Inlagd på psyk, hur ska jag lyckas få personalen att förstå?

Hej!
Jag är inlagd på psykiatrisk slutenvård sen några dagar efter ett ”självmordsförsök”. Det var inte fullbordat men några sekunder ifrån att hoppa från hög höjd.
Sen dess har jag knappt känt någonting, jag blev inlagd och ska förmodligen bli utskriven imorgon. Jag vet inte hur jag ska lyckas få personalen här att förstå att självmordstankarna fortfarande finns kvar men att jag innerst inne vill kämpa för att överleva detta. Annars vore jag ju inte här och sökte hjälp.
Personalen har efterfrågat vad jag vill ha hjälp med egentligen men jag vet inte hur jag ska förklara. Det är för mycket i mitt huvud samtidigt som jag inte känner något alls.
Någon som kan hjälpa mig formulera eller komma med några kloka tankar?

Har du pratat något med dem. Säg precis som du känner. Du vill ha hjälp. Du vet inte hur du ska uttrycka dig. Du är full av saker men samtidigt helt tom inombords. Du kanske är rädd för att du faktiskt fullbordar det du var nära att göra.

Sedan vet jag inte hur det är psykvården om de vill ta emot så många som möjligt eller om de har begränsade resurser. I värsta fall kan de inte ta emot alla som vill eller behöver. Det leder såklart till att en del överdriver sina känslor för att framstå som mer behövande. Tråkigt men sant.

Du har inte tillräckligt tydligt och klart förklarat att du tänker ta livet av dig.

Du skriver ju själv att du vill leva.

Ja jag har pratat med en personal 2 gånger. Jag försökte förklara precis detta, att jag inte vet hur jag ska uttrycka mig men att jag fortfarande vill dö. Jag är rädd att jag kommer slutföra det jag påbörjade för någon dag sedan, det är så det känns nu iallafall. Detta är så svårt, jag vet verkligen inte hur jag ska kunna svara på deras fråga om vad jag behöver hjälp med.
Enligt mig är det väl just nu att förhindra att jag tar mitt liv men det fungerade inte som svar.

Det är inte fullt på avdelningen just nu men klart att det finns begränsade resurser. Jag önskade att jag överdrev men exakt som jag skrev tidigare är det.

Nej uppenbarligen så har jag väl inte det. Precis det är ju tanken med varför jag är här, jag behöver hjälp för att överleva. Som det är nu vill jag fortfarande ta mitt liv så fort jag får chansen men jag är ju här för att jag någonstans har lite hopp kvar att överleva och må bättre.

Fast nästan alla som begår självmord har nog varit ambivalenta till det, säkert under längre perioder. Man kanske vill leva men inte riktigt känner att man orkar eller klarar det utan stöd tex

Ts, tycker du ska säga att du avseende självmord inte känner att du är stabil om du skrivs ut. Att du vill leva, men samtidigt inte tror att du kommer att klara av att inte ta livet av dig om du skrivs ut just nu.

Jag skulle prata med personalen senare idag så jag skriver alla tips jag får nu på ett papper som personalen ska få gå igenom. Det kanske är bättre än att jag ska försöka förklara när jag inte klarar av det. Tack!

Ja, det är jättebra att skriva saker om man har svårt för att uttrycka verbalt, jag brukar också göra så ibland. Hoppas det går bra för dig och att du har en bra läkare.

Ja jag hoppas att det hjälper! Jag har inte träffat läkaren ännu men jag har fått höra att han är stenhård när han väl har bestämt sig för något, så risken att jag faktiskt ska skrivas ut imorgon är stor. Det skrämmer mig samtidigt som jag känner att det är skönt..

27 § LPT - När det inte längre finns förutsättningar för tvångsvård, ska chefsöverläkaren genast besluta att tvångsvården ska upphöra. Frågan om tvångsvårdens upphörande ska övervägas fortlöpande.
Förutsättningar för tvångsvård finns bland annat om du inte samtycker. Om du är beredd att samarbeta och samtycka till fortsatt vård skall tvångsvården upphöra. Du har möjlighet att överklaga enligt 32 § LPT.

Jag vårdas inte under LPT, jag valde att samarbeta istället.

TS är, som en tidigare skrivit, ambivalent.
För psykvården är det viktiga att man säger att man inte säger att man ska ta livet av sig. Då går dom fri.
För individen, för TS, är det viktiga att komma fram till om han ska leva eller dö.
Inte helt enkelt beslut för TS. Kräver en del övervägande. Dags för TS att göra dem. Kanske med hjälp av utomstående. En som kan vara objektiv.
Risken är annars att man möter någon som vill styra en, en som redan har svar och inte vill hjälpa TS att komma fram till en egen åsikt.