Den stora tråden där vi gnäller på våra medmänniskors språkbruk

Från och med kapten bör fruar ha haft en särskild "titel".

Fast jag tycker mig minnas att det fanns "korpralska"...

Titeln "överstelöjtnantska" ansågs tydligen lite problematisk under 1900-talet, förmodligen för att den var otymplig och föga välljudande. Den fanns och användes tidigare i historien, men i etikettsböcker avråddes det från att använda den. Vilket öde att gå från majorska till bara fru när maken blev befordrad. Det blev till att ligga på och hetsa honom så att han skulle gå vidare i karriären och nå den fulla överstegraden.

Det har aldrig funnits eftersom korpral inte var en officer och var den näst lägsta underbefälsgraden på gruppnivå fram till 1972 och därefter den lägsta fram till 2009. Inget att stoltsera med.

Undrar vilken benämning dessa förnäma damer fick när deras män dog. Behålla den ståtliga yrkesbeteckning som deras män hade,eller gå tillbaka till fru eller till änka.

För att markera deras sociala status blev kanske deras nya civilstånd änkenåd.

Det beror ju på vem man jämförde sig med. Det var ju lite finare än att vara en menig soldat i alla fall.

Nja, först vid löjtnant anses man vara åtminstone något i det militära.

Det beror väl lite på vilken tid och vilken samhällsklass vi rör oss i. Förr i tiden kunde nog underbefäl och underofficerare ha hög status inom de lägre samhällsklasser de rekryterades från. Det var ju inte främst inom det militära utan i det omgivande civilsamhället som titlar som majorskan och ryttmästarinnan användes.

Det beror väl lite på vilken tid och vilken samhällsklass vi rör oss i. Förr i tiden kunde nog underbefäl och underofficerare ha hög status inom de lägre samhällsklasser de rekryterades från. Det var ju inte främst inom det militära utan i det omgivande civilsamhället som titlar som majorskan och ryttmästarinnan användes.

Det beror ju på vem man jämförde sig med. Det var ju lite finare än att vara en menig soldat i alla fall.

Men det var nog inte bara en statusgrej att kallas korpralska heller, utan också ett konstaterande av att den här kvinnan var gift med en korpral.

Det beror väl lite på vilken tid och vilken samhällsklass vi rör oss i. Förr i tiden kunde nog underbefäl och underofficerare ha hög status inom de lägre samhällsklasser de rekryterades från. Det var ju inte främst inom det militära utan i det omgivande civilsamhället som titlar som majorskan och ryttmästarinnan användes.

Om vi säger så här: det [»korpralskan«] har aldrig varit en vedertagen benämning. Det var i stort sett endast ett smeknamn på korpral Rasks änka i Mobergs bok om Raskens.

Det fanns dock tillräckligt mycket i folkmun för att Vilhelm Moberg skulle använda sig av det i sin roman.