Citat:
Ursprungligen postat av
Bemp
Som sagt, var finns motivet.
Han var arketypen för moderatgubbe på 80-talet. Han ogillade Palme. Men ingen har vittnat om något som helst oresonligt hat mot Palme. Det är ytterst märkligt att Engström skulle hysa en sådan aversion mot statsministerna att han bestämmer sig för att mörda honom utan att detta går att spåra i någon källa. Bristen på sådana upplysningar rimmar också illa med att Engström av allt att döma var en utåtriktad person som gärna tog plats och inte höll inne med sina åsikter.
Engström uppvisade inga psykiska problem. Han var inte aggressiv. Ingen kan vittna om någon tidigare våldshandling. Beskrivs snarare som feg. En fånig och föga handlingskraftig person. Han var i kontakt med ett flertal personer samma kväll som inte på något sätt uppfattade något avvikande i hans beteende. Engström förutsätts att inom loppet av minuter koppla om från småprat om arbetsbörda och skidsemester till att skjuta två personer. Det är möjligt men osannolikt.
Lösryckta delar ur olika profilerares arbeten räcker inte för att på ett trovärdigt sätt göra kallblodig mördare av Engström. Han kan så klart ändå ha skjutit Palme så länge det är fysiskt möjligt. Men han är inte typen. Hamnar otvetydigt i vågskålen mot.
Oavsett vem som sköt Palme får det förmodas att det i den nära eller yttre bekantskapskretsen fanns personer som om inte hyst misstankar mot honom haft uppfattningar om honom som gör honom tänkbar i händelse av att han särstuderas. Ingen har lämnat någon sådan information. Förvåningen över utredningens misstankar får tvärtom ses som kompakt i hans omgivning.
Vapnet så...
Sticker ut hakan här och stampar på Petterssons och Filter trumfkort: Den vapensamlande grannen. Engström hade inte tillgång till dennes vapen. Att känna en person med vapen är inte att ha tillgång till vapen. Inget har framkommit som talar för att han lånat vapen ur grannens samling eller på annat sätt kunnat tillskansa sig ett sådant vapen. Eller under några former avlossat några av dessa vapen. Det senare inte att förvåna. Engström uttryckte aldrig något intresse för vapen. Hans erfarenhet av vapen härrör från militärtjänst, vilket får ses som helt ovidkommande, och ett kortvarigt medlemskap i skytteförening på 60-talet. Trots intensiva utredningsinsatser har inget vapen ur grannens tidigare samling gått att knyta till mordet eller påvisats vara saknat.
Signalamentet...
Ja, det här kan vi ju vrida och vända på tills korna går hem. Min syn på det. En drygt tjugotal personer gör någon form av iakttagelse av gärningsmannen. De lämnar motstridig information som försvårar nån sorts sammanvägning av vittnesmålen. Vad vi kan konstatera är att GM knappast var påfallande lång eller kort, smal eler tjock, ung eller gammal. Troligtvis runt 1.80, kraftig snarare än finlemmad och i åldersspannet 30-50 år. Men vittnesskildringarna är som sagt spretiga.
Här tycker jag att man behöver fråga sig varför. Iakttagelserna görs visserligen under en kort period under dåliga ljusförhållanden i ett läge då vittnen kan förväntas ha svårt att sortera sina intryck. Men varför drar de här iakttagelserna åt så många olika håll? Varför talar vissa om jacka och andra om rock? Troligtvis för att GM har en rock som är så pass kort eller skuren att den kan misstas för en jacka. Eller en jacka som har sådan längd och form att den kan tas för en rock. Hage tvekar mellan jacka och rock men fastnar för rock eftersom man inte ser glipan mellan GM:s ben hela vägen upp, vilket väl ringar in det hela rätt bra. Varför varierar uppgifterna om huvudbonad så pass? Var GM barhuvad eller hade han keps, mössa, hatt...? Troligtvis hade han något på huvudet som låter sig beskrivas som både det ena och det andra.
De som lutar åt Engström som GM menar att han hade rock och keps. Den rock som anses gälla här är klart och tydligt en rock och är svår att missta för något annat. Hur kan Jeppson på några meters håll uppfatta detta plagg som en dunjacka? Den keps han ska ha burit är distinkt. Svår att med sina brätten uppfatta som annat än just en keps. Hur kan Björkman på några meters håll få den till en stickad mössa?
Jag skulle säga att Engströms signalament som anses vara så på pricken stämmer dåligt in på GM eftersom det är så väldefinierat. Ett tämligen signifikant inslag i Engströms förmodade klädsel är också halsduken. Nämner något vittne en sådan? Det är rimligt att tro att det samlade signalamentet hade varit betydligt mer entydigt om GM såg ut som Engström. Min bedömning är att GM inte hade den här typen av distinkt klädsel. Han bar plagg som försvårade samstämmiga beskrivningar.
Vidare påpekar vittnen att GM gav ett atletiskt intryck men hade ett avvikande rörelsemönster. Engström var direkt oatletisk och uppvisar i sin ökända språngmarsch på tv inga som helst rörelseproblem. Med detta sagt, det här utesluter givetvis inte Engström men det försvårar det slentrianmässiga påståendet att han stämmer in på signalamentet. Så stryk det från listan.
Det finns ingen omvittnad förändring i Engströms person under tiden efter mordet. Det brukar påpekas att han gick in i nån sorts depression under åren som följde. Må så vara, men under de dagar, veckor och månader som följde på mordet uppvisade han av allt att döma inga av de skiftningar i temperament och beteende som man kan förvänta sig av en person som från att ha levt ett stillsamt svenssonliv mördat statsministern.
Anspänningen som dessutom bör ha följt med hans offenliga agerande efter mordet är påfallande osynligt för omvärlden. Rollen han spelar efter mordet som sagt. En sådan iklär han sig ju i allra högs grad som GM. Föreställningen kan vi. För att undandra misstankar mot sig bestämmer sig Engström minuterna efter mordet för att spela rollen som vittne. Agatha Christie-lösningen om vi så vill. Men för att vara en person som inget vet om vad som försiggick i korsningen efter att ha försvunnit upp på Brunkebergsåsen prickar han in påfallande många saker rättt utan att han har kunnat läsa sig till detta. Mycket är svårkontrollerbart men han kan inte beslås med något som är tveklöst fel trots att han spelar högt och i delar väljer att vara detaljerad. Och sätter sig i en position där han blir ett naturligt blickfång som låter sig synas.
Vad GM Engström däremot inte vet är vad omgivningen vet om honom. Han kan inte veta i vilken utsträckning vittnen på plats gjort iakttagelser av honom som gör att han kan identifieras. Att i det läget välja att exponera sig själv i media redan samma helg är inte annat än högst irrationellt.
Resonemanget om att Engström försöker skaffa sig alibi via ett förväxlingsscenario låter kanske lockande i teorin eftersom de dramaturgiska beståndsdelarna finns där; språnget in i gränden, militärt utsträckt arm, att han befattar sig med kroppen et c, men det håller ju inte om man fullföljer tankegången. Om Engström blir utpekad av vittnen blir han ofrånkomligt föremål för utredningens intresse. Hans eventuella hänvisningar till att ha förväxlats med GM skulle inte vara vatten värda om det snabbt kan konstateras det som så ofta upprepas - att ingen sett honom på mordplatsen (som annat än GM).
Förutsättningarna att i detta tidiga skede kunna göra tekniska fynd som är besvärande för honom får givetvis också ses som goda. Lägger vi kioskromanerna åt sidan är det inte i realiteten rimligt att en GM med ett uns av självbevarelsedrift skulle iscensätta något i stil med detta.
Men visst, så länge möjligheten finns kan den inte uteslutas. Engström kan ha agerat helt utan konsekvenstänk. Men om han inte ska förstås utifrån nån sorts förnuftsresonemang så bör man aldrig mer ställa frågor i stil med "varför ljuger han om vad han gör på mordplatsen". Kan han inte avkrävas rationella val som GM kan sådana inte heller förväntas av honom som vittne.
Gärningsbeskrivningen. Vad har vi här egentligen? Pettersson famlar. Petersson vill inte kännas vid den.
Engström konstaterar vid Grand att paret Palme rör sig söderut. Han skyndar (minst sagt) tillbaka till Skandia. Tar vägen via bakdörren. Beväpnar sig, stämplar ut och knallar ut på gatan lagom till att Palme dyker upp där. Kom igen.
Engström ångrar sig innan paret Palme rört sig från biografen eller ens lämnat salongen och vandrar modstulet tillbaka till jobbet. När han stämplat ut och kommer ut på gatan ser han oförhappandes statsministern och samlar ny kraft. Kom igen.
Engström är av en händelse beväpnad när han kommer ut på gatan och inför åsynen av Palme drabbas han av ett plötsligt raseri mot löntagarfonder och undfallenhet mot ryssen. Kom för fucking jävlar igen.
Oj, det blev långt, men ni fattar. Inteckna inte kåken på den här mannen.
Bra "utredning".
KP:s nyckelvittnen LJ och YN är intressanta.
KP väljer ut LJ:s keps. En keps som LJ är svävande på. "Tyckte såg ut som en keps", "tror den var mörk, lade inte särskilt märke till den", verkar mer vara en känsla han har. När han utfrågas ordentligt i dialogförhöret. Så blir svaret på hur
skärmen såg ut?
"Nehej...det la jag inte märke till". Hur vet man att det är en keps om man inte sett någon skärm :-)
(Sen säger LJ mycket annat som inte alls stämmer mot SE, KP har gjort bland det värsta cherry picking man kan skåda)
KP väljer ut YN:s rock. Hon är inte alls överens om att gm hade en varm vinterrock som SE har och kan inte peka ut SE. Lite roligt blir det att YN redan december -88 peka ut CP på kroppsbyggnaden när en kvällstidning kom upp med olika bilder.