Unga män som uttrycker sig med sirligt överlastat språk de inte behärskar

Barbour bar man utan att känna sig fånig en gång i tiden. Sedan blir man som de där modeskaparna som vill transcendera alla klädesetiketter och som har tröttnat på alla fåniga begrepp om vad som är inne, ute, fult, snyggt etc.

Man vill bara bära något superneutalt, helst något mörkt som inte har något "märke". En svart T-shirt som inhandlas i 3-pack på större matvaruhus exempelvis, eller motsvarande jacka.

Har inget mot bra litteratur eller klassisk litteratur. Fast just Platon tycker jag inte är nåt att hänga i julgranen

Det ska vara Platons grottliknelse då. Den är synnerligen tillämpar i vår samtid. Den skänker en del intuition till dilemmat att folk tenderar att bli upprörda av korrekt information(som typiskt inte är PK).

Folk (i gemen) vill helt enkelt inte få sina mentala skuggfigurer reducerade till just det, utan föredrar att se dem som verkliga tingestar.

Platons grottliknelse är verkligen en tydlig och enkel metafor. Hade inte Platon kommit upp med modellen så hade säkert någon annan gjort det under historiens gång(oberoende av honom). Så självklar är den. Icke desto mindre briljant.

Är du bekant med den?
https://m.youtube.com/watch?v=1RWOpQXTltA

Kanske är du egentligen förtjust i Platon, och trådstarten fungerar som ett sätt att distansera/frigöra dig lite?

Det kommer alltid en fas då man måste lösgöra sig från sina idoler. Jag var nog irriterad på Bob Dylan(my hero) i ett par år(efter ett decenniums dyrkande) innan jag kunde gå vidare och njuta av hans musik(och intervjuer) på ett mer otvunget sätt. Du kanske är inne i en sådan fas?

Ja jag klär mig själv stillöst och "neutralt" med praktiska klädesplagg.
Det finns ju vissa webbutiker som saluför hyfsat anonyma men dugliga friluftskläder i slittåliga material , som tex oljerockstyg eller så. Jag har t ex en jacka från USAs svar på Blåkläder : Carhartt inköpt på en sida som heter "billiga arbetskläder".

Lite roligt med alla inläggen i tråden från bittra obildade vänstermänniskor.



Jag har aldrig stött på de du nämner i trådstarten, vilket kanske är väntat då jag inte brukar umgås med unga män. Hur vanliga är de och var stöter du ständigt på dem? Jag antar att det inte handlar om anonyma på nätet, då du vet deras ålder, vad de arbetar med o.s.v.

Jag tycker mig inte ha noterat det du beskriver TS. Som vanligt, när jag läser lite här, så finns ett fåtal män och kvinnor som kan skriva ordentligt, och en stor massa illa skrivande amöbor. Sådana som inte kan skilja på de och dem, inte förstår skillnad mellan talad slang och skriftspråk, samt använder taffliga och löjliga invandrarinspirerade tillmälen och uttryck.

Något jag, däremot, har noterat ute i samhället genom åren är att människor med dyslexiproblem ofta hittar ett eller ett par ord de tycker låter lite finare eller bättre än andra, och sedan använder dem in absurdum i så gott som all skriven text. För ett antal år sedan var jag arbetskamrat med en herre som använde ordet "varpå" i snart sagt var mening han skrev. Han led av dyslexi.

På internet.

Vilka är det du kategoriserar som obildade vänstermänniskor? Baserar det sig på att du uppfattar trådstarten som ett angrepp mot bildning och ”högermänniskor” generellt? Tro mig. De jag syftar på är inte bildade . De flesta högermänniskor skriver inte så heller. De tillhör en speciell subkultur..

Du beskriver dig själv.
Du borde veta vad som driver dig!
Sök inte bekräftelse på anonyma forum!
Är du redan en mortificated narc

Försök inte byta ämne. Så du träffar dem på internet, men de är inte anonyma och du följer dem för att få reda på deras politiska hållning mer generellt, kollar upp hur gamla de är, var de jobbar, kontrollerar på något sätt vad som är deras högsta avslutade utbildning, samt har på något sätt tagit del av hur de alla är innerst inne som personer (ganska vanlig kille), vilka drömmar de har (att bli en konservativ äldre herre) o.s.v.? Hur exakt klarar du av det?

Edit: Då du så ofta stöter på dem på nätet, så kanske du även kan skicka med ett par länkar till exempel?

Trådstarten var en "spaning" över en grupp jag tyckt mig se på nätet över åren. Jag frågade om andra noterat denna grupp
Vissa har det, andra inte
.
Nej jag har inga aktuella exempel jag kan länka till. man känner igen typen när man ser dom. Du får tro vad du vill !.

Känns som du beskriver vem du själv var i yngre år, och att den positionerande stilen inte har släppt riktigt än.

Jag hade själv lite av den slängen när jag var kring 20. Jag äskade att prata om "bakomliggande mekanismer", "fenomen som eskalerar", "kriterier inom diverse system", osv. Ett språkbruk som kändes bildat.

Sen fyllde man 22 och fattade hur patetisk man själv var samt hur fejk världen är. Det handlade om att man ville bli lika bra(eller t.o.m bättre) än den föreställning man hade om sin omgivning(människor och samhälle).

Sedan rasade illusionerna samman, och man fann att man var bättre utan att uppträda det minsta märkvärdigt.

Parmiddagar var också något jag höll på med. Men det tog inte lång tid att inse att man egentligen hatade det. Det var bara "vuxenmarkören" som var åtråvärd, initialt.

Jag uppfattar nog snarast att beteendet du pekar mot är vanligare hos unga vuxna som på pappret är lyckade. Jag själv gick på en av landets mest prestigefyllda universitet och läste en av de tuffare utbildningarna. Det vimlade av positionerande människor där.

Min uppfattning är att de 18-22 åringar som knegar är mer rimliga och vettiga än sina jämnåriga i universitetsvärlden.

Å andra sidan framstår utbildade människor som vettigare lite högre upp i åldrarna. Så lite handlar det väl om: "Fake it till you make it" också.