen om en åtgärd kan vidtas i Sverige ska gärningen bedömas enligt svensk rätt. Om en begäran om rättslig hjälp bifalls, kan beslutet förenas med de villkor som är påkallade med hänsyn till enskildas rätt eller som är nödvändiga från allmän synpunkt. Sådana villkor får inte ställas upp om de strider mot en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige (5 kap. 2 §). (s. 338-340)

I mitt fall har det pågått sen 2005 och omfattande trakasserier sedan 2008

Problemet med detta regelverk är kanske ifall de outsourcat verksamheten till autonoma grupper som dessutom kanske använt sig a journalistlagarna då nästan varje påstått sig vara frilansande journalist eller frilansande fotograf. Visst kan dessa ändå tillhöra statens angiverinätverk och personlighetsbaserad inhämtning men ingen av dem har någon direkt anställning från staten. De tankesmedjor, stiftelser, kulturföreningar och liknande kan ändå få statliga medel. Lite ungefär som att alla integritetskränkande register och databaser lagras hos aktörer som Acta Publica som ju är en icke-statlig myndighet och som gömmer sig bakom journalistlagarna.

Bevisbördan är då hos den som utsatts för trakasserier och illegal övervakning vilket kan försvåras av att så fort en person gör en anmälan som innehåller att denne hör en del personer och inte vet vilka dessa personer är eller vad trakasserierna grundar sig i så blir denne kanske efter att anmälan är klar transporterad direkt från polisstationen till psyket. Det som sedan kan hända att den utsatte senare kan få en status mot sig baserat på detta tvångsbesök till sluten enhet och detta tema kan ersätta varje tidigare status och senare utgöra huvuddelen av fortsatta trakasserier.

Har du förklarat varför familj & vänner går med på att hjälpa gruppen att utföra "Gang Stalking" i 5-10-15 år? Jag tvivlar starkt på att staten skulle sponsra något i flera år utan resultat & med stor risk att måltavlan går till media med bevis & skapar problem för operationen som du påstår att staten sponsrar. Om t.ex. en religiös stat som Vatikanen eller Israel skulle sponsra en kult/sekt eller dylikt att gang stalka en person baserat på religiösa/spirituella motiv eller något sådan kan jag medge att en stat faktiskt sponsrar det här.

Jag har förklarat det förr och säger det här igen. Allt staten behöver göra är att sätta upp en Targeted Individual profil över dig. Denna profil kan fritt ses av alla inom dessa angiveri nätverk när du befinner dig i deras omgivning. De kan se att du är i närheten och kan klicka över din profil. Det första de möts av varför du finns på deras system. Alltså ett slags anklagelse som i tid och otid ändras av säkerhetstjänsten. Kanske över en tidsperiod då myndigheterna inte behöver söka tillstånd, redovisa eller gå till domstol. Därefter kan de ju byta ut din status mot något nytt eller så vilar de dig lite.

Åter till din TI profil så förutom ditt ärende, så finns automatiskt all information från din hackade mobiltelefon och dator automatiskt med där. Något som vem som helst inom dessa nätverk i din omgivning direkt kan få se. De kan till och med skriva kommentarer om du till exempel just tagit ett foto med din mobilkamera så kan de skriva under den att "han ser ju ut som en idiot".

Under din TI profil kan de skriva kränkande saker, tidigare misskrediteringar och de kan lägga till rekommendationer hur du ska kränkas. Därför kan det hända att du hör samma sak om och om igen oavsett vart du befinner dig och hela tiden från nya till dig helt okända personer.

Se detta som att du är fredlös och en häxjakt. Det är fritt för var och en att ansluta sig vart du än befinner dig. De kommer nog göra det gratis med tanke på det de skriver om dig. De kommer alltid att hålla ett öga på information som kan degradera dig till en nivå där dessa folk känner sig som hjältar när de går emot dig. Sedan så finns det ju även faktiskt psykopater som njuter av att plåga någon och så finns det ju kriminella eller som vill berika sig. Många håller koll vara koll över deras interna system i hopp att en gång få ett gyllene tillfälle de kan dra personlig nytta av denna. Behöver inte vara du utan även din omgivning kan utsättas. Kanske vill de åt din bostad, ditt arbete, kanske gyllene tillfälle att stjäla från dig eller sätta på din flickvän. Kanske rentav en hallick som sitter och kollar över systemet för att hitta tjejer med dåligt självförtroenden. Mina erfarenheter av deras system är att de även håller koll och stjäl från varandra.

Beträffande de patrullerare (påverkare och provokatörer) jag tidigare nämnt så kanske de enda inom nätverken som får betalt dagsersättning men de går lokalt mellan ett stort antal TI, kanske även belysta personer under utredning (myndighetspersonal och poliser kan även finnas med i en sådan kategori), kanske till skyddsobjekts personer, kanske till de som kommer rekryteras men med säkerhet till personer inom de här nätverken. Se det som en sekt, bland sina egna så kommer de berömma dem, säga att de är hjältar, säga att dom är djävligt smarta osv. Särskilt de som är nyrekryterade får denna uppvaktning i kanske en månad eller två. Efter det är de hjärntvättade gränsande till idioti. Här går det till den grad att de tror att samhället går under i kaos och anarki utan dem, att de är det enda som gör att samhället fortfarande kan fungera.

Många som är med i dessa nätverk hade varit fullständiga nollor utan detta nätverk. I nätverket känner de sig oåtkomliga.

Jag håller med dig - de är nollor som håller på med att trakassera oskyldiga personer.
Jag har den uppfattningen att de flesta i targeting-sällskapet samt perpetrators tror att de gör viktigt arbete & de gör nästan vad som helst att gå "kulten" tillgodo.


Generellt håller jag med i din beskrivning av hur det fungerar operativt - så har jag också tänkt & då är mobilen central i kommunikationen. Jag kan tänka mig att de använder ett centraliserad informationsbas som delas till personer runt en måltavla genom telefonsamtal, SMS & textmeddelanden däremot tror jag i de flesta fall förföljs måltavlan av MINST en person som direkt tar kontakt med folk som måltavlan stöter på eller kommer stöta på genom face-2-face-rekrytering eller över telefon med telefonnummer som inte går att ringa tillbaka till. Det är bisarrt hur enkelt de rekryterar vissa . vi pratar om någon minut i mitt fall. De måste ha extremt övertygande argument i mitt fall & det kan jag förstå eftersom jag är en "speciell" person som de enkelt kan använda i sina argument för att motivera enstaka handlingar men också kortsiktigt & långsiktig deltagande.

Däremot tycker jag inte att din beskrivning förklarar varför familj, släkt & ens vänner samt t.ex. universitetspersonal & andra i känsliga positioner går med på det här & att hålla tyst om det även vid allvarliga klagomål om att det påverkans ens hälsa & liv negativt. Det här kan inte vara så enkelt som att "det finns ett informationssystem som används av onda personer i samhället att trakassera specifika personer öppet" - hur kan det finnas utan bevis eller avslöjanden? Om vem som helst kan se det & gå med på nätverket så borde åtminstone en av dessa vanliga medborgare blåsa visselpipan? I mitt fall har jag haft alla typer av perpetrators i min sociala cirkel eftersom jag var aktiv i universitetsvärlden & likaså mina vänner - vi pratar alltså inte om dumma personer & low-lifes. Vi pratar om personer som bryr som om mig. Jag har öppet klagat till dem om det här men de fortsätter dela information om mig till "informationsnätverket" som perpetrators får ta del av & använda för att skapa psykologiska operationer mot mig - online & offline. De övervakar nämligen min kommunikation online så de tar kontakt med personer som jag har social kontakt med.

De som är ute efter mig är inte bara en "stat" däremot använder de säkert statliga resurser i att uppnå deras mål. Vissa menar att det är en "kult" av psykopater som kanske är satanister eller drivs av religiösa/spirituella motiv. Det finns ju många anledningar till att någon utsätts för det här däremot i mitt fall verkar det vara motiverat av en satanistisk "kult" (sekt) som kanske är kopplad till katoliker & Vatikanen eller Israel. Det här är inte något sponsrat av svenska staten men kanske med svenska statens hjälp - i mitt fall.

[quote=RiktigTI|

De som är ute efter mig är inte bara en "stat" däremot använder de säkert statliga resurser i att uppnå deras mål. Vissa menar att det är en "kult" av psykopater som kanske är satanister eller drivs av religiösa/spirituella motiv. Det finns ju många anledningar till att någon utsätts för det här däremot i mitt fall verkar det vara motiverat av en satanistisk "kult" (sekt) som kanske är kopplad till katoliker & Vatikanen eller Israel. Det här är inte något sponsrat av svenska staten men kanske med svenska statens hjälp - i mitt fall.[/QUOTE]


Du har inga namn på de som du måste ha sett ? Fotar du något ? Filmar du din skärm någon gång , då du säger att det händer saker på den ? Jag efter att jag ringt media mm och kom hem och slog på datorn som jag börjat skriva om dessa runt mig (stort brottmål ) så blinkade halva sidan i blått och grönt några gånger , aldrig tidigare eller efter och jag tänkte att det är möjligt en pik.

Ta bevis.