2008-08-26, 22:17
#1
För att högtidlighålla mitt 10 000-ende inlägg, så har jag knåpat i hop ett utkast till partiprogram för ett svenskt konservativt parti. Som läsaren ser är det alls inte färdigt, utan jag ber härmed seriösa FB-are om hjälp att bygga färdigt detsamma, enär det i regel blir bättre om man hjälps åt.
Främst behöver jag hjälp med att utveckla innehållet under respektive rubrik, men förslag på nya rubriker med innehåll emottages tacksamt. Förslag och påhopp från meningsmotståndare accepteras också till dels, helst då i konstruktiv anda.
Grundvärderingar
Ett konservativt parti har som sin grundläggande utgångspunkt att söka bevara sådana samhällsföreteelser som genom erfarenhet visat sig vara välfungerande och inte förändra sådana på grund av ideologisk blindhet. Politiska beslut bör grundas på förnuft och beprövad kunskap och samhällsförändringar bör ske försiktigt och med eftertanke, och de skall främst vara ägnade att åtgärda uppenbara felaktigheter – inte att tillfredsställa oansvariga rörelser, politiska karriärer eller medialt nyhetsbehov.
Utopi
Ett konservativt parti är i grunden antiutopiskt. Något drömsamhälle finns inte, och en mängd olika samhällslösningar kan ses i världen, som måhända kan vara tillämplig i var sitt land. Erfarenheten har dock visat att rättsstaten är omistlig och avgörande för att kunna etablera en fungerande demokrati.
Utopiska rörelser anser konservativa vara farlig, ty de kan legitimera allehanda ogärningar genom att hänvisa till uppnåendet av utopin. Ett otal exempel finns på att dylika rörelser har åstadkommit stora och irreparabla skador på sina samhällen. Därför är en viktig uppgift för ett konservativt parti att upplysa om och motverka försök att driva politiken i utopisk riktning, i syfte att skydda samhället från dylika skadliga effekter.
Människosyn och sociala skillnader
Att människor på många sätt är olika, torde de flesta känna till, även om det nästan inte är tillåtet att säga. Vi skiljer oss åt både som individer och som medlemmar av olika grupperingar. En konservativ grunduppfattning är att individers och gruppers olikheter är en samhällelig tillgång och att vi alla därmed fyller olika funktioner i det organiska samhället. Att människor är olika får också sociala konsekvenser, till exempel genom vi har olika fysiska, intellektuella och sociala förmågor. Därav följer att människor kommer att erhålla olika ekonomisk förmåga, social status och med nödvändighet gruppera sig på olika sätt. De kulturella särdrag som vi omfattar får också konsekvenser, vilka till betydande del är självklart och nödvändigt. I ett konservativt präglat samhälle är det alltså inte onaturligt med sociala skillnader, men det innebär inte att konservativa inte vill lindra social nöd, men bakgrunden ligger inte i en ideologisk vilja att avskaffa sociala klasskillnader, utan i en medmänsklighet som uppmanar oss att hjälpa de som har det verkligt svårt.
Det organiska samhället
För en konservativ är det självklart att samhället är organiskt, det vill säga att samhällskroppen består av olika delar i närmast hierarkisk form. Det som håller ihop kroppen är den gemensamma övertygelsen om statens idé, med andra ord viljan att hålla ihop och göra det bästa tillsammans. Likt människokroppen som byggs av celler, vävnader och organ, så byggs samhällskroppen av individer, familjer och folk. Det är när vi som individer upplever att vi finns i ett samhälleligt sammanhang som vi får den rätta uppfattningen av mening. Vad som utgör detta samhällskitt, som är den sammanhållande kraften, är olika från samhälle till samhälle. I vårt land torde känslan av lojalitet med Sverige, viljan att bevara de vi uppfattar som våra värden och de kulturella aspekter som är våra som viktiga element. Det är således en kombination av det förnuftiga i att bevara det land som torde vara det bästa för oss svenskar, och en känsla av att vi fyller vår del i det globala pusslet av olika nationaliteter och folkslag.
Statsskick och demokrati
Ett vanligt missförstånd i modern politik är att demokrati är en politisk metod som skapar goda länder. Istället är det tvärtom! Demokrati är ett positivt resultat som kan framkomma när samhället i huvudsak börjar fungera på ett i grunden sammanhållet sätt. För att skapa förutsättningar för ett demokratiskt samhälle krävs en fungerande rättsstat och nationell sammanhållning. Detta får inte förfuskas genom utopistisk förblindning.
Sverige har alltid varit en monarki. Detta har visat sig vara en synnerligen lyckad politisk lösning. Innehållet i monarkin förändras efter samhällets behov, men är en omistlig del i vårt statsskick. Nedom den opolitiska monarkin är vår hävdvunna demokrati likaledes omistlig. Denna utvecklas bäst genom att politiska åsiktsskillnader möts i fritt meningsutbyte där yttrandefrihet, föreningsfrihet och politisk transparens är grundbultar. Det parlamentariska systemet måste på ett bättre sätt än idag spegla medborgarnas olika meningsmotsättningar, vilket bör ske genom ett tvåkammarsystem. Detta bör organiseras så att den ena kammaren i huvudsak organseras som dagens riksdag fast enbart med partival, medan den andra kammaren organseras som en kammare med enbart personröster och med hela landet som valkrets.
Att eftersträva konsensus bör inte vara ett självändamål för politiken. Fastmer hålls demokratin vid liv genom att åsiktsskillnader tydliggörs. Konsensusöverenskommelser är alltför ofta demokratiskt skadliga i det att dylika överenskommelser kortsluter demokratin och gör väljarnas val betydelselöst i många sakfrågor.
Utrikes- och säkerhetspolitik
För att en stat långsiktigt skall överleva är de utrikes relationerna avgörande. För en liten stat med ett relativt stort territorium är det betydelsefullt att kombinera goda utrikesrelationer med en kritisk vaksamhet för vad som händer. Den traditionella svenska säkerhetspolitiska analysmetoden, där parlamentarisk enighet går före en realistisk omvärldsanalys måste brytas. Väljarna måste erhålla olika alternativ även i säkerhetspolitiken att ta ställning till.
Varje framgångsrik utrikespolitik måste stödjas av ett fungerande försvar. Den svenska är inget undantag. Vill vi ha framgång i våra strävanden för att både säkerställa egen handlingsfrihet och kunna stödja våra grannländer, måste vi besitta en seriös försvarskapacitet.
Sverige har länge påstått sig föra en neutral eller en så kallad alliansfrihetspolitik. Oavsett om vi i framtiden vill föra en alliansfri politik, eller istället ansluta oss till en militärallians, så bör valet grunda sig på en reell egen militär kapacitet, och inte på idyllisering eller svaghet.
Ekonomisk politik och handelsrelationer
Marknadsekonomin har visat sig vara det överlägsna sättet att organisera ekonomin på. Även i politiska system där kraftiga ingrepp gjorts för att sätta marknadskrafterna ur spel, har det etablerat sig en marknadsekonomi vid sidan av – en svart marknad. Det är alltså knappast möjligt at tänka sig en ekonomi utan marknadskrafter. Dock måste man inse att ett lands ekonomiska framgång inte är ett mål i sig, utan fastmer ett instrument för att uppnå det som är politiskt eftersträvansvärt. Det innebär i sin tur att mindre inskränkningar i marknaden måste göras i den ständiga kompromiss mellan olika samhällsvärden som alla fungerande samhällen ägnar sig åt. Det offentliga ägandet är exempel på en sådan kompromiss, där det ständigt måste till nya avvägningar huruvida en viss verksamhet bäst utförs i offentlig regi, eller i privat. Här finns inte en gång för alla given lösning.
Mycken erfarenhet visar att frihandel i regel har stora fördelar för alla parter. Som både export- och importberoende land har detta under lång tid varit uppenbart för oss. Men, denna nyttighet får inte upphöjas till dogm för att aldrig modereras. För att säkerställa folkförsörjning och försvar, måste understundom frihandelns princip frångås, men det måste ske omdömesgillt och får inte ske genom att intressegrupper driver egoistiska intressen bakom en förment fasad av nationellt ansvar. Men självklart kan staten inte frånhända sig sitt ansvar för att landet skall fungera även i kristider, med de förberedelser detta kräver. Frihandeln skall alltså vara regel, men får delvis inskränkas om det ligger i nationens intresse.
Kriminal- och rättspolitik
Själva statens ide är att skydda medborgarna. Denna uppgift måste gå före allt, ty den är själva grunden för samhällskontraktet. Därför är det viktigt att staten gör sitt yttersta för att tillgodose medborgarnas legitima rätt till skydd, både från utifrån kommande hot och från inrikes kommande, men också ger akt på när det är staten själv som utgör hotet. Brottsoffren skall alltid vara i fokus, och deras behov och intressen går före brottslingarnas. Det allt för långvariga experimentet med en brottslingstillvänd kriminalpolitik håller på att sluta i samhällskollaps, och lömska irrläror om att det skulle vara ”samhällets fel” att vissa blir brottslingar kan numera på mycket goda grunder helt avfärdas. I ett samhälle som det svenska, som kanske lägger ut mest sociala utgifter per capita, kan efter många decenniers eftergivenhet nu de sociala orsakerna avskrivas. Istället måste vi ha en kriminalpolitik som skyddar medborgarna och samhället från de farliga element som kriminella utgör. Rättsväsendets kapacitet måste öka avsevärt och det skall bland annat ske genom bättre användande av resurser, längre fängelsestraff och genom lämpliga juridiska redskap.
Ungdomar som är på väg in i brottslighet skall tas om hand så fort detta uppmärksammas och föräldrars ansvar skall tydliggöras. En lag om bristande föräldraskap måste införas. En normerande samhällsfunktion är härvid skolan, där avsevärt bättre ordning skall ernås genom ökade befogenheter för personal, och genom urskiljning av disciplinlösa elever. Samverkan skall ske närmare mellan grundskola och polis.
(forts.)
Främst behöver jag hjälp med att utveckla innehållet under respektive rubrik, men förslag på nya rubriker med innehåll emottages tacksamt. Förslag och påhopp från meningsmotståndare accepteras också till dels, helst då i konstruktiv anda.
Grundvärderingar
Ett konservativt parti har som sin grundläggande utgångspunkt att söka bevara sådana samhällsföreteelser som genom erfarenhet visat sig vara välfungerande och inte förändra sådana på grund av ideologisk blindhet. Politiska beslut bör grundas på förnuft och beprövad kunskap och samhällsförändringar bör ske försiktigt och med eftertanke, och de skall främst vara ägnade att åtgärda uppenbara felaktigheter – inte att tillfredsställa oansvariga rörelser, politiska karriärer eller medialt nyhetsbehov.
Utopi
Ett konservativt parti är i grunden antiutopiskt. Något drömsamhälle finns inte, och en mängd olika samhällslösningar kan ses i världen, som måhända kan vara tillämplig i var sitt land. Erfarenheten har dock visat att rättsstaten är omistlig och avgörande för att kunna etablera en fungerande demokrati.
Utopiska rörelser anser konservativa vara farlig, ty de kan legitimera allehanda ogärningar genom att hänvisa till uppnåendet av utopin. Ett otal exempel finns på att dylika rörelser har åstadkommit stora och irreparabla skador på sina samhällen. Därför är en viktig uppgift för ett konservativt parti att upplysa om och motverka försök att driva politiken i utopisk riktning, i syfte att skydda samhället från dylika skadliga effekter.
Människosyn och sociala skillnader
Att människor på många sätt är olika, torde de flesta känna till, även om det nästan inte är tillåtet att säga. Vi skiljer oss åt både som individer och som medlemmar av olika grupperingar. En konservativ grunduppfattning är att individers och gruppers olikheter är en samhällelig tillgång och att vi alla därmed fyller olika funktioner i det organiska samhället. Att människor är olika får också sociala konsekvenser, till exempel genom vi har olika fysiska, intellektuella och sociala förmågor. Därav följer att människor kommer att erhålla olika ekonomisk förmåga, social status och med nödvändighet gruppera sig på olika sätt. De kulturella särdrag som vi omfattar får också konsekvenser, vilka till betydande del är självklart och nödvändigt. I ett konservativt präglat samhälle är det alltså inte onaturligt med sociala skillnader, men det innebär inte att konservativa inte vill lindra social nöd, men bakgrunden ligger inte i en ideologisk vilja att avskaffa sociala klasskillnader, utan i en medmänsklighet som uppmanar oss att hjälpa de som har det verkligt svårt.
Det organiska samhället
För en konservativ är det självklart att samhället är organiskt, det vill säga att samhällskroppen består av olika delar i närmast hierarkisk form. Det som håller ihop kroppen är den gemensamma övertygelsen om statens idé, med andra ord viljan att hålla ihop och göra det bästa tillsammans. Likt människokroppen som byggs av celler, vävnader och organ, så byggs samhällskroppen av individer, familjer och folk. Det är när vi som individer upplever att vi finns i ett samhälleligt sammanhang som vi får den rätta uppfattningen av mening. Vad som utgör detta samhällskitt, som är den sammanhållande kraften, är olika från samhälle till samhälle. I vårt land torde känslan av lojalitet med Sverige, viljan att bevara de vi uppfattar som våra värden och de kulturella aspekter som är våra som viktiga element. Det är således en kombination av det förnuftiga i att bevara det land som torde vara det bästa för oss svenskar, och en känsla av att vi fyller vår del i det globala pusslet av olika nationaliteter och folkslag.
Statsskick och demokrati
Ett vanligt missförstånd i modern politik är att demokrati är en politisk metod som skapar goda länder. Istället är det tvärtom! Demokrati är ett positivt resultat som kan framkomma när samhället i huvudsak börjar fungera på ett i grunden sammanhållet sätt. För att skapa förutsättningar för ett demokratiskt samhälle krävs en fungerande rättsstat och nationell sammanhållning. Detta får inte förfuskas genom utopistisk förblindning.
Sverige har alltid varit en monarki. Detta har visat sig vara en synnerligen lyckad politisk lösning. Innehållet i monarkin förändras efter samhällets behov, men är en omistlig del i vårt statsskick. Nedom den opolitiska monarkin är vår hävdvunna demokrati likaledes omistlig. Denna utvecklas bäst genom att politiska åsiktsskillnader möts i fritt meningsutbyte där yttrandefrihet, föreningsfrihet och politisk transparens är grundbultar. Det parlamentariska systemet måste på ett bättre sätt än idag spegla medborgarnas olika meningsmotsättningar, vilket bör ske genom ett tvåkammarsystem. Detta bör organiseras så att den ena kammaren i huvudsak organseras som dagens riksdag fast enbart med partival, medan den andra kammaren organseras som en kammare med enbart personröster och med hela landet som valkrets.
Att eftersträva konsensus bör inte vara ett självändamål för politiken. Fastmer hålls demokratin vid liv genom att åsiktsskillnader tydliggörs. Konsensusöverenskommelser är alltför ofta demokratiskt skadliga i det att dylika överenskommelser kortsluter demokratin och gör väljarnas val betydelselöst i många sakfrågor.
Utrikes- och säkerhetspolitik
För att en stat långsiktigt skall överleva är de utrikes relationerna avgörande. För en liten stat med ett relativt stort territorium är det betydelsefullt att kombinera goda utrikesrelationer med en kritisk vaksamhet för vad som händer. Den traditionella svenska säkerhetspolitiska analysmetoden, där parlamentarisk enighet går före en realistisk omvärldsanalys måste brytas. Väljarna måste erhålla olika alternativ även i säkerhetspolitiken att ta ställning till.
Varje framgångsrik utrikespolitik måste stödjas av ett fungerande försvar. Den svenska är inget undantag. Vill vi ha framgång i våra strävanden för att både säkerställa egen handlingsfrihet och kunna stödja våra grannländer, måste vi besitta en seriös försvarskapacitet.
Sverige har länge påstått sig föra en neutral eller en så kallad alliansfrihetspolitik. Oavsett om vi i framtiden vill föra en alliansfri politik, eller istället ansluta oss till en militärallians, så bör valet grunda sig på en reell egen militär kapacitet, och inte på idyllisering eller svaghet.
Ekonomisk politik och handelsrelationer
Marknadsekonomin har visat sig vara det överlägsna sättet att organisera ekonomin på. Även i politiska system där kraftiga ingrepp gjorts för att sätta marknadskrafterna ur spel, har det etablerat sig en marknadsekonomi vid sidan av – en svart marknad. Det är alltså knappast möjligt at tänka sig en ekonomi utan marknadskrafter. Dock måste man inse att ett lands ekonomiska framgång inte är ett mål i sig, utan fastmer ett instrument för att uppnå det som är politiskt eftersträvansvärt. Det innebär i sin tur att mindre inskränkningar i marknaden måste göras i den ständiga kompromiss mellan olika samhällsvärden som alla fungerande samhällen ägnar sig åt. Det offentliga ägandet är exempel på en sådan kompromiss, där det ständigt måste till nya avvägningar huruvida en viss verksamhet bäst utförs i offentlig regi, eller i privat. Här finns inte en gång för alla given lösning.
Mycken erfarenhet visar att frihandel i regel har stora fördelar för alla parter. Som både export- och importberoende land har detta under lång tid varit uppenbart för oss. Men, denna nyttighet får inte upphöjas till dogm för att aldrig modereras. För att säkerställa folkförsörjning och försvar, måste understundom frihandelns princip frångås, men det måste ske omdömesgillt och får inte ske genom att intressegrupper driver egoistiska intressen bakom en förment fasad av nationellt ansvar. Men självklart kan staten inte frånhända sig sitt ansvar för att landet skall fungera även i kristider, med de förberedelser detta kräver. Frihandeln skall alltså vara regel, men får delvis inskränkas om det ligger i nationens intresse.
Kriminal- och rättspolitik
Själva statens ide är att skydda medborgarna. Denna uppgift måste gå före allt, ty den är själva grunden för samhällskontraktet. Därför är det viktigt att staten gör sitt yttersta för att tillgodose medborgarnas legitima rätt till skydd, både från utifrån kommande hot och från inrikes kommande, men också ger akt på när det är staten själv som utgör hotet. Brottsoffren skall alltid vara i fokus, och deras behov och intressen går före brottslingarnas. Det allt för långvariga experimentet med en brottslingstillvänd kriminalpolitik håller på att sluta i samhällskollaps, och lömska irrläror om att det skulle vara ”samhällets fel” att vissa blir brottslingar kan numera på mycket goda grunder helt avfärdas. I ett samhälle som det svenska, som kanske lägger ut mest sociala utgifter per capita, kan efter många decenniers eftergivenhet nu de sociala orsakerna avskrivas. Istället måste vi ha en kriminalpolitik som skyddar medborgarna och samhället från de farliga element som kriminella utgör. Rättsväsendets kapacitet måste öka avsevärt och det skall bland annat ske genom bättre användande av resurser, längre fängelsestraff och genom lämpliga juridiska redskap.
Ungdomar som är på väg in i brottslighet skall tas om hand så fort detta uppmärksammas och föräldrars ansvar skall tydliggöras. En lag om bristande föräldraskap måste införas. En normerande samhällsfunktion är härvid skolan, där avsevärt bättre ordning skall ernås genom ökade befogenheter för personal, och genom urskiljning av disciplinlösa elever. Samverkan skall ske närmare mellan grundskola och polis.
(forts.)

).