Citat:
Ursprungligen postat av
jjujju
Helt ärligt, jag hade högre tankar om dig. Trodde att du var intelligent och skulle ta dig ur skiten. Tråkigt att se att du fastnat och fokuserar på saker som inte spelar någon roll, saker som du inte kan förändra eller påverka.
Vad gör du med ditt liv? Jag ser självsabotage... stäng av TVn och skaffa dig nya hobbies sa vi ju? Att du skulle fokusera på dig själv och skapa din egna lycka. Vad gör du istället? Fortsätter i samma destruktiva spår, skiter i dig själv och bryr dig om allt annat i hela världen och tar på dig offerkoftan. Res dig upp för helvete

Se dig omkring, livet blir vad DU gör det till. Och just nu så väljer du att sitta på golvet och gråta och tycka synd om dig själv. Är det såhär man tar sig framåt i livet och skapar sig sin egen lycka?
Jag vet. Men jag tycker inte synd om mig själv. Jag har bara ett sjukligt behov av att uttrycka mig och nojja. Jag är sjuk.
Tyck för i helvete inte synd om mig. För det är inte synd om mig.
Jag har inget kvar att säga. Jag har aldrig haft särskilt mycket vettigt att säga ändå. Förlåt. Jag är en störd jävla mupp. Vad jag behöver är en spark i arslet. Du har rätt.
Svara mig inte.
Förlåt. Det är en ond cirkel jag är för klen att ta mig ur. Och det är bara mitt fel ingen annans.
Jag vill bara glömma och gå vidare. Glömma att jag någonsin suttit här och betett mig som en idiot. Och ju mer och mer jag skriver, desto töntigare framstår jag.
Jag måste sätta punkt. Det här är bara patetiskt. Jag vill inte vara patetisk. Jag vill inte må så här och påverka andra negativt.
Förlåt. Om det nu betyder något.
Jag vet inte vad mer jag kan säga. Och det är väl det som är grejen. Vid det här laget är det bara bättre att jag slutar lägga krokben på mig själv och skaffar mig en ryggrad och självrespekt istället.
Jag måste sköta mig själv och skita i andra. Jag måste slut bry mig och nojja över skit jag mår bättre av att ge fan i. Jag vet det. Men jag är en självdestruktiv idiot med tvångssyndrom.
Hej då.