Den STORA tråden om "de", "dem" och ”dom”.

Uttalet finns tydligen än idag bland många finlandssvenskar. Att någon gör fel har med bristande språkkänsla att göra. Jag har på de 46 år som jag har kunnat skriva aldrig någonsin gjort ett sådant fel.

Finlandssvenska har en rad egenheter som skvallrar om äldre svenskt uttal:

-redan uttalas ren (jämför sen för sedan och mens för medan)
-känna och andra ord på k + främre vokal uttalas med hörbart t innan sje-ljudet (förekom i Stockholm på 1860-talet och kan höras i gamla filmer ibland)
-Retroflexer förekommer inte. r+d, r+s, r+n och r+t uttalas separat. I svenskan hade r+d, r+s och troligen r+n börjat uttalas som ett ljud på 1600-talet. Kombinationen r+d uttalades långt in på 1800-talet som ett tjockt l, men av fint folk, bland annat hovet, ska det ha uttalats tunt.

Varför har folk problem med de och dem? Läste nyss i en tråd om pizza, "dem är bra". Varför skriver många så? Det heter ju "de är bra". Tror DE att man säger dom men skriver dem?

Dem tycker dem låter finare?

Men håller med, hatar folk som inte klara denna enkla regel, tänk bara han/honom = de/dem så är saken klar.

Men det verkar också vara svårt för många, "jag träffade han" . Nej, jag träffade HONOM.

"Jag sa det till de" och liknande brukar jag se ofta.
Jag lånar tråden om någon har ett snabbt svar: Om man skriver ett citat och inget mer, var sätter man punkten, före sista citationstecknet eller efter?

En del säger och skriver situationstecken förresten .

"Jag sa det till de."
"Jag sa det till de".

En styggelse, undrar om det beror på stavnings kontrollen (hehe) eller om de sär skriver för hand också?

Till DEM, inte de. Till honom, inte till han.
Hur svårt ska det vara?

Punkten efter citatet om du citerar en hel mening.

Man funderar på om det kanske är så att språkinlärningen följer samma principer som tydligen styr matematikundervisningen. Där är det ju så att när uppgifter rättas så markeras inte felen, detta för att inte avskräcka eleverna.

Nja, det är nog snarare för att man skriver automatiskt och då bryr man sig inte om innebörden. Det spelar egentligen ingen roll om det står de eller dem då alla förstår vad du menar.

Men om man aldrig får reda på att man har fel, hur ska man då kunna göra rätt?

Till skillnad från matte så kan du ju lära dig svenska utan handledning genom att plöja böcker. Då lär man sig undermedvetet när de/dem ska användas.

Samma tillvägagångssätt kan inte appliceras på matematik.