Citat:
Ursprungligen postat av
Blingon
Jag fick mig ett ryck för något år sedan och bestämde mig för att kolla av hyllan med 'Spänning' på biblioteket och då framför allt vad våra nya svenska författare hade att erbjuda. (Jag hade under ca 20 års tid bojkottat det mesta som kom från Sverige, pga. usel kvalitet).
Och nu var det inte bara skit, det var PK-skit.
Jag läste ca 15-20 slumpmässigt valda böcker inom temat spänning och enbart av de mest lästa svenska författarna, och de följde alla samma mönster. Det var som att se på SVT, fast i bokform.
Upplägget var identiskt.
Huvudpersonen:
Oftast kvinna, supersmart journalist eller polis, helst lesbiskt, hade oftast blivit våldtagen av en man någon gång. Problem med att bli accepterad i jobbet.
Huvudpersonens bästa vän:
Lesbiskt, bög eller en genomtrevlig blatte med mörk hudfärg som alltid usätts för rasism. Många gånger uppdelade på flera personer i huvudpersonens umgängeskrets.
Huvudpersonens chef:
Kvinna om hon var trevlig (utan undantag).
Man om han var ett svin.
Antagonisten:
Vit man. Oftast korkad halvt fanatiskt akademiker eller white trash. Spelar egentligen ingen roll, för de röstar på SD oavsett och avskyr invandrare och homosexuella. Gärna med någon typ av nazistiska anknytningar.
Miljö:
Överklassmiljö för akademikern och landsbygd för WT.
Ett sånt jävla dravel. Det dröjer ytterligare 20 år innan jag försöker igen.
Undantaget: Erik Lewin
Ja, svensk litteratur i allmänhet, och svensk deckarlitteratur i synnerhet, lider något oerhört av detta. Inte ens GW, som har den annars briljanta figuren Evert Bäckström med i sina böcker, förmår kräla ur träsket. Bäckström ger dock sköna vibbar, det ska erkännas.
Det blir oerhört torftigt och tråkigt när folk inte vågar ta ut svängarna, ens i sin egen idévärld.