Citat:
Ursprungligen postat av
JohNils
Exakt! Det är en massa jästa smakförstärkare och socker i den asiatiska maten. Syftet med dessa har ursprungligen varit att få de asiatiska slavbefolkningarna att svälja ned riset till minsta möjliga kostnad.
Visst till exempel japanska köket och Sichuan och delar av Indien är verkligen i en klass för sig. Men även om soja, vitlök och ingefära är en god kombination så når det aldrig upp till kombinationen ost, tomat och örtkryddor. Om man inte är beroende av socker och glutamat förstås.
Det franska köket är verkligen avancerat och förfinat och handlar väldigt mycket om att framhäva råvaror på naturlig väg. Det italienska är i grunden mycket enklare och rustikare. Beundransvärt i båda är strävan efter balans och hur utbredd den kulinariska kunskapen och känslan är i befolkningen. Samt den lokala förankringen.
Önskar jag kunde tala lika varmt om den svenska eller tyska husmanskosten. Men det är svårt. Visst finns det goda rätter - men... har de erövrat resten av världen? Mår man bra av att äta dem dag ut och dag in om man inte arbetar tungt med kroppen? Nej och det är sorgligt nog av en orsak. Och den som kommer dragande med Tore Wretman har nog inte riktigt tänkt efter ordentligt eller läst recepten.
Mexikansk mat överraskar dock mig positivt. Då menar jag riktig mexikansk mat och inte tacos. Innebär det att den är underskattad. Nä mexikansk mat får rätt mycket uppmärksamhet.
/Johan
Själv älskar jag svensk husmanskost, men precis som du säger så är det ingen förfinad kokkonst och det beror ju på att vi bor där vi bor. Vi kan naturligt odla färsk sallad i ett par månader och kanske tomat om vädret är bra och man har ett växthus. Dessutom har vi varit ett fattigt land i några hundra år fram till början av 1900-talet.
Resultatet har blivit som med det tyska och det polska köket: mycket mastig potatis, saltat kött, inlagda grönsaker, rökt kött, rökt fisk, rökt korv. I och med att vi har blivit rikare, så har vissa delar försvunnit från menyn helt, som lungmos och hjärnkorv.
Det sorgliga med det hela är att maten verkligen visar hur svensken levde. Det var hårt, det var arbetsamt, det var fattigt och man fick odla det som gick att odla den lilla tiden mellan maj och augusti. Vi kunde inte stå och stampa druvor i solskenet som italienarna, eller plocka färska örter året om. Vi fick ta det som fanns och försöka få det att räcka till nästa sommar.
Som djurvän tycket jag det är tråkigt att man idag plockar ut de tre finaste bitarna ur djuret och säljer till svenssons som tuggar i sig med god aptit, medan resten blir hundfoder. Vi behöver inte gå många generationer tillbaka för att uppleva svält här i landet.
Med det sagt, så är det få saker jag kan slafsa i mig med så god aptit som kåldolmar eller fläsklägg med rotmos eller kokt potatis. Nygjorda kroppkakor, eller varm ärtsoppa med fläsk. Vad vore fika utan svart kaffe och alla hundratals småkakor på mördeg och mandel? Rabarberpaj, kanelbullar, lussekatter, pepparkakor, alla bärpajer. Saft och kompott på syrliga bär.
Sverige har enormt mycket att erbjuda i både smak oxh historia. Vi kanske inte har det franska köket, men endast Sverige svenska krusbär har!