Hjälp med att ställa diagnos (om det nu finns någon) på mitt ex

Du kan ha rätt, men det är så svårt när vi är så många som har velat hjälpa genom åren men han anser inte att det finns något där, han uppträder snarare som han är guds gåva till mänskligheten och hans bild av världen är den sanna och ingen annans.

Jag var själv inne på psykopat/sociopatspåret tidigare men jag tror inte riktigt det längre, snarare något åt det schizofrena eller en kombination med psykopat om det finns då han känns kall men kan var väldigt vänlig, men det här med den skeva verklighetsuppfattningen som är så tydlig är det som känns schizofrent. Tack för era svar!

Nej, inget missbruk, snarare renlevnadsmänniska med "hög moral"

När det gäller hans upplevelse av som han upplever som grov mobbing och övergrepp så handlade det om ett par killar som gick i ett par klasser över honom som hade retat honom och hans kompisar (vittnen finns från hans gamla kompisar, lärare och familj) Tror inte att andra skulle ha kallat det grov mobbing men det är hans upplevelse och det får man respektera.

När det gäller skev verklighetsuppfattning eller minnesbild berättar han för alla inklusive sin egen familj att han var tvungen att flytta hemifrån och började jobba när han var 12 år fast alla vet att det inte var så, fotobevis och annat finns och familjen blir helt konfunderade när han säger så, men det viktiga är ju att han tror att det var så fast det inte var det.

Vi hade en liten situation i skolan för ett av våra barn (lite tjafs mellan barn) för några år sen när han ville kalla till möte med skolan för att prata om det (han vill ofta kalla till möten) och då mejlade han lärarna, rektorn inklusive mig och förklarade vad som hade hänt och det var helt korrekt skrivet, sen svarade rektorn och läraren med ett jättefint mejl där de sa att de gärna tog ett möte. Jag mötte pappan som var helt upprörd över hur de hade bemött hans mejl och han sa att han kände sig kränkt och jag fattade ingenting för jag läste bara ett trevligt svar. Jag visade mejlet för flera personer i min omgivning som tyckte att det var ett vänligt och helt normalt svar av skolan. Pappan hann tyvärr svara skolan och var extremt nedlåtande och beskyllde dem för att vara oförskämda etc (jag satt med skämskudde) och skolan var ju också helt förvånade. I alla fall vi bokade in ett möte och jag kom dit och pappan med och han liksom darrade och såg stirrig ut och jag och skolan var helt normala och hade ett lugnt samtal och allt löste sig. När vi gick därifrån var pappan lugn och sa att det här gick ju bra.

Vid ett annat tillfälle var han och våra barn och hälsade på hans familj (mamma, syster, bror med respektive och barn, de bor på annan ort) och vid en middag satt de och pratade som man gör i familjer och då var det något som triggade honom och han fick ett hysteriskt utbrott och skrek och skällde under en lång stund och alla blev helt chockade och livrädda (jag har pratat med alla involverade och alla hade samma upplevelse) utom han, när han återgav det sa han att han var helt lugn och de diskuterade i lugn och ro (jag tror på riktigt att det är hans upplevelse eller efterkonstruktion). När hans familj tog upp det med honom kunde han inte förstå utan han sa till och med till mig att om deras bild är sann låter det nästan som att jag är schizofren. Jag vill bara peka på att hans upplevelser av verkligheten är helt annorlunda jämfört med alla andra och jag kan visa på fler exempel men hoppas att detta är någorlunda tydligt.

Nog vet sociopaten eller psykopaten exakt vad de gör och att de är annorlunda. Att erkänna för andra är en helt annan sak.

Det här med att ditt ex står på sig om sin verklighetsbeskrivning mot både dig och alla lärare, har han något alls att tjäna på det?

Vet du varför han blev mobbad?

Hur väl känner du hans föräldrar?

Vilka släktingar uppvisar liknande beteende, och på vilket sätt?

Uppträder han alltid så, som att han är "guds gåva till mänskligheten", eller är det endast i samband med de här utbrotten du beskriver?

Vill han hålla sig för sig själv vissa perioder?

Jag vill understryka att schizofreni är en av de allvarligaste psykiatriska sjukdomar som finns. Den medför alltid en betydande funktionsnedsättning. Det är mycket osannolikt att en person med obehandlad schizofreni skulle vara högutbildad och i yrkeslivet annars välfungerande.

Nej, han har inget att tjäna på det, snarare har det lett till konflikter med andra men han är i alla fall övertygad av att hans verklighetsbeskrivning är den sanna.

Jag vet inte varför han blev mobbad och från andra låter det mer som att det var några äldre killar som var retstickor och retade alla, men det är ju hans upplevelse som är det viktiga.

Jag känner hans föräldrar och syskon väldig bra och hans mamma är fantastisk, empatisk och snäll men har så klart mått dåligt av alla konflikter, mitt ex är också extremt envis och hävdar att han har rätt tills alla går med på det inför honom för att man inte orkar med allt tjat.

Hans sätt påminner mycket om hans pappas och vissa andra släktingar på pappans sida så jag har alltid känt att det är ett släktdrag eller någon ärftlighet involverad i det. Jag skulle säga att verklighetsuppfattningen, att man minns annat än alla andra och utbrotten är det gemensamma

Aspergers och/eller OCD. Jag har en far som är ungefär likadan, en påfrestande idiotjävel. Han har aldrig varit i kontakt med psykiatrin, men det finns många med dessa diagnoser i släkten. Han har en totalt fastlåst uppfattning i nästan alla frågor, är oärlig mot oss nära anhöriga, t.o.m. om bagateller, men helt ärlig mot myndigheter, samtidigt som han nästan varje gång man talar med honom talar om hur han hatar samhället(!) När man försöker tala med honom om viktiga saker och han har en avvikande åsikt har han på senare år börjat skrika hysteriskt, som ett vrångt och överkänsligt barn.

Det låter faktiskt väldigt väldigt likt och flera på hans pappas sida har liknande drag.

Nej, inte alltid, men det finns en von ben aura runt honom om du förstår vad jag menar och han uppfattar sig själv som extremt god vilket är den bild många ser med.

Ja, han har behov av att vara själv ibland och säger själv att han är introvert, men han har även social kontakt med många

Så han blir alltså inte stressad av sociala kontakter, och nya kontakter?

Har du noterat om de här utbrotten har någon gemensam nämnare, tex sker när ämnen av en viss karaktär diskuteras?

Sker det märkliga beteendet mer i perioder, där han är "normal" längre perioder emellan "märkliga perioder"?