Inlagd på psyk, hur ska jag lyckas få personalen att förstå?

Ja det är sant. Jag kämpar fortfarande och ska börja tänka framåt, det kan ju bli bättre.

Jag vet för lite om din situation så jag kan inte uttala mig. Du skriver lugnt och sansat och jag tycker det verkar som om du kan ta dig an detta själv men. Jag låg och skrek och vred mig på golvet på psyk och hade inte en tanke på att sitta på Flashback och fråga om råd om min hälsa. Ändå sket jag i psyk ändå och tog mig upp. Det kan du också göra.
Spring i skogen, ät bra och spendera tid med nära och kära. Sök en privat psykolog och öppenpsyk om du nu vill ha mediciner.

Precis! Vad jag gör övrig tid när jag inte skriver här är en helt annan sak. Jag är lugn utåt men känslan är en helt annan.
Ja absolut, jag ska försöka med allt jag kan komma på som kan fungera för mig.
Jag har mediciner så det är inte vad jag är ute efter.

Då vet jag inte vad akutpsyk kan göra för dig. Du ska enligt riktlinjerna få psykolog eller kuratoruppföljning ganska snabbt i öppenvården samt en läkartid.
Som sagt tänk positivt och framåt. Var i naturen och med nära och kära.

Eftersom du säger att du vill leva så kan du börja med att förklara att du behöver stöd genom kognetiv terapi och beteende.

Även om det är surt att vara inlagt kan det faktiskt vara bra att stanna där några dagar och påbörja skapa dagliga rutiner och träffa en psykoterapeut samt psykolog.

Fortfarande så är det ju just akut hjälp jag behöver för att inte ta mitt liv. Det är inte så enkelt att bli av med dessa tankar även om jag försöker.

Jag har lite hopp kvar om att överleva men självmordstankarna är jobbiga.
Nu har du nog missförstått, det var ju precis det jag ville men jag blev utskriven istället. Trots självmordstankar/planer.

sorry, då får jag be om mer kontext,
Du träffade en läkare när du har inlagd och önskade få kbt men blev bara utskrivning?

Ledsen att de inte ville förstå dig. För det verkade ju komma fram att det inte var du som hade svårt att förklara utan att de ville skriva ut dig och inte hjälpa dig så mycket.

Blir sorgsen när jag hör människor avvisas. Det är tufft nog som det är. Och självmord är ofta ambivalent som någon sa. Det är en sak som verkligen kan dela en. Man blir en person som vill göra det och en som inte vill. Och den som inte vill blir rädd för den som vill.

Försök ta kontakt med någon annan, en själavårdare kanske. Jag håller tummarna att det ska bli bra.

Du måste ha skrivit minst 50 inlägg.
Prata ut, det här är Flashback. Här kan du dela dina tankar så skriv på. Leta efter andra ämnen du tycker är intressant.

Gör det

Jag träffade bara läkaren en gång och då var det bara tal om utskrivning oavsett vad jag försökte förklara och be om hjälp med.