Det är ju tjatigt, men väntat, med alla som bara går in och anmärker på att han var kommunist, som om det vore en nyhet, utan vidare anknytning till Wollters person men med ett plakatmässigt rabblande av dödssiffror eller liknande (ni är ju lika tråkiga som kommunister!).
Nu hade jag ett minne av, att Wollter hade en konflikt med kollegan Torsten Lilliecrona på någon teater i Göteborg, som han senare ställdes till svars för i en intervju, som jag såg eller läste. Det var fråga om mobbning och som jag minns det stod Wollter på sig långt efteråt, med motiveringen att det var en ideologisk konflikt och att Lilliecrona hade fel i ideologisk mening och därför måste bekämpas (mitt ordval). Tydligen finns det inte så mycket att hämta på nätet, det här var länge sedan.
Jag hittade dock ett inlägg av Kalle Lind. Lilliecrona var mannen som spelade farbror Melker i
Vi på Saltkråkan och det var på Göteborgs stadsteater de var kolleger.
Citat:
Döm nu om Lillecronas förvåning när Göteborgs stadsteater plötsligt svepts med av vänstervågen och inte alls tänkte spela Tjechov. Nu styrdes teatern inofficiellt av Sven Wollter, som glatt nickande övervakade hur foajén pryddes av röda fanor och repertoaren styrdes av ett arbetarråd. Nu skulle det spelas gruppteater om äldreboenden och mentalsjukhem! Nu ifrågasattes varje beslut att ta upp ideologiskt otydliga shakespearepjäser på spellistan. Vem vill titta på monarkisten Hamlets överklassgrubblerier? Är inte Romeo jävligt småborgerlig?
Är det någon som vet mer? Lind nämner inte personkonflikten och mobbningen, utan får det att se ut ungefär som om Torsten Lilliecrona bara tyckte att repertoaren var jobbig.
http://kulturarbete.blogspot.com/2007/12/mnniskor-det-varit-synd-om-torsten.html?m=1