Sämsta bok?

Utan tvekan Lord Jim av Joseph Conrad. Boken är skrivet så extremt detaljerat så det kan ta två sidor bara för att beskriva hur en person går från ett rum till ett annat. Fick nästan huvudvärk efter att ha läst 20 sidor.

Liftarens guide till galaxen är riktigt kass. Undvik.

De tre första är bra. Resten är mediokra.
Dock är de lite speciella, så de passar inte alla.

Där satt den.
Denne Kallentoft är nog det sämsta jag råkat på i modern tid.. Försökte läsa en bok av honom när jag kvartade hos en kompis och inte hittade något annat.
Jag trodde knappt att det var sant. Jag bara häpnade över att något så torftigt och illa skrivet kunde ges ut och faktiskt säljas. Jag var tvungen att ge upp för att inte få huvudvärk.
Det finns förmodligen andra svenska "deckarstjärnor" som är lika kassa, men dom har jag tack och lov lyckats undvika.

Huvudvärk var ett bra ord. Kände samma om både Kallentoft och Håkan Nesser, men den sistnämnde ska man tydligen tycka är bra vilket gav ännu mer huvudvärk.

Catcher in the Rye av J. D. Salinger. Pretentiös jävla sprätt, blev först irriterad sedan förbannad och läste inte färdigt.

Enig i det. 1793 och 1794 är riktigt bra böcker, läste faktiskt båda nu under julhelgen.

Det blir lätt så när en mycket speciell man (för att uttrycka sig milt) ska försöka nedteckna vad en smått stirrig, högintelligent, agitator och revolutionär vankar av och an och häller ur sig.

Jag har själv läst den ett par gånger, och har därmed kunnat övertyga mig om att många som påstår att den är så klar och koncis, knappast har läst den ens flyktigt.

Blev rent utav arg när jag läste den, så jävla omöjliga scenarion och personer, dock hade väl själva storyn nåt eftersom jag ändå läste klart den.
Men blir fan provocerad av dess höga betyg från folk.

Nämen vad trevligt. Längtar tills i höst då sista boken kommer!

Kan inte annat än hålla med.
Språket är så fruktansvärt kass.

En enormt trist bok!

Intressant, då det är en av de bästa böcker jag läst. Trodde inte jag skulle se den i en tråd som denna

OnT: "...och himlen var oskyldigt blå" av Charlotta Ölander. Nu kan det ju (kanske) ursäktas med att hon egentligen inte är författare, men sämre bok får man leta efter. Jag är heller inte förtjust i Liza Marklunds sätt att skriva, men det säljer ju tydligen.