Anser ni att ”White Privilege” existerar?

Vem är det som begär att vi som svenskar ska ”ge upp” våra privilegier i form av nätvärk? Jag förstår inte vart du vill komma. Det är väl fullkomligt självklart att de som bor i ett land (även Sverige) har ett försprång på arbetsmarknaden i form av språk och kontakter.

Du verkar ganska korkad om du inte kan tänka dig att anställa personer som har ett namn som slutar med y. Du verkar vara whitethrash.

Tråden!? Att detta trams till diskussion ens försiggår.

Det säger du bara för att du heter Tony.

Jag håller med.

Nej, det för en del asiatiska namn slutar på y. Så du skulle anställa en korkad svensk framför en svensktalande asiat.

Kanske man ska ställa sig frågan om att det sk "white privilege" faktiskt är väl förtjänat grundat på empirisk erfarenhet?

Instämmer till fullo i att det är detta det handlar om. Fast jag kan förstå varför det inte är lätt att se för dom som mest driver idén om white privilege.

Dom akademiker från medel och övre medelklassen som vanligtvis är dom som ägnar sig åt att skriva värdegrunder, lägga upp planer för mer mångfald, motverka rasism och främlingsfientlighet etc och som i det här fallet flitigt prata om "white privilege" är faktiskt privilegierade.

Men det privilegiet har inte sin grund i hudfärg utan grundar sig i att dom just är akademiker och ingår i den "utbildade samhällsklassen" vilket dom i sin tur själva i allra högsta grad är med och underhåller.




Jag skulle snarare säga att det är du som har fel och inte förstår konceptet. Visst förekommer det orättvisor på det sätt du förklarar. Men dom är betydligt större och slår hårdare om man anlägger klassperspektivet.

En propert uppklädd svart man som är läkare, som rör sig världsvant som en naturlig del av den utbildade samhällsklassen och som bor på Lidingö är jag tämligen övertygad om får mindre uppmärksamhet av allt från polis, butikskontrollanter till övriga akademiker än en svensk från lägre samhällsklass i typiska wt-attribut som snurrar runt med uppdragen huvtröja.

Att denna orättvisa drabbar fler svarta än vita har helt enkelt sin förklaring i att dom har en större representation bland dom lägre samhällsklasserna.

Därför är det djupt beklagligt, inte minst för dom svarta själva (i sverige), att denna myt underhålls och får fortleva.

Det skulle ha betydligt större effekter och göra mer verklig nytta om man mer ägnade sig åt klassperspektivet och den fundamentala diskriminering som är djupt rotad där.

Allt annat lika kanske det är lite svårare att tex få en del jobb som svart jämfört med vit. Men det förekommer också att det är lättare.

Men som vit från lägre samhällsklass kan du i dag i Sverige utan att någon höjer på ögonbrynet tex dömas för brott i princip helt grundat på vilken samhällsklass du tillhör.

En person med missbrukarutseende och tydliga markörer att tillhöra våra lägsta samhällsklasser som rör sig utanför centralstationen 04.30 som blir visiterad kan åka dit för brott mot knivlagen för att han har en skruvmejsel i väskan. Förklaringen att han är bostadslös och använder den till sin cykel hjälps inte.

En person med typiska markörer från den utbildade samhällsklassen som rör sig på samma plats 04.30 men i full fjällvandrar mundering kan ha halva ryggsäcken full med yxor och knivar och blir inte ifrågasatt när hans förklaring är att han är på väg till nattåget för vidare färd norrut och fjällvandring.

Det finns mängder av liknande exempel, men eftersom akademikerna inom rättsväsendet och bland värdegrundsmicklare och journalister själva ingår i och identifierar sig med den senare gruppen och mer eller mindre öppet har legitimerat att avstånd kan tas till den andra kan detta rulla på helt utan ifrågasättande.

Du behöver inte ens stå lägre på samhällsstegen för att utsättas för den här diskrimineringen. En egen företagare kan enbart av det faktumet stå lägre på förtroendeskalan än en representant från den "utbildade samhällsklassen".

Det största problemet med det här är inte att den välutbildade samhällsklassen /akademikerna fått massa privilegier man kan diskutera om dom förtjänar, det stora problemet är att det går runt massa människor med rötterna i andra länder och tror att det är just det som gör att dom diskrimineras, när det i själva verket är något helt annat och som dom faktiskt förhållandevis enkelt kan göra något åt.

Åter igen ser vi tydliga exempel på att dom som anser sig veta mest i själva verket vet minst och hur olyckligt det är att dom etniskt svenska akademikerna, som är mest distanserade till all övrig befolkning, är dom som sätter agendan för och styr hur den offentliga debatten ska föras och hur vi övriga ska mötas och samexistera.


Exakt! Det är detta jag menar.

Sen att du får en slätstruken organisation med massa ängsliga "ja" -sägande medelmåttor, ett outhärdligt samtalsklimat och med det psykisk sjukdom och sjukskrivningar hos personalen, missar massa talanger och bygger upp en intern kultur där till slut ingen vågar ta minsta initiativ eller lansera någon form av idé som avviker från det beprövade och att hela din arbetsplats på sin höjd kan klassas som medioker är ju dina problem.

Här är en bra liten text om vad det handlar om. Oaktat alla miljarder som läcker ut till detta, är det högst obehagligt att människor faktiskt är helt med på att skriva under på maktanalysen, som inte bara gör dem utan även deras barn till förövare - pojkar i synerlighet.

https://timbro.se/smedjan/mangfaldstranad/#:~:text=Woke%20betyder%20egentligen%20uppvaknad%2 C%20men%20beskriver%20enligt%20Webster’s,T-shirt%2 0med%20texten%20”Black%20Lives%20Matter”%20är%20wo ke.

Jag är helt enig med det du skriver, och anser också att positiv särbehandling av grupper baserat på etnicitet är problematiskt, just för att det egentligen inte är däri problemet finns. Det kan tvärtom vara kontraproduktiv för de grupper som omfattas eftersom det statliga stödet enbart fördjupar synen på gruppen som underpresterande - de har inget att konkurrera med.

WP existerar som jag säger inom de olika samhällsskikten, man kan inte jämföra arbetslösa med miljonärer- utan arbetslösa med arbetslösa.
Att andra grupper också möts av fördomar förtar inte att etnicitet är en sådan faktor som spelar in - samtidigt är det givetvis så att klassperspektivet är det som är dominerande.

Förstår inte vad som är så jävla jobbigt med fördomar? Jag är vit, så jag suger på att rappa, ok vad är problemet? Jag har ju all rätt att försöka motbevisa detta och mota bort fördomarna, Eminem lyckades och får stå som exempel att i alla fall en viting kan.

Om nu vissa folkgrupper vill slippa fördomar, motbevisa dem då. Svensken verkar tro att fördomar är den värsta av dödssynder men ska jag vara ärlig så har jag börjat tröttna på denna ”sanning”. Folk är bara förjävla svaga, kämpa för fan och stå upp för den grupp du inbillar dig att tillhöra.

Diskussionen kring huruvida det är svårare för någon med ett utländskt namn att få jobb är intressant och jag tror absolut att man har en fördel som svensk med svenskt namn. Lösningen på det här problemet anser många vara inkvotering, vilket jag är högst tveksam till.

Skulle jag få ett jobb och senare få veta att det fanns andra kandidater med bättre kvalifikationer men som jag gick före p.g.a. någon mångkulturell anställningspolicy så skulle jag allvarligt talat förmodligen inte känna mig särskilt lyckad eller ens förtjänt av jobbet. Jag säger inte att alla gör det, men det känns som att många företag som sysslar med sånt använder invandrare som spelpjäser för att det i rådande politiskt klimat ser bra ut, undkomma kritik och för att känna sig goda. Sedan kan man skylta med att man minsann har en mångkulturell arbetsplats.

Ta mediebranschen som exempel. Jag har en god vän som är journalist och enligt denne får människor med invandrarbakgrund på många av de största redaktionerna och mediehusen sällan särskilt fördelaktiga positioner. De får snarare jobba med de program som har sämre sändningstider och lägre status och stannar där. De anställer alltså folk efter någon policy som ska spegla samhällets demografi och förespråkar mångkultur men upprätthåller själva de s.k. "strukturer" de själva påstår sig motverka. Allvarligt talat, hur kul är det att bli anställd som någon slags husblatte på rent politiska grunder som ingen på arbetsplatsen innerst inne vill ha där? Jag har fått höra många historier om arbetsmiljön på t.ex. SVT och hur det går till bakom kulisserna på några av de största tidningarna och det är rent skrämmande - där kan vi snacka riktig rasism och hyckleri.

Samtidigt spelar föreläsarna på journalistutbildningarna i Sverige på studenternas dåliga samvete från dag ett. "Ni är en alldeles för homogen och privilegierad grupp", "det är för många vita studenter här", "jag ser bara vita medelklassungar när jag tittar ut i salen och det är sorgligt", är saker som min vän och dennes kursare fick höra nästan dagligen. Allt uttalat på ett sätt som varit direkt nedlåtande och som att det är studenternas fel hur klasserna ser ut och vilka som antas till utbildningarna. Det är fan i mig hjärntvätt och helt felriktat. Universiteten bankar in i deras skallar att det är fel att vara vit, det är sjukt!

Men vi vanliga knegare ska ha dåligt samvete för att det är för få invandrare på våra arbetsplatser, trots att våra invandrade kollegor behandlas lika bra som alla andra. Uttrycket "white privilege" är enbart till för att vita, vanliga medborgare ska känna skuld och dåligt samvete för abstrakta saker eller saker som hänt genom historien och för att andra folkgrupper ska fortsätta känna sig förtryckta. Det finns oerhört mycket politiska poäng och röster att vinna på detta och det är därför vi ser dessa floskler slängas omkring hela tiden.