Vi har
PRISAT IN... Skriver och säger ekonomifolk. Eller INPRISAT bara. Och det med ett lite malligt uttryck i ansiktet.
Sen är det den svenska ordfattigdomen när det gäller superlativer som får mig att vrida mig av obehag också.
När nu någon för en del år sen kommit på några "nya" superlativer, så kastar sig nästan alla över dom och det leder till att dom nöts ned och tappar sin lyster redan efter några få månaders överanvändning.
EX MAGISKT och EPISKT
Ännu värre blir det när användaren verkar tycka att dom använder sig av ett fint nytt och fräscht uttryck, när dom egentligen bara har sopat upp resterna från gångna års verbala avfall.
Uttryck som nu börjar bli för gamla också för dessa bärare av ordavfall är
förstärkningsorden:
SJUKT och GALET
Komiskt är det också hur idrottare börjar sina meningar med NEJ, MEN... Oavsett fortsättningen av meningen. Nästan lite roligt är det då med en idrottare som istället vänt på det och börjar alla meningar med JA, MEN...
En del av skulden för detta grävande i soptunnor efter superlativer kan läggas på intervjuare. Som ideligen frågar HUR KÄNNS DET? Ställer krav på svararen att komma med något som den oftast inte förmår. Få människor har nämligen förmågan att klä sina känslor i ord på någorlunda rimligt sätt. Och då blir till att gripa efter schabloner.