Sämsta bok?

Hjärtdjur behövde jag två försök för att läsa ut, men när jag väl kommit in i språket och stilen... en av mina favoriter på senare tid. Ingen avgörande sak, men den svenska översättningen innehåller ett antal större och mindre fel. Ibland blir det obegripligt - visserligen räknas Müller som lite svår, tänkte jag, men ska det verkligen vara så här? Jämförde med tyska originalet och en engelsk översättning och då blev det tydligare. Några exempel (bland många): Står "ekvator", borde vara "likadan". Står "lägga tillbaka", borde vara "ge igen". Står "får tag på", borde vara "smugglar ut". Står "Tereza misstrodde dem", ska vara "de misstrodde Tereza". Står "skadskjutet", borde vara "blekt". Står "haffat", borde vara "dumpat". Står "hon", ska vara "jag".

Även Brott och straff har jag försökt två gånger, men fortfarande inte kommit till slutet. På tredje ska det gå, jag tycker om den men det har tagit stopp ändå av någon anledning.

Ämnet är ju dåliga böcker vi läst. Då säger jag liksom flera andra i tråden: svenska deckare (av nyare årgång). Har bara gjort några stickprov, men Mari Jungstedt, Karin Wahlberg, Erik Eriksson och Anna Jansson platsar definitivt här. Klichéfylld handling, klichéartade personer. Och till och med jag som aldrig brukar ana hur det ska gå kan lista ut vem som är mördaren.

Slänger in Mishimas Sjömannen som föll i onåd hos havet också. För mig totalt oförklarligt varför folk betedde sig som de gjorde i den boken.

Överraskande att ingen nämnt Don Quijote. Visst har den sina fyndiga partier, men jag kände liksom aldrig nåt sug och efter 100 sidor hamnade den i låda på vinden. Värd en ny chans?

Haha vore i så fall mit bidrag till tråden. Läste igenom hela tråden för att se om någon tyckte likadant, och kom till sista inlägget.

Folk tycker seriöst att den är rolig. Vart mest sorglig och repetitiv. Kass bok.

Jag försökte med Mein Kampf (i studiesyfte förstås) men gav snabbt upp. Fan vilken tråkig bok!

Den bästa Stephen King boken jag har läst är förmodligen fortfarande Salem's lot (Staden som försvann). Den är precis lagom lång och har en härligt stämning så länge man inte har något emot det daterade 70-tals stucket.

Värsta King boken är överlägset Dreamcatcher, det märks att den skrevs på smärtstillande efter hans olycka.

Har läst och gett upp både en och två böcker som inte är värda att nämna.

Men av kända böcker kan jag nämna Sprängaren av Liza Marklund. Läste den för massa år sen när hon ju var hur stor som helst och syntes överallt.

Otroligt infantil bok och handling som kändes som den var skriven av en tonåring. Till Marklunds försvar så är jag ingen deckarfantast så möjligt att jag är fel målgrupp.

Umberto Eco!

Jag har plågat mig igenom Rosens namn och Gårdagens ö. Foucaults pendel orkade jag bara läsa halva.

Jag har ingenting emot tunga verk, exempelvis av Dostojevskij, Rand, etc., men Eco skriver så jävla segt. Så fort han kommit in i själva handlingen och det börjar bli intressant kommer det en avstickare på 20 sidor där han ska avhandla någon historisk detalj.

Aldrig mer!

Hamilton-böckerna från och med Vendetta och framåt. Vilka skitböcker JG skapade i Hamilton-serien och tokdödade en, fram till dess, intressant och bra, svit av böcker.

Tolstoj - Anna Karenina. Kom aldrig längre än 30 sidor, helt omöjlig, mängder med ryska namn att hålla reda på. Därtill omständligt och långsamt berättad.

Mons Kallentoft - Sommardöden.
Jag älskar deckare men denna författaren och hans böcker är verkligen inte bra i mitt tycke. Gett den där boken två chanser men nej, asdålig. Läses på egen risk.

Ja, Guillous Hamiltonböcker började bra men efter ett tag ballade det ur fullständigt.

Det som var intressant med de böckerna var dock inte Carl Hamiltons jakt på medaljer utan det var beskrivningen av den dåtida politiken som var behållningen. Samt att försöka lista ut vilka som fått sina namn omskrivna. Det var nästan, men bara nästan, satir från den självgode författaren.

Halkade in på ett spår med böcker av författare som skrivit en eller flera bra böcker men som blivit sämre allt eftersom.

Butler & Öhrlund är ett bra exempel. Tänker då främst på bokserien om Silfverbielke som i början var både bra och underhållande men som efter ett tag blev rätt trista, för att inte säga dåliga. Likaså var Marklunds böcker om Annika Bengtzon lite intressanta i början men sen blev det tradigt. Det finns fler exempel.

Varför blir det så? Tar man t.ex Sjöwall & Wahlöös serie "Roman om ett brott" håller ju alla böcker en hög nivå som är få författare förunnat. Synd dock att se deras "hjälte" Martin Beck till en sån usel filmserie med Haber i huvudrollen.