Citat:
Ursprungligen postat av
Mafia
Skulle tro att det är önskningar faktiskt. I en ovilja att acceptera att offret har negativa egenskaper som orsakat händelserna, tillskriver man offret positiva egenskaper. Inte för att det är så utan för att det är mänskligt att vara snäll mot offer.
Sedan ska man inte lura sig att tro att bara för att någon är samlad och lugn betyder inte det att han/hon är stark. Att även alltid vägra våld är även det en psykisk svaghet faktiskt. Om man blir utsatt ska man använda de medel som står i ens makt.
För mig är det bara en svag man som kan bli misshandlad av sin fru såvida det inte sker i sömnen. Ser även tendenser att sätta kvinnor på piedestal bland män som åker illa ut. Även det ett tecken på svaghet.
https://www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/a/a2QVXd/patrik-blev-misshandlad-av-sin-fru--i-over-20-ar
Nej, de jag känner som har utsatts för våld har även negativa egenskaper. Men svaghet är inte en av dem. Och det var nu just "svaghet" du skrev om. Jag beskrev sidor hos dessa individer som är motsatsen till "svaghet". Men negativa sidor har de. Det har väl alla människor? Men det är inte pga. sina negativa sidor de har blivit misshandlade. Utan det beror på att de har varit tillsammans med våldsamma partners. Skulden ligger helt och hållet hos den som slår.
Du får lov att skaffa dig mer kunskap i ämnet. I mitt eget fall handlade det om att hur jag än gjorde, gjorde jag fel enligt den som misshandlade mig. Om jag till exempel köpte hem mogna bananer, så var det fel. Då köpte jag omogna bananer nästa gång. Då var det också fel. Hur jag än gjorde, så gjorde jag fel. Jag kunde aldrig göra rätt, enligt den som misshandlade mig. Hur jag än ändrade mig, så var det fel. Till slut inser man att "nej, det är inte mig det är fel på. Det är min partner som har en rejäl skruv lös". Men innan dess gör man
allt för husfridens skull. Man ber om förlåtelse för att man är "dum i huvudet", fast det är ens partner som bör be om förlåtelse som kallar en för "dum i huvudet" för att man köpte omogna bananer denna gång, eftersom man senast fick skäll för att man köpte mogna bananer. Man drar sig för att träffa folk, eftersom ens partner blir jävulen själv om man träffar några andra människor än ens partner. Försöker man göra slut, blir man hotad till livet. Eller får andra hot som är mycket allvarliga över sig (tex. hot som gäller gemensamma husdjur/gemensamma barn). Och har man sett sidor hos partnern som visar på att denna är kapabel
till vad som helst, ja, men då stannar man kvar. Man vågar inget annat.
Och då ska du veta att jag är både lång och stark. Med ett starkt psyke. Ingen klenis vare sig psykiskt eller fysiskt. Och har haft även fullständigt normala förhållanden med normala människor där det inte har funnits ens en tendens till våld.
Men så träffar man en person som man blir grymt förälskad i och allt känns helt rätt med. Sedan smyger sig våldet in. man bryts successivt ner. Detta kan drabba vem som helst. Det är min fulla övertygelse.