Citat:
Ursprungligen postat av
sweintoo
Var hittar du detta? Det enda jag läst som säger detsamma är utdrag från ett reportage i kvartal som påstår att uusman, (då kommunikationsminister) sade följande:
»Jag är halländska, har visserligen inte bott vid kusten, men har talat med sjömänniskor som säger att ”det som havet tar ska havet behålla”.«
https://kvartal.se/artiklar/den-militara-smugglingen-pa-estonia-nar-visste-regeringen/
Jag minns inte att Uusman har sagt så, utan bara att estländska ledningen (stats- eller fartygsledningen) sa så. Men det är kanske lika i alla länder med nära traditioner till havet. Bara ett minne. Vagt sådant. Jag talade med en juridiskt kunnig släkting som också har kännedom om sjörätt på den tiden då Estonia-katastrofen inträffade. Det ligger långt tillbaka i tiden, men är ganska klart på ett övergripande plan; Den som hamnar i sjönöd och tillkallar eller tackar ja till erbjuden hjälp är den som betalar till räddaren i nöden. Släktingen beskrev hur fiskarbefolkningar lyssnade på väderrapporter och liksom hoppades på uppdrag och höll sig redo för att åta sig räddningsuppdrag. Det var en inkomstkälla för dem.
heten
Precis som för det här brittiskt-norska dykbolaget, som skulle fått betalt för varenda omkommen i Estonia-katastrofen som de bärgade. Frågan är väl av vem. Tror inte att den aktuella dykfirman altruistiskt skulle bärgat en enda omkommen, mer än för möjligheten att marknadsföra sig själva i inledningen av utredningen.
Vi läste väl nu i veckan om hur Estlands ministrar gått ut med att de kan tänka sig att delta i en mindre utredning och gå ned med utrustning för att undersöka. Men inte någon bärgning av något slag.
Jämför med den senare Tsunamikatastrofen, när de drabbade länderna saknade alla förutsättningar att att lösa problemen med alla försvunna turister och bofasta. Då hade svenskarna lärt sig av Estonia-katastrofen och blev extremt sena eftersom de höll stenhårt på att inte bli ensamt ansvariga för all utredning. Då kläckte Uusman ur sig att "det finns så fin sjukvård i Thailand". Och, jo det gör det. På Amerikanska sjukhus som kräver försäkringskort för att ens öppna dörrarna. För diplomatisk personal så finns det utbytesavtal. Men nu var man tvungna att inse att biståndet till Thailand och Indonesien och andra drabbade länder var av ett helt annat slag. Man var tvingat att hjälpa till att tömma dessa länder på levande och skadade och omkomna för att någon sjukdom alls skulle kunna bedrivas där och då. Man fick bygga upp särskilda gemensamma kliniker för att kunna identifiera t.ex. svenska turister och bara få bort dem från Thailand. Jag minns att Sverige bl.a. sände svenska rättsläkare till DNA-klinikerna och kunde samköra mot den svenska folkbokföringen. Allt var avtalat ned på kron-nivå. Det var inga "läkare utan gränser" eller Röda Kors eller Halvmånar som ställde upp. Flygbolagen tog bara med dem som hade returbiljetter och dem som kunde köpa returbiljetter. Utanför sjukhusen satt och låg thailändare utan försäkringar. Det tog någon veckan eller två innan Uusman insåg att hon inte kunde använda sina erfarenheter från Estonia-katastrofen här.
Jag vet inte hur man löste katastrofen med skeppet som gick under i Engelska kanalen, men man hade långa förhandlingar om vem som skulle göra vad och betala för vad. Tydligen ligger ett övergivet vrak väl synligt i Öresund där fartygets ägare bestämt sig för att inte bärga och ingen kan ålägga ägaren att t.ex. av miljöskäl göra det.
Det är alltså mer komplicerat än man kan ana.
