Den konservativa (eller reaktionära) normkritiken

Ja, anledningen till att man drog igång hela välfärdsstats-projektet 1970 var till stor del för att få ut kvinnorna i arbetslivet.

Med mindre välfärdsstat och lägre skatter hade det inte varit lika ekonomiskt oattraktivt att stanna hemma, att placera ungar på dagis och liknande hade varit mindre attraktivt utan subventioner, samt att kvinnorna hade inte haft jobb att gå till då deras jobb i offentlig sektor bantas bort.

Annan viktig del, som utmärkta dokumentären "Swedish Theory of Love" tar upp, är vänsteridén att sann kärlek endast kan uppstå om man inte är ekonomiskt beroende av varandra. Makar kan endast älska varandra fullt ut, barn endast älska sina föräldrar fullt ut och vice versa, om man är helt ekonomiskt oberoende av varandra och därmed ej håller ihop av ekonomiska incitament. Resultatet är att svenskar är ett av de folk i världen som har störst problem med ensamhet.

Lätt att glömma bort, men Socialdemokraterna har under 1900-talet mer än något annat varit den sociala ingenjörskonstens parti.

Ibland känns det på flashback som att women are damned if they do, and damned if they don't. Alla kan ju inte vara lika gudfruktiga som skönheten på din avatar.

Jag har inte damnat någon.

Jag uttrycker mig kanske otydligt men det var "reaktionism" som begrepp jag inte tycker funkar längre. Av de skäl jag anger, att det kan omfatta företrädare för alla ideologier i dagens Sverige. De sossar som vill tillbaka till Folkhemmet och Palmes glansdagar är väl reaktionärer mot nyliberalismen? Greider och Sjöstedt är reaktionärer?

I vardagligt tal är reaktionär ett skällsord mot värdekonservatism. Det är nog så man uppfattar det folkligt.

Men jag tycker ordet passerat bäst-före-datum redan för 50-60 år sedan.

Det är inte jag som är bäst skickad att definiera konservatism, jag skulle enkelt luta mig mot Wiki.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Konservatism

Men min mamma var hemmafru, även om det var omodernt redan i hennes generation.
Jag vet därför att Hollywood-fruarna inte är hemmafruar, utan lyx-hustrur.
Men det är inte heller "magert" för en familj att klara sig på 25 000 kronor i månaden.

Du menar att en kvinna ska känna sig säkrare i att bero på exempelvis statens välvilja för att få en bekväm och härlig ålderdom jämfört med sina barns välvilja?

Menar du förövrigt att jag inte bör få välja bort ekonomisk självständighet för att få vara med mina barn och hemmaman ifall jag så önskar?

Du tror alltså att du vet bättre om vad som är bäst för människor än de själva vet vad de vill ha ut av livet.


Vad sägs om möjligheten att leva hemma med sina barn och en man (eller kvinna ifall du så vill) som betalar för denna möjlighet istället för att slita för lön? Det är alltså inte en möjlighet som ska motarbetas?


Jag anser att det är mycket mer självförverkligande att syssla med att uppfostra ens barn än att jobba med att dra varor på ICAs streckkod eller att uppfostra 15 barn i förskolan som man knappt lär känna innan de flyttas över till andra vuxna och får okända öden.

Allt som krävs är givetvis mycket lägre skatter och mer egenansvar åt medborgare så lär sig medborgare att organisera själva sina liv så de beror mer på varandra än staten.


Men jag har visat att kvinnor inte alls tycker som du tycker, du talar alltså inte för de flesta kvinnor. Sluta låtsas om som om du talar för alla kvinnor, i SVT ville fan nästan hälften av kvinnor 18-29 med barn få vara hemmafruar ifall ekonomiska förutsättningar för det existerade.

Du kan inte definiera åt dem vad som är ett slavliv.

Jag skulle förövrigt själv gärna stanna hemma för att exempelvis hemskola mina barn när de är 6-15 och då leva magert genom mina investeringar eller möjligen deltidsarbeta på distans, samt äga en stuga ute i vildmarken där jag odlar saker som jag konsumerar, samt lever på fiske, etc.

Problemet med samhället som du beskriver är att vi vet att det inte blir så bra för alla.
Gamla och barn blev inte alltid omhändertagna av någon familj, så då fick de hamna på fattigstugor och barnhem.
Och den som kom från en arbetarfamilj fick bara vid undantagsfall studera vidare efter folkskolan.
Det var ju först med Socialdemokraterna och deras höga skatter, som mycket som var dåligt och orättvist försvann.

Det fnns massor av lågskatteländer som fungerar alldelles utmärkt, Schweiz är exempel på sådan.

Fattigdom har försvunnit pga tekonologisk utveckling och inte pga sossarnas utjämningspolitik. En arbetare behöver inte hjälp från staten, en mekanikers tjänster är dyra även i Schweiz där ingen minimilön existerar. Staten vill sälja historien att folket behöver dess tjänster och skydd mot stygga vargen (marknaden), men det har visat sig att så inte är fallet. Folk har utmärkt levnadsstandard i Hong Kong, Schweiz och Singapore utan att staten behöver lägga sig i allt.

I Sverige har det dock visat sig att staten skapat enorma problem, därmed 10% arbetslöshet och 20% fattigpensionärer. Äldre har idag knappt råd att betala sin hyra, och värre kommer det än att bli.

Statens vanvård av äldre är ju en skam i Sverige förövrigt, men det värsta är att vi tror att de äldre får allt de behöver när vi dumpar dem åt äldrevården att ta hand om. Finns nog inget land där det är så tragiskt att bli gammal som just Sverige. Att sedan vi har 1500 hemlösa barn bara i Malmö vittnar ju om att staten inte alls är så bra heller på att ta hand om alla unga. Sverige har ju 30 tusen hemlösa och ständigt ökande antal, allt fler beror på bidrag och allt färre producerar. Vi lever i ett sjunkande skepp.

Och du låter precis som de kvinnor, som tyckte om att vara nedlåtande mot min mamma när vi var små.
Tycker du verkligen att det är slaveri att ta hand om sina egna barn?

Absolut. Vad som är konservativt och reaktionärt har mycket att göra med vad normalläget i samhället är.

Den här diskussionen handlar om motsägelsefulla önskemål från kvinnor som går emot den påhittade idealet om en "självförverkligad karriärskvinna" som man söker sälja åt unga tjejer.

Att sedan kvinnor fantiserar om att vara hemmafruar som badar i lyx gör det ju inte mindre sant att de också vill slippa arbeta under rätt ekonomiska omständigheter. Jag skulle själv önska att de var beredda att leva magert för att vara hemma och ha mer tid för familjen, men vad jag önskar att de skulle önska sig hör inte till diskussionen (jag har inga fantasier om hur unga kvinnor idag tänker).

Det viktiga är här att punktera att kvinnor inte vill ha den liv som moderna feminister försöker sälja är bäst åt dem. De flesta kvinnor kommer aldrig vara karriärister, det kommer aldrig vara mer meningsfult för de flesta kvinnor att dra till jobbet kl 06 och känna sig "självständiga" jämfört med att stanna hemma och umgås med sina barn.

Så du menar att det är en tillfällighet att levnadsstandarden ökade efter att S fick makten och höjde skatterna?
Och då menar jag att levnadsstandarden ökade även för arbetarna och andra fattiga människor.
För du skall inte tro att de fick ta del av några vinster från de teknologiska utvecklingarna innan S införde sin politik.
Det som du tar upp om dagens situation är en helt annan sak.
Men på det riktiga Folkhemmets tid, då hade vi gott om arbeten och knappast några hemlösa heller.