Tråden om Svenska kyrkan (Sammanfogad tråd)

Det är ju bara ett sätt att packetera konfirmationen och göra den lite mer visuellt intressant, innehållet kommer ju fortfarande att ha fokus på kristen tro. Skulle kyrkan säga till ungdomar "Kom till oss för lite gammeldags hederlig katekesundervisning" skulle nog inte fullt så många vara intresserade.

Det fungerar ju i andra kyrkor ...

Det är inte slut ännu på församlingar som varudeklarerar hederligt med katekesundervisning, vilket varken Svenska kyrkan eller andra större kyrkor inte levererat konfirmander på länge.
Kristendomen förändras inte av hur många som är intresserade. Den har däremot potential att förändra intressen, som alltid.

Svenska kyrkan vill förnya psalmboken: ”Saknar psalmer med könsneutralt språk”

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vastmanland/nya-psalmer-ska-mota-dagens-behov

Håller inte med. Det var länge sedan det kristna innehållet tonades ned i konfirmationsundervisningen. Så var det redan på 1980-talet, för den delen. Prästerna gör allt för att inte tala om kristen tro, utan i stället fylla tiden med annat, lättsamt. Talar man någon gång om viktigare saker, typ "hur man är en god kamrat", så blir det ur sociala och psykologiska vinklar. På slutet tänder man ett ljus och sjunger en (enkel, modern, neutral) psalm eller annan andlig sång, som ett alibi. Och precis som du säger, så försöker man locka ungdomar med annat, som billiga utlandsresor, "kombinerade" läger - dit ungdomarna då reser för den andra aktiviteten, som t.ex. kan vara ridning eller kanotpaddling...

Det får absolut inte vara några förhör eller kunskapskrav, utan när man ska visa upp något för föräldrarna på slutet, så gör man tablåer, en pjäs eller liknande. På vissa håll har kraven att gå i gudstjänst ett antal gånger (på min tid var det tio) under konfirmationstiden, tagits bort. På andra ställen har man infört separata "konfirmationsgudstjänster" som mest är en lek. Det är otroligt slappt, bara yta och inga krav... och man skrämmer samtidigt bort dom fina ungdomarna, som är intresserade på riktigt. De sugs i stället upp av frikyrkorna.

Herregud😁
Vilken tur att man gått ur denna sekt.

Angående de kvinnliga prästerna, förresten. Hur är det i era församlingar - har de även där slutat skriva ut prästens namn vid aktuell gudstjänst, i gudstjänstkalendern? Det har de gjort i min församling sedan några år tillbaka. När jag frågade kyrkoherden, sa hon (ja HON ) att det inte skulle spela någon roll vem prästen var, för h*n var ändå bara en förmedlare av Guds ord, och dom ville inte uppmuntra till att "vissa präster drar en större församling än andra".

Men när jag pratade med församlingsassistenten, som jag känner privat, så medgav hon att det hade stått i ett mötesprotokoll, att ändringen hade gjorts för att församlingsborna inte så lätt skulle kunna välja bort de kvinnliga prästerna. Helt sanslöst! (Ska kanske tillägga att min församlingskyrka delas med en kristen syriansk församling, och att vissa gudstjänster är gemensamma. Själva har de inga kvinnliga präster alls. Jag misstänker, men VET inte, att detta till viss del har med saken att göra.)

Alla ska vänjas vid de kvinnliga prästerna, och på sikt hjärntvättas till att acceptera dem... för när man väl sitter i kyrkbänken och det kommer in en kvinna som leker präst, så upplever nog många att det är svårt att resa sig upp inför hela kyrkan, och gå ut...

I den församling jag är med i (en konfessionellt luthersk) har det aldrig ens diskuterats att en kvinna skulle kallas till att vara präst/pastor.
Våra hjärnor är helt otvättade i saken om man ser saken från Sveks perspektiv.

Jag blir nästan förvånad över att ni får finnas i Sverige! (Att muslimska och judiska församlingar får finnas fast de inte har några kvinnliga imamer eller rabbis, är förstås en heeeeelt annan sak...)

Vad gäller kvinnoprästfrågan så säger ju svärmarna att det sedan Jesu tid finns ett "allmänt prästadöme", där både män och kvinnor ingår (trots att titeln präst tycks syfta enbart på män). Men då är det det att svärmarna oftast inte har ordination. Svärmarna brukar ändå vara ganska noga på att endast en man kan vara pastor. Skillnaden mot Svenska kyrkan i detta skulle då vara att Svenska kyrkan ordinerar sina "prästerliga" kvinnor.

Ja, det allmänna prästadömet är en gammal luthersk lära, som är bibliskt riktig och har starkt stöd i Nya testamentet ("förlåten i templet brast i två delar, uppifrån och ända ner", Matt. 27:51, osv). Som troende är vi således alla präster, vare sig man eller kvinna, men att kyrkans ledarskap skulle kunna utgöras av kvinnor är barockt. Titeln "präst" för en församlingsledare är inte heller biblisk. Istället kallar vi våra ledare för pastorer, diakoner, äldste, osv. Bibeln är tydlig med att kvinnor skall underkasta sig sina män och inte tala under Gudstjänst.

Romerskkatolska kyrkan har anmärkningsvärt nog lyckats hålla sitt manliga prästerskap intakt trots de judeo-modernistiska anstormningarna på den institutionen de senaste decennierna. Jag kan bara anta att kvinnliga präster är en tidsfråga; påven har ju ganska nyligen raljerat med att bögar, judar och ateister är frälsta, och då har helvetets portar redan fått övertaget.

Luther hade inte riktigt samma lära som svärmarna. Skillnaden ligger just i ordinationsfrågan. Luther trodde med rätta på ordinationen. Den var, i både biblisk och kyrklig tradition, endast förbehållen män. Jag delar dock inte uppfattningen att ämbetstiteln präst är något felaktigt. Prästvigning är alltså helt OK. Romkyrkans kommande steg kommer att bli intressanta att följa.