Citat:
Ursprungligen postat av
Mypointis
Nu tänkte jag närmast på barnen. Varför ska sonen förskjuta sin mamma? Att umgås på ett mer i samhället etablerat sätt ger ju mannen ett större umgänge.
Edit: Det kommer att ta år.
Jaha, du menar att han och systrarna ska kunna träffas och umgås.
Ja, det hade man ju kunnat hoppas på. Fast den ena systern inte har gjort något (vad vi vet) för sin bror. Men visst, efter flera års terapi skulle det säkert gå att genomföra (om alla är villiga att mötas och utvecklas).
Jag ser mamman som boven i dramat, och tycker då inte att sonen skall fortsätta umgås med henne (hon som försatte sin son i denna situation). Han skulle nog behöva höra andra människors vänliga tankar och ord.
Samtidigt som jag förstår att mamman måste vara psykiskt sjuk och vara i behov av vård.
Frågan är om hon inser själv att hon är sjuk. Det är svårt att hjälpa någon som inte inser sina egna brister.