Podcast av Alex Schulman & Sigge Eklund

Alex och Sigges lögner påminner om tattaren sonnebys inslag i Ballar av stål som visade sig vara uppgjorda.
NATURLIGTVIS var det inte lika kul bör man fick reda på att det inte var riktiga huliganer som jagade Sonneby.
Likadant här. Det hade varit mycket vackert om Alex dotter sparat fina kräftdelar till pappa Alex men när man med 99,99% säkerhet vet att det aldrig hänt blir det bara tramsigt.
Som med luffaren Sonneby.

Jobbar som brevbärare, blir meckigt att hålla på och fippla för mycket med mobilen när jag cyklar eller springer runt i trapphus. Dessutom är det väl två reklam avbrott per avsnitt, varje inslag är runt 3-4 minuter också. Men ja, jag spolar men jobbigt i längden. Innan kunde jag bara lyssna på, var inte så farligt med reklam då.

Lyssnade du på all reklam för några månader sen också när första reklampausen var på cirka 10 min och andra på 5 min? Nu verkar det vara mindre reklam vilket ju bara är bra. Dessutom lättare att spola förbi nu när pauserna är ungefär lika långa varje avsnitt.

Har aldrig behövt lyssna på mycket reklam innan, har som tidigare nämnt börjat lyssna från avsnitt ett och är vid avsnitt 100 nu och vid den här tiden hade dom bara IF som sponsor princip. Det är mest kul och det kan jag stå ut med. TACK IF! Nu får jag istället höra all ny reklam som spelas in varje vecka, som är mycket längre. Blir störande när jag lyssnar på 2-3 avsnitt om dagen och måste hålla på och spola fram flera gånger, när jag håller på med andra sysslor och helst har mobilen kvar i fickan.

Vilken tid brukar podden normalt dyka upp?

Oftast mellan 12-14

Schulmans segment var lite lustigt, men samtidigt väldigt märkligt.

Alex ville ge en mer sammansatt bild av Amanda som kontrast till den milda kvinna med rådjursögon som porträtteras i hans bok: "Att vara med henne.."

Han nämner en recensent, Isabelle Ståhl, som en gång i tiden sågade Alex version av Amanda vid fotknölarna.

I segmentet refererar Alex till Tranströmers dikt Romanska Bågar. Ni som lyssnat sedan starten vet att Alex bara har en förebild/idol, och det är just Tranströmer. Och dikten Romanska Bågar har han läst och refererat till många gånger, så det ligger nära till hands att den dikten är Alex favorit.

Dikten har en berömd formulering: "Valv bakom valv" som återkommer vid flera tillfällen, tex:

"Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
i halvmörket.
Valv gapande bakom valv och ingen överblick"
...
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt"
...
"ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt."

Ändå säger Alex, två gånger(!), när han syftar på Amanda medelst Tranströmerreferens: "..öppnar sig lager efter lager oändligt"

Detta gör han defenitivt medvetet, eller har han hjärnsläpp? Alex håller ju vissa formuleringar som heliga, framförallt de i dikten Romanska Bågar. Så varför dränerar han uttrycket på det poetiska värdet?

Själv bryr jag mig inte, men sett från Alex perspektiv är det som hände väldigt märkligt och gäckande. Kanske var det Isabelle Ståhl som i den elaka recensionen föreslog att Alex skulle låta sig inspireras mer av sin förebild Tranströmer och förstå att det finns "lager efter lager oändligt" i alla människor, även Amanda? Och att Alex drev med hennes felciterade referens till Romanska Bågar?

Nåväl, Sigges segment var bra. Men det var å andra sidan lite öppet mål. Norén är Sigges största förebild och den viktigaste personen i hans liv(utanför familjen). Så att han skulle göra ett bra segment om Norén(med anledning av hans frånfälle) var inte särskilt otippat.

Nybrogatan 26 schulmans nya adress. 23 milj. 180kvm. Härligt fortsätt köpa hans skit så kan han köpa en guld toa snart.

Han märker helt enkelt inte att han säger fel.

Hans hjärna tänker på lager på lager som i en lök och hjärtat tänker på dikten och vips blir det så. Han tror att han sagt rätt, fast han sagt fel.

Tycker att senaste avsnittet avslöjade Alex och Sigges sanna karaktär, kanske inte på det sätt som de vill.

Isabelle Ståhls artikel var klockren, när han stammade fram sina känslor till Amanda så var det nog precis så endimensionellt i verkligheten som det beskrivs i artikeln, hans ord var nog inte djupare än att han stammade till Amanda att han ville k-knulla.

Sigge berättade hur Lars Norén hade inspirerat Sigges filosofiska tankar. Då vet vi att Sigges platta idéer som imponerar varenda åttondeklassare i Sverige kommer från Norén!

2 nördar som tror att dom är coola för att dom skryter om att dom dricker så mkt patetiskt. Köp inget från dessa pajaser eller lyssna på deras skit.

Vad är Clubhouse egentligen? Kan man bara registrera sig via inbjudan? Verkar mest vara kändisar som hänger där än så länge. Eller kan vem som helst registrera sig efter att man laddat ner appen.

Verkar lite kul ändå. Massa audiorum där man kan diskutera ämnen man är intresserad av med likasinnade.

Bögrace! Hur många ggr fick Sigge in det ordet innan Nöjesguidens chefredaktör lämnade rummet?

I övrigt ett ganska tamt avsnitt. Sigges spaning om att nyheter och konst(i bemärkelse film, musik etc) har bytt plats var visserligen intressant.

Förr samlades vi kring nyheter som en gemensam brasa som vi alla hade samma inställning till, medan konsten använde vi för att definiera oss, vilka böcker och filmer vi gillade berättade vilka vi var(och vilket intellektuellt kapital vi hade).

Idag är konsten slätstruken och kommersiell - en förenande brasa som alla förväntas att samlas kring. Medan nyheter har ersatt konsten som något vi positionerar oss med - åsikter om nyhetsflödet, ideologi, världsåskådning, dissident vs regimtrogen etc.

Nyheter definierar vilka vi är idag, medan konsten är den gemensamma samlingspunkten utan laddning. Omkastade roller 180 grader mot förr. Konsten hade en stor indiescen förr, medan nu är det nyheter som har en stor indiescen.

Jag har sagt det förr, men Sigge ÄR ETT ... (fyll i det saknade ordet )