Skvaller om Mona Sahlin

Precis, och världens enklaste sak att få bort sin skuld, då hon vet att det finns folk som köper hennes bok. Om hon nu är intresserad av att sanera sin skuld, vill säga.

Sahlin har inte kvitterat ut någon fallskärm på 14 miljoner. Det handlar om att hon var från det gamla förmånligare systemet där hon har rätt till full statsrådspension, 51000/mån fram till hon blir 65 år. Därefter får hon 36000/mån i pension. Om hon lever som snittet till 81 år blir det sammanlagt 14 miljoner. (enl. belopp som gällde 2016)
Fram till pensionen avräknas andra inkomster från garantilönen. De flesta ”löser” detta genom att bilda konsultbolag som de tar ut låg lön från. Inte ens detta verkar Sahlin ha klarat, men efterfrågan på hennes tjänster verkar ha varit låg efter hon avgick som partiledare.


Anna Linds minnesfond hade inga 21 miljoner när Sahlin tog över.
När Ingvar Carlsson lämnade, 2007, fanns det 5,7 miljoner i stiftelsekapital.
När Eliasson lämnade, 2011, och Sahlin tog över fanns det 2,1 miljoner.

Totalt sett sen 2003 har minnesfonden samlat in 21 miljoner från olika bidragsgivare, det mesta i början efter Linds död. Hur det fördelar sig över åren framgår inte av medieuppgifter.
https://www.expressen.se/nyheter/s-topparna-gjorde-slut-pa-21-miljoner-kronor/
Artiklarna om detta är osakligt tendensiösa.

Efter stipendier/bidrag blir det 18 miljoner, alltså i snitt fram tom 2016 skulle det bli närmre 1,4 miljoner i driftskostnad per år. Det får man inte så mycket för, många andra liknande insamlings och givar org. har mycket högre driftskostnader än så.

Intresset för att stödja fonden med bidrag har antagligen sjunkit efterhand, Anna Linds förmodade storhet är mest en intern S historia.
Hur mycket fonden drog in i bidrag under Sahlin redovisar inte media. Det troliga är att det varit klart under snittet och man använt kapitalet för att hålla det rullande. Eliasson förbrukade i snitt 700k per år och Sahlin 400k.

Det troliga är att initialt har S-intressent och fack verksamheter pytsat in ett startkapital och att tanken varit att minnesfonden skulle vigga bidrag för den fortsatta verksamheten. Men det har varit skralt med intresset att stödja minnesfonden. Linds storhet var mest ett S propaganda-luftslott.

Av S fd fräscha framtidshopp tjejtrion Sahlin, Lind och Wallström är det Wallström som fått ekonomisk jackpott.

Journalister är i allmänhet väl medvetna om vilken hand som föder dem, ger Bonnier ut en bok av en kändis uppmärksammar man den. Hade det varit något litet "obskyrt extremist" förlag hade intresset nog varit klart mindre.

2 på Bokus för biografier. Före Cissi Wallin bl.a.
https://www.bokus.com/topplistor/biografier

All den gratisreklam hon fått genom Skavlan och rubriker i blaskmedia gör säkert sitt till. Inte många som ännu verkar läst den dock. Bara ett betyg än så länge.

Lånelöfte? Behövde "paret" Labbe och Sahlin låna för att köpa brf-lägenheten? Hade de ( = MS) inte redan pengar ?

Det var brf-styrelsen som inte godkände Labbé som medlem i föreningen. Detta drev han vidare rättsligt och drog inte tillbaka förrän det avslöjades och han senare fälldes för att ha utnyttjat de falska intygen i den rättsliga prövningen mot bostadsrättföreningen. Det hade inget med ett 'lånelöfte' att göra utan endast med hans förfalskade löneuppgifter. Men där i föreningen eller bland andra besökare vid lägenhetsvisningen finns någon som tipsade media om hela den här "affären".

Lönt att älta detta 4 år senare...

Mona är en skicklig estradör och politiker. Hon kommer att komma tillbaka. Och det med råge.

Jimmy kommer att bajsa i byxorna när han möter henne i duell.

Det är möjligt att Mona själv vill göra en come-back, om inget annat så för att ställa rätt det som världen kommer att minnas av henne. Men jag tvivlar på att S skulle vilja ta den risken: det är för stor sannolikhet att det dyker upp någon skit som hon ställt till med som ställer till det för S. Och med tanke på att S redan har historiskt låga stödnivåer i opinionsundersökningar så lär S inte vilja ta några risker alls.

Det är osannolikt att hon någonsin kommer att erbjudas möjligheten att debattera med Jimmie Åkesson. Människorna som lyfte fram henne till toppen är inte längre aktiva politiker; Ingvar Karlsson, Göran Persson, Per Nuder. Ingen inom partiet kommer att jobba för att få henne tillbaka, och partistödet betyder allt. Det ser vi inte minst inom Miljöpartiet. Dom sparkade ut sin EU-parlamentariker efter fem års fläckfritt arbete. Dom ville ha en svart kvinna på posten, ytligare parti får man leta efter. När den sparkade parlamentarikern drev en egen kampanj blev hon illojal mot partiet och anmäld för ditten och datten på osakliga grunder.

Hon har inget välbetalt och bekvämt jobb på någon ambassad som tack för lång och trogen tjänst. Hon sabbade den möjligheten när hon utfärdade intygen.

Återstår välbetalda uppdrag inom näringslivet, men hon har byggt sin politiska karriär på mjuka genus- och invandringsfrågor och den typen av jobb inom näringslivet är ovanliga.

Hon är ute från finrummet, borta från köttgrytorna och kommer aldrig tillbaka.

I början av videon i artikeln här
https://www.expressen.se/nyheter/qs/mona-sahlin-ni-har-haft-er-berattelse-nu-berattar-jag/
säger Mona:
"Jag var en proffsig politiker ..."

Jag var lite osäker på om det stämde så jag tittade i mitt uppslagsverk.
Men det stämde faktiskt.
Under "Proffsig politiker" var det en bild på Mona Sahlin.

Ny kan MP vara en möjlighet, men funkar inte det finns förstås Fi. Men sannolikt duger inte det för Mona, då de inte kan erbjuda henne något välbetalt.

Näringslivet vill ha kompetent folk, så det funkar inte. Och även om någon till äventyrs skulle kunna hitta något som jämställdhetschef eller nåt, så ligger Monas växande hybris och dåliga omdöme i vägen. Dessutom är hon känd för att vara lat.

Ny dräpa mot Mona Sahlins bok från Expressens kulturchef Karin Olsson.

https://www.expressen.se/kultur/karin-olsson/det-ar-extra-sorgligt-att-just-mona-sahlin-hittar-pa/

Karin Olsson verkar dra en streckad linje mellan Mona Sahlin utspel i boken å dödsknarknazister i nätets undervegetation.


Fick också ett schysst intryck av Michael Syrén av de fyra år gamla intervjuerna jag postade tidigare i tråden. Frågorna var helt rimliga. Det som däremot inte var schysst var Sahlins reaktion.

Å andra sidan är det inte så många som tar Mona Sahlin på något som helst allvar. Utom möjligen de som köper boken då. Tyvärr.

Själv är mer intresserad av hur de där försöken till löneförhöjning gick till. Både Mona och den där politikern i Täby gick på väldigt för att fixa löneförhöjningar för Labbe. Långt över hans faktiska ansvar, kompetens och arbetsbörda. Likheterna är slående.