Språkhjälp - Svenska som främmande språk

Det var nytt för mig, men vid en sökning så ser det ut att stämma. Kan det vara att man förr ansåg att ordet bollförbund fått förledet fot? Idag, däremot, ser man det som fotboll och förbund, varpå, enligt regel 2 i HerrGickhans inlägg, foge-s inskjuts eftersom första ledet är ett sammansatt ord.

Jag kan bara spekulera.

Det är, som jag skrev i ett tidigare inlägg, inget som hindrar att man bryter regler och konventioner när man registrerar namn.

Jag kan dock tänka mig att man vill ha ett namn som låter grammatiskt okej i folks öron.

https://www.gp.se/nyheter/göteborg/språkfrågan-många-retar-sig-på-fotbollförbundet-1.138511

Lite märkligt svar kanske (i princip kom han fram till att det bara är så). Varför valde man att inte ha foge-s från första början? Var reglerna annorlunda vid 1900-talets början, eller resonerade man enligt min förklaring i mitt tidigare inlägg?

Tydligen ville den som satte namnet ha en likartad konstruktion som det engelska football association och avstod därför från foge-s. Således en tidig anglicism från 1904.

Alla läromedel har ju per definition ett visst mått av pedagogisk förenkling, och hur glad man är över den förenklingen hänger säkert ihop med vilka språkliga ambitioner man har. Mayur har i detta forum ställt flera språkfrågor som kretsat kring nakna substantiv i autentiskt språkbruk men ingen av gångerna har det funnits tecken på att han skulle ha missförstått betydelsen. Hans osäkerhet har handlat om vilken form han själv bör välja om han någon gång vill uttrycka samma sak, och paradoxalt nog verkar osäkerheten vara som störst mellan två pragmatiskt likvärdiga och korrekta alternativ, alltså med andra ord där man kan tycka att valet borde vara som minst viktigt. Jag tycker personligen att det är missriktad energi om man som utlänning, invandrare eller andraspråkstalare strävar efter att i varje yttrande uttrycka sig som majoriteten av modersmålstalare hypotetiskt skulle ha gjort.

Jag har tittat i den rikssvenska SFI-undervisningens i flera decennier förmodligen mest använda lärobok, Åke Vibergs grammatik, och han ger de förväntade exemplen på användningen av naket substantiv. De konstruktioner (1) där det är obligatoriskt med naket substantiv, (2) som inte snarast kan betraktas som fasta uttryck, (3) som är så vanligt förekommande att det måste sägas höra till basgrammatiken att kunna flytande producera och inte bara passivt förstå dem, och (4) som inte behandlas i Vibergs bok, är nog sammanlagt ganska få till antalet.


Bortsett från det rena översättningsfelet – som väl bäst illustrerar regeln att professionella översättare så långt som möjligt bör ha sitt modersmål som målspråk – verkar det handla om statistiska skillnader i distributionen av korrekta grammatiska konstruktioner. På ett teoretiskt plan är detta förstås inte mindre intressant än det mesta som rör det mänskliga språket, men jag ser det inte som något egentligt problem.

När jag läste någon av polacken Joseph Conrads romaner i engelskt original, jag tror det var The secret agent, så reagerade jag på att han upprepade gånger använder ordet husky för att beskriva karaktären på mänskliga röster. Det är inget direkt fel på ordet husky och det betyder säkert exakt vad Conrad avsåg att det skulle betyda, men han använder det flitigare och mera oreserverat än vad jag sett hos någon samtida infödd författare göra, som om det vore ett högfrekvent basalt adjektiv i samma klass som harsh, dark eller clear. Effekten var helt enkelt oengelsk och påminde mig under läsningen om att Conrad trots sin språkliga genialitet var en invandrarförfattare som skrev på ett främmande språk. Och då är Conrad ändå ett av paradexemplen på en invandrare som på det stora hela kom att stilistiskt överglänsa den vida majoriteten av sitt nya språks modersmålstalare – däribland många yrkesförfattare!


Hon är onödigt kategorisk om vad som är rätt och fel alla gånger.


Ja, det verkar jämförbart.

Ja, man kan använda julen.


Det finns flera förhållanden som kan motivera utelämnad artikel och svag referens är ett av dem, men man kan använda obestämd artikel även med svag referens. Om du insisterar på att tänka i termer av att följa enkla regler:

1. Utgå för enkelhetens skull från att obestämd form singular används med obestämd artikel.
2. Lär dig de undantagsfall då obestämd artikel är ogrammatisk och obligatoriskt måste uteslutas. (Exemplet med tillsvidareanställningen hör inte till dem.)
3. Låt dig inte bevekas av att andra svensktalande utesluter den obestämda artikeln trots att de inte måste.

Utgå! Undanta! Uthärda! – En trestegsmetod till framgång! Låt oss kalla den UUU.

En länk till SAG är det snabba sättet att refutera varje påstående om att svenska språket inte skulle ha någon grammatik att tala om.

Arg lapp på motorhuven efter fräck parkering på innergården: Bil ska stå i garaget.

Är "arg lapp" utan artikel också en sån, dvs. en naken nominalfras med adjektivattribut?
Kunde det förresten stå " Bil ska stå i garage" på lappen?

Jag vill gärna ha garaget där. Säger man däremot bilar, går garage bra (men det är bara för att garage inte har en separat pluralform). Men det är bara min språkkänsla.