Citat:
Ursprungligen postat av
Mamabunny
Jag har ingen aning, har inga uppgifter om detta så kan inte uttala mig med fakta. Spekulerar bara på rimliga alternativ. Som jag förstod det var det pga de jobbiga omständigheter som uppstod i nära anslutning till förlossningen, under förlossningen, efter förlossningen. Med efter förlossningen antar jag att det handlade om frågor som: vad händer med min son? Kommer de att ta min dotter? Hur kan jag välja mellan dessa två? Vad är det för hemsk människa jag lever med som inte ger mig stöd. Allt detta jobbiga händer under en kort tidsperiod.
Många fungerar väl så, att de inte vill se vad för typ av relation de befinner sig i och stannar mycket längre än de borde. Tror många människor i världen kan relatera till detta, speciellt mentalt nedbrutna.
Nej bortförklarar eller snurrar inte på något sätt. Hon har stora fel och brister och borde inte haft sina barn alls under de premisserna anser jag (eller kanske inte alls) men det är inte samma sak som att inte kunna försöka sig på att förstå hela bilden. Folk blir väldigt undvikande när man ställer den personliga frågor så som: Har du själv fött barn/ haft ärenden hos Soc/ alltid hanterat alla situationer på bästa sätt/ haft psykoroblem osv osv. Oavsett vad som har hänt så spelar ju det naturligtvis in. Uppenbarligen, eftersom att det faktiskt har hänt. Det händer ju inte av sig själv, en liten tjej hade annars inte gått runt och mått såhär i flera månader annars.
Citat:
Ursprungligen postat av
Mamabunny
Ja men inte under Lvu:et som var aktuellt då eller hur? Ja, hon försummade A med förmån för P.
• ”Det går inte att välja mellan sina barn”. Nej, för normala människor gör det inte det.
R tycks dock ha ’tvingats’ göra det två gånger, och båda gångerna valde hon bort Esmeralda.
Varför skriver du tvingats så ironiskt? Hon blev ju tvingad på bb. En förlossning där pappan inte funnits där, kommit dit hög och skriker apa och drar i sängen och blir utslängd, är det inte kaotiskt? Hur vet du hur hennes förlossning gick, det är jätteansträngande upplevelse oavsett. Det är hennes högst privata angelägenhet.
Att gå till MVC är väl ändå upp till var och en? Tips och råd om vad? Skulle allt kännas bättre hemma då menar du? Med all den problematiken? Då skulle nog psyk passa bättre. Psykolog och så vidare. Eller kontakt med soc redan under graviditeten som psyk kunde initierat.
Du har helt fel! För det första kan det visst gå på några minuter gällande soc! De är jättesnabba på att slänga in åtgärder och kan rycka upp en hur som helst beroende på vissa omständigheter. Då snackar vi en timma ibland.
Vidare är 9 dagar ingenting när man är nyförlöst och fortfarande oläkt. Har du själv varit med om en förlossning?
Vidare hade hon ju bestämt sig men inte på de premisser som hon trodde de var överens om (kontakt med A).
Kanske hade graviditeten varit mindre fruktansvärd om hon gått på sina MVC-besök? Kanske kunde hon fått råd och tips där?
Vad var så kaotiskt i det planerade kejsarsnittet?
Och detta om val i en pressad situation. Jag förstår att det var en jobbig situation för R att välja mellan sin pojkvän eller sitt barn.
Men det var väl inte så att socialtjänsten dök upp med en bil och sade ”du har tre minuter på dig! Kvinnojour eller barnlös?”.
Det handlade väl om flera dagar (nio?) att fundera, väga för- och nackdelar osv, osv?
Du måste ha gjort fel när du skulle svara mig.
Måhända att MVC är frivilligt, men om man nu genomlider en fruktansvärd (ditt ordval, inte mitt) graviditet så kan det ju vara en god idé att börja med att besöka mödravårdcentralen, som säkert kan lotsa en att hitta hjälp?
MVC är ju rikstäckande och finns till för mödrar och bäbisar, och är alltså inte någon del av den hemska konspiration som soc och M har skapat för att förstöra R och Ps liv.
Nu handlar denna tråd om Esmeraldas öde, och inte om mig, men eftersom du frågar så snällt så ja.
Jag har född flera barn.
Mina barn har blivit utredda efter att ha bevittnat våld i hemmet.
Vi har flytt till en kvinnojour (med betydligt mindre än nio dagars betänketid).
Vi har flyttat runt halva landet på olika kvinnojourer och skyddade boenden mellan 2013-2015.
Jag har varit under socialtjänstens lupp, och jag vet att de ibland förvränger ens ord, eller rent av ljuger rakt upp och ned.
Vi lever nu med skyddade personuppgifter på annan ort.
Så ja, jag har gjort den ”resan”.
Men aldrig, aldrig har jag blivit tvingad att välja mellan mina barn. Eller blivit begränsad i vilken kontakt och när jag skulle få ha med barnet som inte följde med oss andra.
På alla skyddade boenden jag har bott på, har alla kvinnor haft egna mobiler, egna datorer, eget rum - ibland egen lägenhet.
Ingen Gestapo som kontrollerar vilka de ringer eller när. Ingen avlyssning, inga gömda inspelningsmakapärer under soffbordet.
Jag fick göra ett val:
Efter några veckor så saknade jag mitt hem. Huset jag hade bott i i 15 år.
Där mina barn tog sina första steg, sade sina första ord - stället där allt hände.
Jag sade ”jag orkar inte. Jag vill bara åka hem, till min säng, min tv, mitt liv”
Socialsekreteraren svarade ”Du är myndig och vi kan inte tvinga dig att stanna på kvinnojouren.
Dock kan vi inte låta dina barn bevittna mer våld, så om du åker härifrån så gör du det utan barnen”.
Alltså ett val som egentligen inte är något val.
Jag antar att R fick ett liknande ultimatum, men gjorde helt andra prioriteringar än jag.