Citat:
Lyssna på Estonia-diskussionen på Kvartal, med bl.a. moderata och socialdemokratiska politiker och/eller tjänstemän. (Du hittar den om du söker lite grann.) Den är mestadels tråkig och intetsägande - vilket inte är karaktäristiskt för Kvartal-produktioner -, men bortsett från det serveras ett par journalistiska smashar som journalisten Huitfeldt missar; en låt säga personlig och en allmän.
Den mindre viktiga, den personliga, är att en av deltagarna tidigt gör klart att han inte tror på konspirationer, "av princip", vilket för honom avgör saken (bogvisir, olycka, etc., eftersom han tror att han är intelligent och ingen lurar honom minsann, etc.). Senare i programmet pratar han otvunget om hur underrättelsetjänster använde civila fartyg för att smuggla militärt materiel; dvs. beskriver en konspiration (dvs. "hemligt samarbete ... i illasinnat syfte" enligt ordboken, mellan myndigheter som förnekar det skedda). Här skulle man som en personlig reflektion önska att journalisten frågade mannen varför han 1) deklarerar att han av princip inte tror på konspirationsteorier medan han samtidigt 2) ledigt beskriver en dokumenterad konspiration.
Det mer viktiga är att dessa människor, socialdemokrater och moderater, verksamma vid tiden i fråga, helt utan vidare diskuterar det faktum att Sverige var involverade i att smuggla stulet ryskt, militärt materiel på civila fartyg - som om det i sig inte var kontroversiellt. En av dem säger till och med att "man kan ju inte ta bilen till Estland". Ingen ifrågasätter detta faktum, att Sverige använder civila passagerarfartyg för att smuggla militär utrustning från Ryssland. Färjan med tusen ovetande civila blir därmed, och med myndighetssveriges goda minne, ett legitimt militärt mål. Detta är ju en journalistisk bomb...!
Men en svensk tiger och den journistiska bomben kommer inte att explodera; den kommer att långsamt frånge gas över tid utan att någon märker det. Jag tycker att det hela är häpnadsväckande.
Den mindre viktiga, den personliga, är att en av deltagarna tidigt gör klart att han inte tror på konspirationer, "av princip", vilket för honom avgör saken (bogvisir, olycka, etc., eftersom han tror att han är intelligent och ingen lurar honom minsann, etc.). Senare i programmet pratar han otvunget om hur underrättelsetjänster använde civila fartyg för att smuggla militärt materiel; dvs. beskriver en konspiration (dvs. "hemligt samarbete ... i illasinnat syfte" enligt ordboken, mellan myndigheter som förnekar det skedda). Här skulle man som en personlig reflektion önska att journalisten frågade mannen varför han 1) deklarerar att han av princip inte tror på konspirationsteorier medan han samtidigt 2) ledigt beskriver en dokumenterad konspiration.
Det mer viktiga är att dessa människor, socialdemokrater och moderater, verksamma vid tiden i fråga, helt utan vidare diskuterar det faktum att Sverige var involverade i att smuggla stulet ryskt, militärt materiel på civila fartyg - som om det i sig inte var kontroversiellt. En av dem säger till och med att "man kan ju inte ta bilen till Estland". Ingen ifrågasätter detta faktum, att Sverige använder civila passagerarfartyg för att smuggla militär utrustning från Ryssland. Färjan med tusen ovetande civila blir därmed, och med myndighetssveriges goda minne, ett legitimt militärt mål. Detta är ju en journalistisk bomb...!
Men en svensk tiger och den journistiska bomben kommer inte att explodera; den kommer att långsamt frånge gas över tid utan att någon märker det. Jag tycker att det hela är häpnadsväckande.
det var uppmärksamt med konspirationsteorin. det är verkligen tråkigt att svenska journalister är så slätstrukna.
en sak som jag reagerade på var när det påpekades att det fanns dokument som visade att beslutet redan var fattat innan etiska rådet kom med sin rekommendation. det är ju en annan bomb men journalisten verkade inte haja det. istället så han något i stil med att det tyvärr inte var så mycket han kunde göra något med det varpå kvinnan så "det tror jag visst! allt finns dokumenterat!". det borde ju vara journalistens naturliga reaktion men han hajade fortfarande inte... han hade kunnat pressa politikerna just då eftersom de alldeles innan hade hänvisat till det etiska rådet och beskrivit en sån otroligt komplex situation... istället tog han inte upp det en enda gång
