I mina citationer nedan har jag flyttat runt lite i din text (utan att ändra dess innehåll i övrigt) för att underlätta mina svar. Förhoppningsvis är detta acceptabelt. Först alltså om vetenskapliga teorier och dess förklaringsvärde och möjlighet att förutspå framtiden.
Citat:
Ursprungligen postat av
Kontemplikt
Du går vidare och menar att en bra teori bör kunna göra prediktioner. Jag håller med.
I GT var folket profeterna talade inför medvetna om att det handlade om äkta prediktioner eftersom de såg dem inträffa.
Men det är naturligtvis inte samma sak, även om uppenbarelseboken verkar ge igenkännbara detaljer om sådant som våra generationer kan känna igen som en möjlig snar framtid.
Tänker på den avancerade teknologi med vilken antikrist kan styra världen och hålla koll på alla människor.
Men det är inte heller samma sak som vetenskaplig prediktion.
Angående GT, profeter och Uppenbarelseboken så håller jag med dig om att det inte kan mäta sig med vad en vetenskaplig förutspåelse är. För profeterna i GT måste vi alltså acceptera att händelserna som förutspåddes och beskrivs i GT är sanna, dvs. vi finner oss i ett cirkelresonemang där vi måste acceptera den bibliska berättelsen som sann, vilket ju är det vi vill visa. När det gäller Uppenbarelseboken kan man kanske tycka sig se tecken för dess sanning i modern tid, men vi får också tillägga att det inte är unikt för vår tid att se tecken från den texten i sin tid. Påståenden kring att vara i den sista tiden och att Uppenbarelsebokens tecken nu syns har varit tämligen konstant sedan texten kom till för nästan 2000 år sedan. Man kanske då vill hävda att det inte innebär att dagens argument är falska, men det är en fingervisning om att texten uppenbarligen är svårtolkad. Att den ö.h.t. talar om framtiden är ju i sig en tolkning som inte är universell; på historievetenskapliga grunder kan man ju tala om den som en förtäckt kritik av sin samtid.
Nu till metodologisk naturalism, dess tillämpning och användbarhet.
Citat:
Jo, du verkar ha förstått mitt resonemang.
Vad i metodologisk naturalism är osant?
Ja det beror på vad som behandlas. Är det att undersöka vår omedelbara omgivning och förstå de processer som världen fungerar genom idag, är den helt utmärkt. Det är vad jag skulle kalla riktig vetenskap, och behandlar sådant som låter sig undersökas.
Men med metodisk undersökning av naturen kan man avgöra hur snabbt olika skeenden har ägt rum bakåt i tiden, och det ger värdefull hjälp att avgöra om tex Bibelns berättelser kan stämma, om det finns tecken på katastrofism osv. Vilket det finns.
Man skulle kunna säga att tecknen på Noas flod kan urskiljas med hjälp av metodologisk naturalism kopplat med logisk deduktion på det sätt att man bedömer trovärdigheten i att en formation med tydliga tecken på att ha bildats i ett snabbt förlopp utan motstycke i dagens naturliga processer, trots allt ska ha bildats genom idag existerande naturliga processer bara därför att den metodologiska naturalismen dikterar det.
Problemet kommer dock när man låter filosofier diktera.
Se exempelvis uniformismen som förutsatte att allt kommit till genom gradvis långsam förändring och satte sådan prägel på alla slutsatser att den ännu finns kvar som outtalad sanning och självklarhet eftersom man levt med dem under så lång tid. Det var väl under dess inflytande man etablerade tanken på extremt långa tidsrymder. Numera har dess strupgrepp på vetenskapen börjat avta och vissa inser att det finns tydliga spår av katastrofism, åtminstone lokal sådan på olika platser runt om i världen, även om man är försvinnande långt bort från att godta världsomspännande katastrofism.
Så numera är skadan redan skedd och jag ser vissa tala om vedertagen vetenskaplig grund osv utan att det framgår om de förstått att det ligger många år av inhamrande av filosofier kring alltings ursprung bakom denna "vedertagenhet" som egentligen inte har med vetenskap som sådan att göra. Det har mer med 1800 tals-filosofi att göra och utvecklingen av denna.
Men med ett sådant löst förhållningssätt är man i så fall inte trogen den "vedertagna" metodologiska naturalismen eftersom den dikterar att alla observationer ska ges naturliga förklaringar.
Att världen en gång sett annorlunda ut och sedan genomgått en världsvid katastrof av det slag Bibeln beskriver räknas inte som naturlig orsak, även om det är så det egentligen gått till.
Vi kan alltså behålla vissa element av metdologisk naturalism, men jag ställer mig nog fortfarande frågan om vi med någon precision kan skära ut precis en sådan delmängd så att vi, om vi anammar bilden av en jord som bara är några tusen år gammal, inte hamnar i en motsägelser. En central fråga jag önskar ställa är om du tror att vi via konventionell vetenskap kan säga något om det förflutna, om vi bortsåg från historiska (dvs. texter) källor? Om svaret är nej torde alltså den enda möjligheten för oss att datera bibliska händelser vara Bibeln själv, dvs. om det inte vore för Bibeln skulle vi endast kunna konstatera att en katstrofal flod skedde någon gång i det förflutna, men vi skulle inte kunna säga alls när den skedde.
Om svaret dock är ja behöver vi på något sätt precisera vad det är som sker med de metoder som kan berätta för oss något om det förlutna när de närmar sig högre åldrar än den vi vill påstå att vår jord är, vilket ju är fallet med konventionell vetenskap som talar om storleksordningen miljarder år när det gäller vår jords ålder. Hur kan vi visa att de är gitliga endast för ett visst tidsintervall?
Om jag förstår dig rätt menar du alltså att vi utifrån en studie av naturen idag försöker bedömma hur lång tid något vi observerar idag har tagit i det förflutna för att skapas. Hur skulle vi skilja en sådan metod från exempelvis radiologisk dateringgsmetoder i konventionell vetenskap?
Citat:
Men eftersom du efterfrågade prediktioner så sökte jag lite och fann Russel Humphreys antaganden kring Merkurius magnetfält från 70-talet:
https://creation.com/magnetic-message-from-mercury
Det är ju intressant.
Ovan är alltså ett exempel på förutspåelse som jag efterfrågade. Jag tror många exempel på dylikt, som senare bekräftas av en enig forskarkår, vore vad som skulle behövas för att övertala en stor mängd av vår befolkning. Exemplet ovan kan dock kritiseras inte bara på vetenskapliga grunder, utan kanske viktigare för vår diskussion här, hur bibliska grunderna faktiskt är.
Humphreys har utifrån en passage i Bibeln (Andra Petrusbrevet 3:5) utgått från att jorden började som vatten. Därefter antar han att den började som en vattensfär, och vidare, att en fraktion k av väteatomerna i vattnet hade spin i gemensam riktning för att skapa ett magnetiskt fält. Den sfäriska formen och värdet på k är alltså inte alls från Bibeln, utan det har Humphreys, som han själv erkänner, själv ansatt (och då att k=1/4). Därefter anpassas lite parametrar och en exponentiell minskning av magnetfältets styrka för att modellen skall passa för jorden. Därefter verkar det med lite vidare antaganden fungera för solen exempelvis, och kanske Merkurius (men det är kontroversiellt, delvis eftersom det bygger på en tolkning av att Merkurius magnetfält avtar, vilket inte alla håller med om). Den valda fraktionen k=1/4 fungerar dock inte för Jupiter, utan då tvingas Humphreys ansätta ett k på närmare 1.
Frågan är då alltså hur bibliskt grundand förutspåelsen ovan kan påstås vara, och såklart hur träffsäker teorin ens är. Vore kanske inte bibliskt inspirerad vara bättre, eftersom bara en delkomponent (den om vattnet) egentligen kom från Bibeln? Om vi alltså tillåts bara ta en liten del av Bibeln, och där det såklart finns rum för tolkning av texten, för att sedan lägga till en rad olika saker själva, minskar såklart styrkan för teorin som belägg för Bibeln.