Tycker det här fallet skiljer en del mot fall från förr. Tycker man istället bör kika på mer samtida fall där någon "gått upp i rök" och faktiskt senare hittats. Väldigt väldigt ofta påträffas de några få meter från senaste observation. T ex han som gick av bussen utanför Helsingborg, Conny i Halmstad, osv. Eller för den delen Lisa Holm som liksom Patrik-fallet skapade ett extremt överintresse jämfört med andra fall. Nu har jag ingen statistik men känslan är att de flesta återfinns inom någon kilometer 4 ggr av 5. I någon buske, i en byggnad, i ett träd eller liggandes på marken på ett sätt som gör att de inte syns förrän man nästan står på dom.
Det mest fascinerande med det här fallet är den märkliga oviljan att söka i närområdet eller ens diskutera den teorin. Redan från dag 1 och nu under 3,5 år. Man har fortfarande inte sökt av varenda kvadratmeter inom 200 meter från där han senast sågs. Verkar som den psykologiska blockeringen mot att han faktiskt finns väldigt nära hela tiden har varit starkare än viljan att han hittas.
Bara att se på t ex den här tråden.Inlägg som handlar om tänkbara platser väldigt väldigt nära platsen där han försvann diskuteras inte. Det är oerhört fascinerande. Här ett inlägg inkl konkret förslag på plats som i stort sett ignorerats:
(FB) 22-årige Patrik Linfeldt från Malmö försvunnen i Hallsberg 22 maj 2017
Firbens kryss är förresten i egentligen samma område.