Intressant om beredskapsplanering från 2012... (Även om det står "inaktuellt".).
Jag tycker dock att det på Socialstyrelsen där låter som skitsnack att vi "omöjligt" har kunnat utföra vissa återgärder pga vår "lagstiftning". Om det nu inte ändrats på åtta år. Därmed inte sagt att jag heller tror på varenda återgärd (i helt fel skede av en pandemi dessutom), bara att jag inte tycker det verkar hålla som skäl :-)
Står mer om lagstiftning i detalj nånstans efter sida 40.
Fyra år innan än denna kom även Riksrevisionens med sin utredning som visade på stora brister inom nästan alla områden när det gäller pandemiberedskapen. För mig tyder det mesta på att varken dåvarande eller nuvarande regering och myndigheter har tagit det på allvar och man har inte återgärdat bristerna. Osv. Varav en del brister antagligen borde återgärdas med eller utan en pandemi... Sjukvård, äldreomsorg osv.
Men det lär väl komma en ny utredning om det med!
Citat:
Beredakapsplanering för pandemisk influensa.
Bilaga 5. Lagstiftningsstöd för icke-medicinska åtgärder för att begränsa smittspridning vid utbrott
Under en pandemisk influensa kan det bli aktuellt med s.k. icke-medicinska åtgärder för att förhindra spridning bland människor. Sådana åtgärder kan t.ex. innebära inskränkningar av offentliga tillställningar och stängning av skolor för att minska fysisk kontakt mellan människor i syfte att minska hastigheten i smittspridningen.
Syftet med denna bilaga är att ge en översikt över de legala förutsättningar som finns i svensk lagstiftning för att genomföra vissa icke-medicinska motåtgärder som skulle kunna vara aktuella vid en pandemi.
Enligt denna genomgång finns i princip nödvändigt lagstöd för icke-medicinska åtgärder för att förhindra spridningen av influensa bland människor vid en pandemi. Undantaget är eventuellt hälsokontroll vid utresa från Sverige.
Om det skulle behövas ytterligare åtgärder som saknar lagstöd kan regeringen dock meddela särskilda föreskrifter. Enligt 9 kap. 6 § smittskyddslagen (2004:168), får regeringen meddela särskilda föreskrifter om smittskyddet, om det vid en fredstida kris finns behov av samordnade nationella åtgärder eller ur ett nationellt perspektiv av andra särskilda insatser.
(...)allmänna sammankomster eller offentliga tillställningar, stängning av skolor och förskolor, begränsning av allmänna kommunikationer eller andra åtgärder för att minska kontakter mellan människor.
Sådana inskränkningar skulle under vissa omständigheter kunna ha en effekt tidigt under en pandemi för att bromsa förloppet i smittspridningen, t.ex. i ett läge där man väntar på framställningen av ett vaccin.
Icke-medicinska åtgärder ska inte ses som isolerade från de medicinska, utan det är en kombination av åtgärder som tillsammans kan ha effekt på förloppet av en pandemi. Vaccination är det mest effektiva sättet att lindra effekterna av en pandemi som annars kan spridas fritt och potentiellt orsaka svår sjukdom och dödsfall, men ett vaccin kommer inte att finnas tillgängligt under de första månaderna eftersom vaccinet inte kan tillverkas i förväg.
Då kan andra medicinska åtgärder för att mildra effekterna av pandemin och möjligen sänka spridningstakten vara av vikt. När en influensaepidemi eller pandemi väl är etablerad i samhället har det dock varit svårt att påvisa effekter av enskilda människors sätt att förhindra att de smittas genom olika icke-medicinska åtgärder.
WHO anser att denna typ av åtgärder kan övervägas, men rekommenderar dem inte generellt. De studier som är genomförda pekar i olika riktningar gällande åtgärdernas effekter, men flera studier visar att de kan antas ha en effekt på smittspridningen under vissa förutsättningar.
Det finns därför anledning att ha en beredskap för att genomföra vissa av dem – inte minst med tanke på att effekterna av dem kan bli omfattande på annan verksamhet i samhället.
Om den globala utvecklingen av en pandemi leder till att vissa av dessa restriktioner införs i länder i Sveriges omgivning, eller att WHO eller EU re-kommenderar dem, kan det också vara lämpligt att ha en viss planering på området.
Den mest studerade icke-medicinska åtgärden är att stänga skolor eller förskolor. Där har det också påvisats positiva effekter, både från erfarenheter i tidigare pandemier och från teoretiska modeller.
En sammanfattande bedömning är att en viss effekt kan uppnås , men att det i så fall krävs att skolorna stängs tidigt i förloppet och att barnens kontakter utanför skolan begränsas.
se Socialstyrelsens två dokument Icke- medicinska åtgärder för att begränsa smittspridning vid en pandemi – stängning av skolor och förskolor – Vägledning för skol och förskoleverk- samhet respektive Vägledning för smittskyddsläkarna
Det är bl.a. allvarlighetsgraden och det epidemiologiska mönstret hos pandemin som avgör lämpligheten av vissa icke-medicinska motåtgärder.
Med anledning av osäkerheten vad gäller en pandemis omfattning och allvarlighetsgrad bör följande principer genomsyra beredskapen inför en pandemi och åtgärder under en pandemi:
• Ta höjd i planeringen för en allvarlig situation
Planer behöver upprättas som kan hantera en influensapandemi där ett stort antal individer dör eller blir allvarligt sjuka och/eller att pandemin orsakar stora samhällsstörningar.
I ett inledningsskede med begränsad och osäker information måste åtgärderna utgå från detta.
• Flexibel hantering
Beredskapsplaneringen måste ge utrymme för kontinuerlig anpassning av planer och åtgärder med hänsyn till kunskapsutveckling och pandemins förlopp i Sverige och internationellt.
• Effektiv och proportionerlig resursanvändning
Under en pandemi kommer behovet av samhällets resurser förmodligen att vara större än annars, det gäller inte minst hälso- och sjukvården och omsorgen. Det är därför nödvändigt att resursanvändningen prioriteras och dimensioneras så att målen för pandemihanteringen kan uppnås utan att de negativa konsekvenserna överstiger de förväntade positiva effekterna.
För att lyckas i hanteringen av utbrott av smittsamma sjukdomar behövs en god beredskap på nationell, regional och lokal nivå i form av handlingsplaner, tillgång till beredskapslager, tillgång till tillräckligt med kompetent personal, strukturer för samverkan och kommunikation m.m.
[/b]
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2012-12-7.pdf
