Citat:
Ursprungligen postat av
arcsin
Som svensk bryr man sig inte om småsaker som att glömma bestämd form i något enskild exempel. Du fokuserar så mycket på att uttrycka dig grammatiskt korrekt hela tiden, men lägger du lika mycket tid på att få ett bra uttal? Det svåraste med svenska språket torde vara uttalet.
Jag har inga större problem med uttalet, varken med det "Sverigesvenska" eller finlandssvenska. Det enda är egentligen det som t ex Olle Kjellin kallar för l-n-r-problemet, dvs. att vissa, till synes tvåstaviga och "identiska" ord får grav accent medan andra får akut accent. T ex
cykel (akut) men
nyckel (grav),
segel (akut) men
prägel (grav),
segel (akut) men
spegel (grav) osv. Det finns ju annars tydliga regler men bland ord som slutar på -en, -el eller -er finns det "godtycklig" variation. Och det finns tom ord accenten avgör betydelsen, t ex
regel (lås) med grav accent och
regel (bestämmelse) med akut accent. Kjellin skriver så här om problemet:
För en infödd är det ju lättare: Han kan gå bakifrån och höra vilken accenttyp han uttalar ordet med. Den som lär sig svenska som främmande språk kan bara rekommenderas att vara alert på problemets existens, så att han är särskilt noggrann att memorisera sådana ord korrekt. (Olle Kjellin, Svensk prosodi i praktiken)