Citat:
Ursprungligen postat av
Mobiltelefon
Jag vet ett bolag som är ute efter plånboken och det heter Google och med tanke på forumdelen är det Stadia jag syftar på. Man köper spel till en tjänst som endast finns i molnet och där Google har full frihet att sätta vilket pris som helst eftersom de vet att kunderna är inlåsta (det är en tidsfråga innan "gratis-Stadia" förses med reklamavbrott och priserna på premiumversionen gradvis stiger).
Generellt bygger dagens konsoller på DRM - även om det går att spela offline kvarstår faktum att det finns ett moln med på ett hörn. Det optimala vore att man kunde bränna ut sina patchade spel till skivor eller någon form av externlagring och ha möjlighet att skriva in ett serienummer som alternativ den dagen servrarna stängs ner och det är tal om att bevara spelen inför framtiden.
Ett alternativ är att sälja "färdigpatchade" Game of the Year Edition av "klassiska" titlar (alltså spel som betraktas som färdigpatchade) på skiva med serienummer för framtida bruk.
Låter som Xbox One när den kom. Visserligen inte helt fast i molnet; men redan då var man förhindrad från brukande av begagnade spel, eller att ens använda konsolen offline om minnet inte sviker.
Att spel växer och släpps i "moduler" är förståeligt. Man kan ju totalt sett släppa färre spel, tidigare och tjäna mer genom expansioner och DLC. Det tråkiga är dock som du säger, att storföretagen utnyttjar detta i egenskap av profitmaximering och för att låsa in kunderna (ett litet plåster på såren är ju såklart ifall Google drar in pengar via annonser, då det kan motivera att hålla klassiska servrar igång).
Med MS' resurser hade man kunnat upprätthålla Live-servrar till originalboxen än idag, och inför "molneran" bygga på sig ett riktigt gott rykte (
Project Insignia är ju som litet entusiastprojekt på väg som fullvärdig ersättare till Live 1.0). Men nej, inte ens när spelen huvudsakligen var offline brydde man sig om att hålla liv i ryktet. Istället satsade man återigen på planned obsolescence, ungefär som Battery Leak of Death eller Red Ring of Death.
Idag kan man tvärtemot 90-talet lägga 10.000 timmar på ett spel utan att vara i närheten av färdig. Kul att allt då är onlinebaserat och servrar bara klappar ihop. Nä, då tar jag hellre PS5, och slipper slänga konsolen när M$ släppt något nytt.
