Efter att läst inläggen i tråden måste jag bara göra ett statement.
Skrattade mig dubbelvikt att läsa om Ulf aka Rane B*rg, vilken bara var en pinsam mytoman och wannabe, som gjorde vad som helst för att få lite uppmärksamhet eller få för en stund hänga med de personer som hade status vid den tiden.
Han ljög friskt till höger och vänster om vad han gjort eller hade och tog på sig brott för att få respekt, något som bara hade motsatt effekt. Han var en omtalad pajas i Granloholm.
Han pratade tidigt om att byta namn till Ulf, främst för att han skämdes över det udda namnet, men också för att Rane var känt som en kuf man skrattade eller tyckte synd om.
Att han lyckats avla fram någon svagbegåvad son som med tvivelaktig sysselsättning förvånar mig inte det minsta, det går i arv tydligen och det är inget att vara stolt eller förtjäna respekt för.
Skrattade mig dubbelvikt att läsa om Ulf aka Rane B*rg, vilken bara var en pinsam mytoman och wannabe, som gjorde vad som helst för att få lite uppmärksamhet eller få för en stund hänga med de personer som hade status vid den tiden.
Han ljög friskt till höger och vänster om vad han gjort eller hade och tog på sig brott för att få respekt, något som bara hade motsatt effekt. Han var en omtalad pajas i Granloholm.
Han pratade tidigt om att byta namn till Ulf, främst för att han skämdes över det udda namnet, men också för att Rane var känt som en kuf man skrattade eller tyckte synd om.
Att han lyckats avla fram någon svagbegåvad son som med tvivelaktig sysselsättning förvånar mig inte det minsta, det går i arv tydligen och det är inget att vara stolt eller förtjäna respekt för.
