Citat:
Ursprungligen postat av
coffin-md
Jag var iallafall respektfull nog att kalla dig Stålis med stort S.
Jag önskar upplysa Eder om att den korrekta termen är versal, och inte ”stor bokstav”.
Såpass upplyst torde en person av sådan dignitet som Ni själv vara.
Citat:
Ursprungligen postat av
coffin-md
P.s 29. Varför envisas man med att leda frågan tillbaka till sina egna subjektiva åsikter, allt detta "JagJagJag" när vi alla vet att en måste vara objektiv i allra största mån och hålla sig till att diskutera sakfrågan.
Så länge alla "JAG, JAG, JAG"-sägande
ofta nyreggade konton här, som endast tillför inhuman smutskastning fortsätter leka martyr kommer det aldrig att kunna ses på detta fall objektivt.
Citat:
Ursprungligen postat av
coffin-md
Istället väller det ut "jag jag jag"-moral och hatiska förfaranden trots avsaknad av juridisk proffession (?) och 100%-ig insyn i detta ärende som (om man bemödar sig reda på helheten) sträcker sig flertalet år tillbaka i tiden.
Citat:
Ursprungligen postat av
coffin-md
Jag igen.
Ditt vältaliga välkomnande äro ord som säger mer om dig än om någon annan. Det jobbigt när någon ifrågasätter upprepande av samma sak hela tiden, samma gamla vanliga klagovisa ur eget utnämnande av högsta allvetandes "jag-perspektiv".
Mig veterligen har jag aldrig Inmundigas* "tänk på barnen".
Citat:
Ursprungligen postat av
coffin-md
Spekulativa antaganden och känslobaserade åsikter från sofflocket eller skrivbordsstolen av individer med "JAG"-moralkompasser är föga intressant när det handlar om juridiska förhandlingar.
Här är jag rädd att du har rätt. Kanske är vi alla för mycket ”jag-jag-jag”?
Kanske har Rebeckas mest skrämmande sidor smittat av sig på oss?
”Det är mitt barn”
”Jag hade henne först”
”Jag måste knarka för att orka med”
”Jag måste läka blåmärken inför BVC-besöket, för jag vill inte uppfattas som en dålig mamma”
”Jag måste göra ungen trygg innan vi ska till BVC (eller öppna förskolan eller whatever)”
”Jag behöver...”
”Jag vill...”
”Jag-jag-jag”
PS: ”leka martyr” - tillåt mig småle.