Citat:
Nu till metodologisk naturalism, dess tillämpning och användbarhet.
Vi kan alltså behålla vissa element av metdologisk naturalism, men jag ställer mig nog fortfarande frågan om vi med någon precision kan skära ut precis en sådan delmängd så att vi, om vi anammar bilden av en jord som bara är några tusen år gammal, inte hamnar i en motsägelser. En central fråga jag önskar ställa är om du tror att vi via konventionell vetenskap kan säga något om det förflutna, om vi bortsåg från historiska (dvs. texter) källor? Om svaret är nej torde alltså den enda möjligheten för oss att datera bibliska händelser vara Bibeln själv, dvs. om det inte vore för Bibeln skulle vi endast kunna konstatera att en katstrofal flod skedde någon gång i det förflutna, men vi skulle inte kunna säga alls när den skedde.
Om svaret dock är ja behöver vi på något sätt precisera vad det är som sker med de metoder som kan berätta för oss något om det förlutna när de närmar sig högre åldrar än den vi vill påstå att vår jord är, vilket ju är fallet med konventionell vetenskap som talar om storleksordningen miljarder år när det gäller vår jords ålder. Hur kan vi visa att de är gitliga endast för ett visst tidsintervall?
Om jag förstår dig rätt menar du alltså att vi utifrån en studie av naturen idag försöker bedömma hur lång tid något vi observerar idag har tagit i det förflutna för att skapas. Hur skulle vi skilja en sådan metod från exempelvis radiologisk dateringgsmetoder i konventionell vetenskap?
Ovan är alltså ett exempel på förutspåelse som jag efterfrågade. Jag tror många exempel på dylikt, som senare bekräftas av en enig forskarkår, vore vad som skulle behövas för att övertala en stor mängd av vår befolkning. Exemplet ovan kan dock kritiseras inte bara på vetenskapliga grunder, utan kanske viktigare för vår diskussion här, hur bibliska grunderna faktiskt är.
Humphreys har utifrån en passage i Bibeln (Andra Petrusbrevet 3:5) utgått från att jorden började som vatten. Därefter antar han att den började som en vattensfär, och vidare, att en fraktion k av väteatomerna i vattnet hade spin i gemensam riktning för att skapa ett magnetiskt fält. Den sfäriska formen och värdet på k är alltså inte alls från Bibeln, utan det har Humphreys, som han själv erkänner, själv ansatt (och då att k=1/4). Därefter anpassas lite parametrar och en exponentiell minskning av magnetfältets styrka för att modellen skall passa för jorden. Därefter verkar det med lite vidare antaganden fungera för solen exempelvis, och kanske Merkurius (men det är kontroversiellt, delvis eftersom det bygger på en tolkning av att Merkurius magnetfält avtar, vilket inte alla håller med om). Den valda fraktionen k=1/4 fungerar dock inte för Jupiter, utan då tvingas Humphreys ansätta ett k på närmare 1.
Frågan är då alltså hur bibliskt grundand förutspåelsen ovan kan påstås vara, och såklart hur träffsäker teorin ens är. Vore kanske inte bibliskt inspirerad vara bättre, eftersom bara en delkomponent (den om vattnet) egentligen kom från Bibeln? Om vi alltså tillåts bara ta en liten del av Bibeln, och där det såklart finns rum för tolkning av texten, för att sedan lägga till en rad olika saker själva, minskar såklart styrkan för teorin som belägg för Bibeln.
Man skulle kunna skära ut delmängd genom logisk deduktion. Det som förstör är all filosofi som blandats in och kontaminerat tolkning av observation.Nu till metodologisk naturalism, dess tillämpning och användbarhet.
Vi kan alltså behålla vissa element av metdologisk naturalism, men jag ställer mig nog fortfarande frågan om vi med någon precision kan skära ut precis en sådan delmängd så att vi, om vi anammar bilden av en jord som bara är några tusen år gammal, inte hamnar i en motsägelser. En central fråga jag önskar ställa är om du tror att vi via konventionell vetenskap kan säga något om det förflutna, om vi bortsåg från historiska (dvs. texter) källor? Om svaret är nej torde alltså den enda möjligheten för oss att datera bibliska händelser vara Bibeln själv, dvs. om det inte vore för Bibeln skulle vi endast kunna konstatera att en katstrofal flod skedde någon gång i det förflutna, men vi skulle inte kunna säga alls när den skedde.
Om svaret dock är ja behöver vi på något sätt precisera vad det är som sker med de metoder som kan berätta för oss något om det förlutna när de närmar sig högre åldrar än den vi vill påstå att vår jord är, vilket ju är fallet med konventionell vetenskap som talar om storleksordningen miljarder år när det gäller vår jords ålder. Hur kan vi visa att de är gitliga endast för ett visst tidsintervall?
Om jag förstår dig rätt menar du alltså att vi utifrån en studie av naturen idag försöker bedömma hur lång tid något vi observerar idag har tagit i det förflutna för att skapas. Hur skulle vi skilja en sådan metod från exempelvis radiologisk dateringgsmetoder i konventionell vetenskap?
Ovan är alltså ett exempel på förutspåelse som jag efterfrågade. Jag tror många exempel på dylikt, som senare bekräftas av en enig forskarkår, vore vad som skulle behövas för att övertala en stor mängd av vår befolkning. Exemplet ovan kan dock kritiseras inte bara på vetenskapliga grunder, utan kanske viktigare för vår diskussion här, hur bibliska grunderna faktiskt är.
Humphreys har utifrån en passage i Bibeln (Andra Petrusbrevet 3:5) utgått från att jorden började som vatten. Därefter antar han att den började som en vattensfär, och vidare, att en fraktion k av väteatomerna i vattnet hade spin i gemensam riktning för att skapa ett magnetiskt fält. Den sfäriska formen och värdet på k är alltså inte alls från Bibeln, utan det har Humphreys, som han själv erkänner, själv ansatt (och då att k=1/4). Därefter anpassas lite parametrar och en exponentiell minskning av magnetfältets styrka för att modellen skall passa för jorden. Därefter verkar det med lite vidare antaganden fungera för solen exempelvis, och kanske Merkurius (men det är kontroversiellt, delvis eftersom det bygger på en tolkning av att Merkurius magnetfält avtar, vilket inte alla håller med om). Den valda fraktionen k=1/4 fungerar dock inte för Jupiter, utan då tvingas Humphreys ansätta ett k på närmare 1.
Frågan är då alltså hur bibliskt grundand förutspåelsen ovan kan påstås vara, och såklart hur träffsäker teorin ens är. Vore kanske inte bibliskt inspirerad vara bättre, eftersom bara en delkomponent (den om vattnet) egentligen kom från Bibeln? Om vi alltså tillåts bara ta en liten del av Bibeln, och där det såklart finns rum för tolkning av texten, för att sedan lägga till en rad olika saker själva, minskar såklart styrkan för teorin som belägg för Bibeln.
Ex, kol-14 metoden har en halveringstid på 5730 år. Så långt allt väl... förutsatt att vi känner till inledande halter av kol-14 i atmosfären vid den tid organismen dog och andra faktorer som påverkat under den gångna tiden, så för att fastställa hur länge sedan organismen dog måste data flätas samman med andra mätvärden som antagligen har sina egna krav på att man känner till hur jorden såg ut utan att man egentligen vet hur den såg ut eller om jorden förändrats på något sätt.
Vad gäller kol-14 finns ett sätt att kolla upp tillförlitligheten på prover som sägs vara mer än 200 000 år eftersom det då inte borde finnas något kol-14 kvar.
Om man i det läget finner kol-14 i prover som sägs vara mer än 200 000 år gamla har man visat att antagandet att vi känner till nödvändig information för att säkerställa ålder genom andra daterimgsmetoder inte kan stämma.
Eftersom jag tar upp detta är min poäng att det verkar svårt att överhuvud taget finna organiska prover som inte har något kol-14 i sig alls.
Då kan man välja tro att det alltid finns en viss mängd kontamination eller att inga prover som görs är äldre än 200 000 år.
Så det är hela tiden den sortens avvägningar som måste göras.
Naturligtvis proklameras kontamination så fort mätvärden visar "fel" ålder, och det gäller alla mätningar baserade på sönderfallshastighet. Så det är alltid filosofin som vinner där den inte kan ändras på eftersom det ju är så att mätvärden alltid kan ha okända orsaker till fel.
Detta är bara det jag kom att tänka på just nu, men jag tycker det är åskådliggörande.
Så man kan studera var gränsen går för vad som är möjligt, ex om man finner kol-14 i ett prov som man vet inte är kontaminerat, så kan det inte vara äldre än 200 000 år osv.
Dendrokronologi och annat som ger årsringar är ett annat, mer analogt sätt att mäta ålder, men även där beror det på om man vet att det inte kunnat bildas fler än en årsring per år, vilket är något som kan förekomma, speciellt i torra klimat har jag för mig.
I iskärnor samma sak, man måste veta att snön fallit med samma takt hela vägen ner... man klarar sig inte utan antaganden för att göra åldersbedömningar märker jag.
Med tanke på att fossil bildas genom att organismer snabbt hamnat i syrefri miljö och då förmodligen dränkts av vatten och sediment, och med tanke på de enorma sedimentlager som kan täcka ytor stora som kontinenter + många andra liknande karaktäristika för geologiska omvälvningar osv, så är det ju möjligt att man kunnat göra antagandet att jorden genomgått en översvämningskatastrof även utan Bibeln.
Genom samlade studier från olika håll tror jag ändå att man skulle kunnat göra kvalificerade gissningar kring när en sådan händelse ägt rum.
Ex genom studier av årsringar och avlagringar kunde man ev få en uppskattning.
Men eftersom effekten av en sådan händelse kan förväntas slå olika på olika platser kunde det bli svårt med en exakt datering.
Dateringar utifrån radioaktivt sönderfall får väl sägas vara mindre exakta än direkta observationer av ex karaktäristika för strömmande vatten i förhistoriska sedimentlager eller om man ser tecken på långa tidsrymder som ska ha gått mellan två olika lager. Om man på ett sådant vis kan avgöra att i stort sett hela den geologiska kolumnen lagts under en mycket kort tid, utan att tydliga tecken på långa tid mellan lagren kan uppvisas så är det troligare att de radioaktiva sönderfallshastigheterna påverkats på okänt sätt, ifall dessa visar stora tidsgap där sådana egentligen inte kan observeras i och mellan lagren.
Angående Humphreys förutsägelse så är den ju som du säger bara inspirerad av Bibeln, men ändå så är det ju intressant att magnetfälten avtar så snabbt. Att han fick så pass rätt på en så pass stor bollplan är imponerande.
Jag tycker det är den samlade bilden som är mest talande. Om man inte drar in tvingande filosofiska ställningstaganden utan bara ser till de observationer som görs, har Bibeln samman med logisk slutledning utifrån dess berättelser en överlägsen förklaringskapacitet.