Citat:
Ursprungligen postat av
BigFatCone
Du tror inte mer att det handlar om glädjen i att ha ett ord som dom alltid stavar och läser rätt?
Själv tror jag att man ska tala till präster på latin och med bönder på bönders vis.
Eftersom jag nyligen slog upp det...
http://runeberg.org/fridvisa/2_1_17.htmlMen här dansar Fridolin!
Sen er son, han är stark, han är fin,
och han talar med bönder på böndernas sätt
men med lärde män på latin.
Citat:
Ursprungligen postat av
Frawjon
Den image av Flashback som Admin vill saluföra är att den "typiske" medlemmen här är en rebell/undergroundmänniska. I verkligheten är det kanske 10-20% som är det. 10% ligger sannolikt närmare sanningen. Det är förmodligen t.o.m. något mindre.
Den typiske skribenten i Politik och Samhälle är en ressentimentsfylld gnällig jävla förlorare, som skyller sina tillkortakommanden på andra och försöker framstå som enormt mycket bättre än han egentligen är. Det spelar ingen roll att invandringspolitiken är hjärndöd, för det beror inte (främst) på invandringspolitiken att dessa typer sitter här och gnäller. De gnäller främst av ressentiment och inget annat. Det är vanligen dessa personer som skriver dessa löjliga pekoralinlägg där de tror att de håller en hög stil, samtidigt som de gör de mest banala språkfel.
Precis.
Och jag lärde mig ett nytt ord:
ressentiment (= det engelska ordet
resentment ).

SAOL:
Citat:
känsla av att vara för*orättad; kvar*dröjande agg
SO:
Citat:
fiendskap som präglas av avund*sjuka ngt högt.; mindre brukl.
SAOB:
Citat:
(känsla av) förtrytelse l. harm l. ovilja l. bitterhet; agg, groll; bitter hågkomst; särsk. om känsla att vara förorättad o. härav härflytande groll
Gillar
härflytande!
Jo jag har noterat det här, speciellt i ABoK (läser iofs sällan i Politik och Samhälle). Ett av de "roligaste" orden som ofta används där är
lavett. Jag tror att de som använder det tycker att det låter mer bildat än
örfil eller
smäll på käften, men i själva verket är det ett slangord

.
För övrigt tror jag att det är ganska vanligt bland vissa ungdomar i tidiga tonåren att använda lite högtravande ord ibland - fast då har det i min erfarenhet varit på skoj och ofta som internskämt.
Jag minns t.ex. att i ungdomsböckerna om Dante & Tvärsan (ni äldre kanske minns?) så pratade de sådär på kul och även i Svenska MAD gjorde de det ibland också.