Citat:
Ursprungligen postat av
farbror Sven
Magnussons resonemang håller inte på flera punkter. Huvudtesen, vilket också skymtat på Expressens kultursida, är att kritikerna, dvs alla som reagerar på Federleys agerande, är högerextrema (moralisthöger), som om avsky och avståndstagande mot pedofili, och aktivt engagemang för barnen, brottsoffren, rör sig om en sedvanlig vänster-höger-fråga. Som om det handlar om flyktingkvoter eller fördelningspolitik. Som om avskyn mot pedofili ska bakas in i alla ideologiska frågor i dagens skyttegravsdebatter mellan de goda och de onda.
Magnusson gör en absurd jämförelsen mellan Fredrik Federley och Hagamannens fru. Den fundamentala skillnaden är att Fredrik Federley är folkvald. Som folkvald ska han kunna granskas och kritiseras. Detta invänder Andreas Magnusson emot. Så absurd har situationen blivit i denna kamp mellan de fina och de fula. Självklara demokratiska principer, att granska makten, sätts ur spel. Kan en kritisk granskning av makten slå mot en av de goda, så blundar man. Eller så gör man som Magnusson och kastar alla som ifrågasätter in i extremistlägret.
Bra skrivet, mycket bra.
Är det något som denna pedofilhärva lyft till ytan så är det hur ytterligt skruvat debattklimatet har blivit i Sverige. Det har liksom nått vägs ände. Man upprörs och gråter över ett twitterinlägg som påpekar ett fullt relevant bekymmer, att en högt uppsatt politiker i maktposition har obefintligt omdöme. Man gråter över twitterinlägget, inte om det verkliga problemet.
Så här har det tyvärr blivit i Sverige och det är gammelmedia och våra värdelösa journalister som skapat klimatet. Ingen upprörs över brinnande bilar, men satans jävlar om man påpekar vilka det är som bränner bilarna, då vaknar vreden hos de rättfärdiga. De goda.
En annan sak som nu blivit glasklart bortom allt tvivel, är etablissemangsmedias ynkedom och oduglighet. Knäpptyst, eller ytterst pliktskyldigt rapporterat, om en högt uppsatt politiker i maktposition som utan minsta tvivel har en stark dragning till pedofiler. Helt ointressant för våra värdelösa journalister. Samtidigt är jag 100% övertygad om att de med rytande glädje skulle hänga ut oss här på Flashback på sina patetiska löpsedlar om de fick chansen. Ja, om det inte visar sig att vi är högt uppsatta politiker i Centern eller Miljöpartiet, då skulle vi såklart klara oss.
Paulo Roberto, köper sex av en vuxen kvinna. Besinningslöst drev i etablissemangsmedia. Jag är personligen inget fan av Paulo alls men kände ett starkt obehag över det vansinniga pöbeldrev som gammelmedia skrikande av blodtörstig glädje piskade upp.
Jämför med när centerpartisten Oscar Åsberg ställs inför rätta något senare för att ha köpt sex av en omyndig flicka och dessutom försökt få henne att bruka narkotika. Var är drevet? Twitterstormarna? De indignerade ansiktena i tv-sofforna? Den blodtörstiga glädjen? Nej just det... Det handlade om en "god" centerpartist. Då står återigen våra pinsamma "journalister" med händerna i fickorna och sparkar lite försiktigt i gruset och tittar åt ett annat håll.
Och allt det här sker nu helt ogenerat mitt framför oss. Tystnaden. Mörkandet. Den helt blottlagda och pinsamt uppenbara skillnaden i behandling mellan de fridlysta "goda" och de ofredade "onda och fula". Tidigare tyckte jag de ändå försökte manipulera oss lite snyggt men inte ens det bryr de sig om längre, så självsäkra har de blivit.
På ett sätt kan jag tycka att det är bra. Den som inte vaknar nu kommer aldrig att vakna. Då kan man lika gärna gå under.