Citat:
Ursprungligen postat av
notknapparen
Jag har funderat en del på det där, vad det är som gör att SD har ett behov att göra sådana här markeringar.
Några gånger har jag tänkt att det är som att erövra ett revir, en människa. Men sedan kommer den där biten att han skriver det i geocahingloggarna sedan. Det kan ju ingå i att markera revir. Men om ingen vet om det, då kanske den känslan av makt/kontroll inte kommer?
Jag tänker också att det kan vara ett spänningsmoment i det hela. Även här en känsla av att ha makten. Fast nu mot polisen och andra. Att "bara jag vet" och ni kan inte ta mig.
Jag tycker mig se en stor dos av empatilöshet och bristande respekt mot andra. Jag är mer inne på att det handlar om en personlighetsstörning, med psykopatdrag. Det snarare än aspberger.
Han behöver få de där kickarna för att känna något, och samtidigt narcissistiska drag som gör att han är säker på att komma undan med mordet och de underliga uttalanden han gör, t ex när han i förhör får frågan om vad an tänker när han får uppläst om Lenas alla skador; "blodsmak i munnen".
Är det inte så att de flesta seriemördare har psykopatiska drag? En gemensam nämnare?
Jag tänker också att psykopater ter sig avvikande i olika sammanhang när det gäller relationer. Inte alla märker det, men vissa känner av det. De kan vara charmiga, talföra och verka rätt normala. Leva vanliga liv.
Det finns ju flera av de förhörda som nämner just ordet psykopat om SD.
SD är absolut i psykopatmördarkategorin, dvs där man inte mördar i självförsvar, av misstag eller i drog-/gängmiljö, utan han mördar för att han vill mörda (kvinnomördare är oftast i denna kategori).
Även seriemördare platsar i denna kategori varför jag jämför hans psyke med kända sådana.
Alla seriemördare är psykopater och de flesta presterar dessutom över normalsnittet rent intelligensmässigt (varför de klarar sig så länge/för alltid). I minst ett känt fall var seriemördaren rent av dum och att han ens kom undan tillräckligt länge för att bli seriemördare berodde enbart på att den utredande polisen var ännu dummare (ja, ett amerikanskt fall). Jag bedömer att SD ligger inom nomalintervallet men åt det lägre hållet (en mördare i mitten eller åt det högre hållet skulle aldrig hitta på något så jävla stockdumt som mållganhistorien exempelvis).
Vi människor skannar rent instinktivt av varandra och en avvikande person fastnar direkt. Det intressanta (och otäcka) är dock hur dåliga vi är på att skanna av faran/svärtan/mörkret som också finns i vissa av dessa personer.
Det sägs att kvinnor är bättre på att läsa av fara än vad män är, en teori går ut på att kvinnor "ska" se fara då de vaktar sin avkomma och att män "inte ska" ha den förmågan då det blir ett hinder i jakten på föda (låter som en rimlig kvarleva från förr). Vilket förklarar varför kvinnan vid ett nytt möte med en avvikande och farlig person upplever denne obehaglig samtidigt som hennes man tycker denne verkar vara en trevlig prick.
I SD:s fall verkar dock även män upplevt honom obehaglig.
För att komma fram till sak:
Vissa psykopatmördare, oavsett intelligensnivå, verkar ha ett behov av att hävda sig/visa upp sig för omvärlden. Min teori är att då dessa människor saknar förmåga att känna känslor som gör en tillfredsställd i livet måste de jaga upplevelser som ger dem kickar. En mördare som redan genom mordet överträtt en tydlig gräns behöver ännu mer stimuli, katt- och råttalek med polis och övrig befolkning är ett sätt att få den kicken. Förr skickades det brev till tidningar och ringdes samtal från telefonkiosker till polisen.
Idag har mördaren direktåtkomst till allmänheten via tusen olika kanaler på nätet (finns flera fall där mördaren skrivit i trådar om sig själv på internetforum etc.) vilket är en fördel för den men även en nackdel: den har även direktåtkomst allmänhetens egna åsikter.
