Värnlund är oförtjänt lite läst jämfört med sina generationskollegor. Denna hans troligen bästa roman, som jag för några år sedan hittade i en begagnad återutgåva från 70-talet, finns i varje fall numera lätt tillgänglig som e-bok i Litteraturbanken jämte några andra av hans verk.
Nu söks författaren till detta:
Citat:
När jag steg upp var jag inte hemma, och ingenting var hemma, inte landskapet, inte åkern och inte skuggorna, som lekte både med stegen och sig själva. Jorden var röd, stammarna gröna och själv var jag blå. Och luftens lätta dis av kyssar omgav troligen de amputerade träden med en viskning om sommar som jag inte hörde, och innan jag satte på mig hatten och gick till mitt fjärran arbete sade jag mig själv, att detta måtte vara en ovanligt lycklig morgon.
