Citat:
Om man skall gissa så är det testosteron. Det ställer ju till mycket elände i den manliga kroppen både när det stiger, är högt och när det sedan börjar sjunka i 50-årsåldern. Intressant. Jag väntar spänt på att någon jämställdshetskramare ska ta upp genusaspekten, men jämställdheten är en kofta som tas av och på efter humör. I världens mest jämställda land (som Sverige vill kallas) är det onekligen fascinerande att se genusaspekten kastas i papperskorgen. Nu är det tydligen inte kul att snacka jämställdhet, så vi skiter i det, rycker på axlarna. Män sticker helt enkelt ut som riskgrupp, men "kön: man" nämns aldrig tillsammans med KOL, fetma, ålder osv. Nu har det snart gått ett år, så jag höjer på ögonbrynen, självklart. Och nej, jag är inte feminist, om någon undrar. Vad är jag då? Det är komplicerat, och OT. Vet du varför män drabbas hårdare än kvinnor av viruset? Kvinnor är ju mer benägna än män att söka vård dessutom, så det är en rejäl slagsida, om du fattar vad jag menar.
Just det sista, att testosteronet sjunker står för en stor del av de manliga välfärdssjukdomarna. Det leder till övervikt (framförallt bukfetma som är farligast), det leder till svårighet att träna (man förbränner inte fett och bygger muskler när man tränar) osv. Dessutom så har då männen i unga år (pga testosteronet) behövt äta mycket (och ofta så blir det då onyttigt) vilket dels byggt dåliga matvanor och att männen dessutom skaffat sig problem som inte syns förrän andra problem senare uppkommer (ofta döljs dessa av motion och annat).
Männens kroppar är egentligen inte designade för att leva länge. Det var viktigare att vara snabb vid jakt, att vara aggressiv för fortplantning mm innan vi kom in i industrialismen.
