Inlagd på psyk, hur ska jag lyckas få personalen att förstå?

Hej!
Jag är inlagd på psykiatrisk slutenvård sen några dagar efter ett ”självmordsförsök”. Det var inte fullbordat men några sekunder ifrån att hoppa från hög höjd.
Sen dess har jag knappt känt någonting, jag blev inlagd och ska förmodligen bli utskriven imorgon. Jag vet inte hur jag ska lyckas få personalen här att förstå att självmordstankarna fortfarande finns kvar men att jag innerst inne vill kämpa för att överleva detta. Annars vore jag ju inte här och sökte hjälp.
Personalen har efterfrågat vad jag vill ha hjälp med egentligen men jag vet inte hur jag ska förklara. Det är för mycket i mitt huvud samtidigt som jag inte känner något alls.
Någon som kan hjälpa mig formulera eller komma med några kloka tankar?

Du vet troligtvis svaret innerst inne själv vad som fattas i ditt liv och hur du vill att det skall se ut. Det mesta går och bör lösas utan mediciner med vilja och beslutsamhet.
Man blir deprimerad och suicidal av en anledning och det är den anledningen man får se över.
Självmord är onödigt. Då är man på botten och det kan bara bli bättre.

Du måste alltid säga det du känner. Då måste de ta ställning enligt lag. Det är inte så lätt att erkänna att man är självmordsbenägen.

Det gjorde jag och ställningen de tog var att skicka hem mig. Jag sa sanningen, att jag vill ta mitt liv och att jag behöver hjälp. Det spelade ingen roll.

Det är inte så enkelt tyvärr. Efter många händelser i mitt liv som har varit traumatiska så kan man inte bara bestämma sig. Det finns kvar och påverkar och just nu har det blivit så illa att jag inte vill leva. Det krävs en traumabehandling för att få detta att fungera men den kön är lång. Självklart vet jag att självmord är onödigt men för mig är det den utvägen jag ser. Jag har sökt hjälp men blir avvisad, vad mer kan man göra liksom..

Hej!
Jag är inlagd på psykiatrisk slutenvård sen några dagar efter ett ”självmordsförsök”. Det var inte fullbordat men några sekunder ifrån att hoppa från hög höjd.
Sen dess har jag knappt känt någonting, jag blev inlagd och ska förmodligen bli utskriven imorgon. Jag vet inte hur jag ska lyckas få personalen här att förstå att självmordstankarna fortfarande finns kvar men att jag innerst inne vill kämpa för att överleva detta. Annars vore jag ju inte här och sökte hjälp.
Personalen har efterfrågat vad jag vill ha hjälp med egentligen men jag vet inte hur jag ska förklara. Det är för mycket i mitt huvud samtidigt som jag inte känner något alls.
Någon som kan hjälpa mig formulera eller komma med några kloka tankar?

Jag tycker du ska försöka vara ute så mycket du kan så kommer du tillslut mår bättre. Promenader utan musik i stad och skog är trevligt och hjärnan får andas lite.

Tänk aldrig på morgondagen, gör så gott du kan med varje dag så tar helvetet slut till sist.
Det var såhär jag gjorde för att jag skulle bli frisk.

Säg det igen och spela in!!!
PM:a vilken stad du är i om du är orolig och behöver stöd.

Vet inte riktigt vad du ser att psykakuten kan göra heller vilket läkaren säkert tycker också. Det är i regel förvaring och massa medicinering och det kommer inte att lösa dina problem ändå eller hur?
Trauman kan man även behandla på eget sätt, jag har också varit där. Nu är jag hemma igen och har väldigt sällan självmordstankar.

Helt ärligt så kommer du aldrig få hjälp av svensk psykvård. Du får punga upp privat och har du ej råd med det så är det tough luck. Låter hemskt men så är det tyvärr.

Jag tycker du ska försöka vara ute så mycket du kan så kommer du tillslut mår bättre. Promenader utan musik i stad och skog är trevligt och hjärnan får andas lite.

Tänk aldrig på morgondagen, gör så gott du kan med varje dag så tar helvetet slut till sist.
Det var såhär jag gjorde för att jag skulle bli frisk.