2020-11-07, 11:36
  #15793
Medlem
NoggerChocs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Dranghoff
Här blottas med ett brak de moderna språkens torftighet. Problemet hade enkelt kunnat avhjälpas med futurum particip. En romare skulle elegant svänga på sin toga och säga: Adoptura gaudeat. (Må hon som ska adopteras glädja sig.)

Nej du, det där är det aktiva participet. Det är gerundivet vi behöver: adoptanda. (Frånvaro av futurum particip är förresten inget som utmärker just de moderna språken utan det saknas även i de flesta omoderna.)
Citera
2020-11-07, 11:44
  #15794
Medlem
Furiennas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av NoggerChoc
Nej du, det där är det aktiva participet. Det är gerundivet vi behöver: adoptanda. (Frånvaro av futurum particip är förresten inget som utmärker just de moderna språken utan det saknas även i de flesta omoderna.)
Vet du, jag tänkte just på att ordet borde vara "adoptanda" (gerundivum) i det här fallet.
Jag är dock så pass osäker på det latinska språket att jag inte vågade skriva något om det.
Tack för att jag fick känna mig smartare än jag trodde!
Citera
2020-11-07, 12:01
  #15795
Avslutad
Två småfrågor:

1. Namnet Olsson. Vem är son till Ols?
2. Humorbefriad. Är det verkligen en befrielse att vara utan humor?
Citera
2020-11-07, 12:09
  #15796
Medlem
NoggerChocs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Dranghoff
Adopturus om det är han, adoptura om det är en hon, adopturum om det är en hen.

Jag förstår att du förmodligen skämtar om hen, men för dem som har svårt att uppfatta alla subtiliteter i klassisk humor kan det vara värt att påpeka att latinska neutrumformer inte användes för att markera vare sig obekant, tvetydigt, ovidkommande, föränderligt eller hemligt mänskligt kön.
Citera
2020-11-07, 12:22
  #15797
Medlem
NoggerChocs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av HerrGickhan
Det är supinum och ska mycket riktigt kopplas ihop med något som skett. Om vi byter befara mot misstänka så blir det mer uppenbart: Misstänkt terrorbrott i helgen.

Där blir det mycket tydligare och ingen skulle tänka annat än att det är ett brott som skett förra helgen, men först nu misstänks ha terroranknytning.

Nej, det är inte alls supinum utan perfekt particip, vilket framgår av kongruensböjningen:

Befarat terrorbrott i helgen
Befarad terroraktion i helgen
Befarade terrorattacker i helgen


I fråga om konstruktionens riktighet och lämplighet så handlar det ju ändå om rubriksvenska, ett säreget språk med begränsningen av antal tecken som främsta regel.
Citera
2020-11-07, 12:33
  #15798
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Ringhals3
Befarat terrorbrott i helgen skriver Expressen.

Det avser kommande helg, men stämmer språkbruket?

Är det inte; Befarat = något som eventuellt redan HAR inträffat.

Befaras, något som KAN komma att inträffa.

Borde det stått:

Terrorbrott befaras i helgen?

Befarat är ju perfekt particip här och helt på sin plats. Befarandet har ju redan inträffat - det sker innan den befarade händelsen. Eller egentligen spelar tiden inte någon större roll här. Ett brott är/blir befarat oavsett om det redan skett, håller på att ske som bäst eller kommer att ske.
Citera
2020-11-07, 13:46
  #15799
Medlem
HerrGickhans avatar
Citat:
Ursprungligen postat av NoggerChoc
Nej, det är inte alls supinum...

Befarat är supinum, men visst är det en participkonstruktion som du skriver.
Citera
2020-11-07, 15:28
  #15800
Medlem
Furiennas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av D_V_S
Två småfrågor:

1. Namnet Olsson. Vem är son till Ols?
2. Humorbefriad. Är det verkligen en befrielse att vara utan humor?
1: Mansnamet i det här fallet är Olle eller Ola eller kanske Olof. Man tyckte väl att Olsson lät bättre än t ex "Ollesson".
2: "Befriad" behöver ju inte vara en positiv egenskap.
Citera
2020-11-07, 15:35
  #15801
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av D_V_S

1. Namnet Olsson. Vem är son till Ols?

Ols är en förkortning av Olof/Oluff/Olaus. Man var mycket för förkortningar förr i tiden. Läser du mantalslängder från 1500-talet (Landskapshandlingar) så står det oftast Psson för Persson/Pedersson och Per/Peder blir bara P. Min förfader på 1800-talet, son till Olaus, skrivs omväxlande Olsson och Olausson i kyrkböckerna.
Citera
2020-11-07, 23:03
  #15802
Medlem
Dranghoffs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av NoggerChoc
Nej du, det där är det aktiva participet. Det är gerundivet vi behöver: adoptanda. (Frånvaro av futurum particip är förresten inget som utmärker just de moderna språken utan det saknas även i de flesta omoderna.)

Nja, på svenska vore förstås ”adoptand” ett välfungerande ord, liksom vi säger doktorand och analysand.

Men gerundivum i latinet uttrycker mer något som ”bör” ske: ancilla adoptanda est, ”hushållerskan bör adopteras”. Futurum particip uttrycker något förutbestämt, närmast ödesbestämt. Jag förstår inte hur det skulle vara fel med futurum particip här.

Och inte heller tycks teologen John Owen darra på kräklan i detta citat som jag just hittade i en text: ”Is qui adoptat rogatur, id est, interrogatur, an velit eum quem adopturus sit, justum sibi filium esse.” ”[...] om han som adopterar är villig att ta den som är förutbestämd att adopteras (quem adopturus sit) som sin egen son”.
__________________
Senast redigerad av Dranghoff 2020-11-07 kl. 23:05.
Citera
2020-11-07, 23:04
  #15803
Medlem
Dranghoffs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av NoggerChoc
Jag förstår att du förmodligen skämtar om hen, men för dem som har svårt att uppfatta alla subtiliteter i klassisk humor kan det vara värt att påpeka att latinska neutrumformer inte användes för att markera vare sig obekant, tvetydigt, ovidkommande, föränderligt eller hemligt mänskligt kön.

Nä visst. Men ändå.
Citera
2020-11-08, 02:28
  #15804
Medlem
NoggerChocs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Dranghoff
Nja, på svenska vore förstås ”adoptand” ett välfungerande ord, liksom vi säger doktorand och analysand.

Men gerundivum i latinet uttrycker mer något som ”bör” ske: ancilla adoptanda est, ”hushållerskan bör adopteras”.

Gerundivum har en något flytande innebörd som rymmer nödvändighet, tillbörlighet, skyldighet, avsikt och i senlatin även framtid. Marie-Dominique Joffres lösning i Le verbe latin: voix et diathèse är att beskriva formens grundbetydelse som 'ännu ofullbordad' och de specifika betydelserna som kontextberoende. En alternativ term för gerundivum i många grammatikor (däribland Allen & Greenoughs standardverk) är futurum passivt particip.

Citat:
Ursprungligen postat av Dranghoff
Futurum particip uttrycker något förutbestämt, närmast ödesbestämt. Jag förstår inte hur det skulle vara fel med futurum particip här.

Futurum particip är aktivt. Adopturus är aldrig någon som kommer att adopteras utan någon som kommer att adoptera.

Citat:
Ursprungligen postat av Dranghoff
Och inte heller tycks teologen John Owen darra på kräklan i detta citat som jag just hittade i en text: ”Is qui adoptat rogatur, id est, interrogatur, an velit eum quem adopturus sit, justum sibi filium esse.” ”[...] om han som adopterar är villig att ta den som är förutbestämd att adopteras (quem adopturus sit) som sin egen son”.

Du läser fel. Quem är ju inte nominativ utan ackusativ, alltså objekt till adopturus. Bisatsens subjekt är inte adoptivsonen utan adoptivfadern. Eum quem adopturus sit = den (obj.) som han kommer att adoptera.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in