Citat:
Ursprungligen postat av
cece123
Nja, nu drar du alla barn med AST över en kam. De finns dem som helt enkelt inte har lust att gå till skolan, som hellre vill göra sådant som
de gillar, som att sova, som inte förstår vitsen med att gå i skolan.
Sedan finns de dem som har har svårt med andra människor och som lätt blir mobbade
och har behovet av extra stöd.
Många av de här barnen har konstant behov av extrastöd, någon som uppmuntrar, får dem att känna sig trygga och som kan starta igång dem, samtidigt som de inte önskar annat än att vara som alla andra, i skolan blir de ständigt påminda om att så inte är fallet.
Sonen hade ju tydligen problem med att självständigt utföra skolarbete som fd klasskamrater sa, han klarade inte riktigt av att jobba självständigt.
Föresten har du något bättre förslag på hur man ska kategorisera denna grupp av barn som sitter hemma?
Istället för lust skulle jag hellre använda ordet motivation. För visst är det så att många, både med AST och utan, inte ser vitsen med eller är tillräckligt motiverade för att gå i skolan. Många med AST har just svårt att se sammanhanget och poängen med skolan. Även barn utan AST kan ha svårigheter med motivationen men de är ofta lättare att motivera.
Somliga lär sig mer hemma, själva vid datorn. Finns även många med särbegåvning, med AST och utan som efter år av understimulering, tristess och upprepningar av sådant de redan kan tappar motivationen. Här har skolan ett stort ansvar! Dessa elever glöms av ofta bort, medvetet eller omedvetet.
Jag tror inte någon hellre "vill" sova i flera månader, terminer och år som det faktiskt handlar om vid problematisk skolfrånvaro. Visst är det skönt med sovmorgon, lätt att vända på dygnet i perioder särskilt för tonåringar. Men det är något helt annat. Som någon tidigare var inne på är det skillnad på ofrivillig skolfrånvaro och skolk.
Och visst är det så att många, om inte de flesta med AST, har svårt med det sociala och behöver extra stöd där. De har även ofta svårt med ostrukturerade aktiviteter som raster där de behöver extra stöd en resurs eller planerade aktiviteter. Eller bara lugn och ro för att vila! När normaltypiska barn får vila av att vara ute och leka eller hänga med kompisar blir barn med AST ibland dränerade på energi om de inte hänger med i det sociala samspelet. Där andra slappnar av kan en person med AST behöva anstränga sig maximalt för att läsa av mimik, höra tonlägen, försöka förstå ironi etc.
Barn med AST har ofta behov av stöd och anpassningar. Får de inte det blir alla intryck tillslut övermäktiga och de kollapsar av utmattning.
Visst är det även så att de förr eller senare inser att de är annorlunda än andra barn. Fångas det inte upp kan det få förödande konsekvenser. Det är vanligt med depression, ångest och självskadebeteende.
Jag tycker att barn med ofrivillig skolfrånvaro är en utmärkt och tydliggörande benämning. Används mer och mer vad jag har sett. Har även sett olika förkortningar som t ex ELOF, elever med långvarig ofrivillig frånvaro. Tror inte den är lika vanlig. Svårare att komma ihåg och ffa ytterligare en bokstavskombination!
