Tinder-appen

Jag är bekant med begreppet och behöver inte googla.

Är det så här du ser på kvinnor i allmänhet? Som begåvningshandikappade idjits totalt obekanta med populärkulturella och samhälleliga begrepp? Tänker främst på dina tips till mig att googla än det ena än det andra. Om ja, varför vill du ens ha med kvinnfolk att göra? Eller är det endast mig du placerar i idiotfacket? Om så är fallet; varför?

Du pratar om falsk marknadsföring. Vad menar du? Kvinnor reggar sig på dejtingsidor/appar. "Visar upp sig på nätet" kallar du det. Trots det är de passiva och ovilliga till kontakt. Så här är det. Kvinnor är aktiva och villiga till kontakt när de är intresserade. Och så är det med det.

Kvinnor tycks inte vara så särskilt intresserade av dig, och många andra män, men det betyder det per se att deras närvaro i nätdejtingsammanhang är falsk marknadsföring? Hur tänker du? Man slänger ut en krok och är skyldig att ta sig an alla som nappar? Är det verkligen så?

F.ö. saknar jag svar på en del frågor som är av betydelse för diskussionen. Det (kvinnor och vår svarsfrekvens och förmåga att inleda vettiga relationer) var bättre förr säger du. Men du själv då? Är du bättre nu? Vad har du att erbjuda?

Köttmarknad will be köttmarknad. Och så är det med det. Tinder är den moderna tidens köttmarknad. Även om good old nattklubbsragg fortfarande existerar. Vill man inte vara med i det spelet så bör man avstå.

Mannen är den som i större utsträckning jagar. I alla sammanhang. Så även på Tinder. Varför det är så låter jag vara osagt. Men så är det. Tinder är snabbt och ytligt. Det torde nästan alla vara överens om. Så, vad vill du säga? Egentligen?

Det hade varit roligare om du eller någon annan gav auberginen en chans över ett flaska rött och det visade sig att han kom med en löskuk i byxorna som han fick plocka ut för att det blev obekvämt med salongsberusning samt hetta från stearinljusen. För det är väl en sådan setting situationen kräver om man bjuder hem någon på dejt, antar jag. Jag har faktiskt aldrig testat, fast jag bor ensam i dag. Kan dock tänka mig att det är en framgångsrik strategi om man vill snärja the love of one's life. Bättre än en höstpromenad vid Thielska galleriet, typ.

Jag kan säga att själv att jag har testat mig fram med olika bilder i varierande ordningsföljd, pröjsat för en boost ibland och jämfört utfallet. Den jag har nu är uppenbarligen bäst, vilket är lite kul med tanke på att jag inte ser ut som jag gör till vardags på den. Det är en ganska hård bild, om jag får säga det själv. Lite tuff och häftig.

Snap har jag aldrig prövat, men jag ser nu att jag skrev Insta i stället. Så kan det gå!
Fast Snap är väl bara för högstadiebarn, eller? Känns lite tragiskt att installera Snapchat när man som jag närmar sig de 40, men det skulle vara för filtrens skull. Man kan alltid avinstallera sedan när man fått det man vill ha. Vem vet — kanske att man plötsligt matchar med en massa hundägare i 25-årsåldern om man har hundnos och suddiga konturer!

Om man snyggar till sig med filter på bilderna. Något som inte går att göra i verkligheten. Då kanske man inte ska bli förvånad om killen inte hör av sig efter första dejten.

Auberginen (som i själva verket är en ordinär morot) kan för all del använda sig av boost och allt det där. Men algoritmerna är alltjämt intressanta.

Och vill man ha hem honom, eller ens någon, utan att ens ha träffat vederbörande? För mig låter det som en jävla mardröm. Jag är inte den som är den. Har aldrig varit, men nog kan man ändå förvänta sig att den man ska träffa anstränger sig lite och åtminstone kollar av den s.k. kemin innan det blir åka av.

När man kollar här i tråden och folk frågar vad man ska göra som en förstaträff. Hur svårt är det att fatta att man bara ska ses och göra något enkelt? Ett glas/en kopp någonstans. En promenad någonstans där man också kan sitta ner och prata. Det behövs ingen jävla trerätters och fan i helvitte ingen bowling eller dylikt. Gör det enkelt bara.

Själv är jag fotogenisk och kan se väldigt olika ut på olika bilder. Beroende på mängden smink, frisyr och vem som håller i kameran. Överlät åt Tinders statistik att välja åt mig. Jag gillar att göra det enkelt för mig när det inte handlar om saker som är så där vansinnigt viktiga.

Snap är för barn. Men! Man blir hemskt snygg. Juz sayin'!

Jodå, vi är bekanta med boostfunktionen. Men Tinders algoritmer är intressanta. Oavsett vad så får man inte upp samma personer i flödet. Jag har ingen aning om vad det beror på.


Och så ska man inte blir förvånad när dejten inte ser ut som ett Snapfilter. Det går åt två håll.

Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite märkligt hur den här tråden mellan varven gör dejting till en nästan rent teknisk grej. Visst, jag fattar att det finns en massa främst killar som sitter o svär över att främst kvinnor är så känslostyrda underförstått att känslor är nått underordnat i sammanhanget.

Kärlek och relationer är känslostyrda förfan, det är hela grejen med dem.

Värt att tänka på tror jag, både på Tinder och i andra sammanhang.

Skulle du säga att det är OK om du upptäcker att en kille gjort något liknande? T.ex. poserat med en sportbil han hyrt som om den vore hans egen?

Ja! Det är det här jag har försökt säga hela tiden.

Kärlek och kättja är inte linjär algebra.


Man får ha med i beräkningen att så kan vara fallet. Men kan man inte se igenom gravt filtrade bilder är det stort tvek om man ska röra sig ute i samhället utan personal. Åtminstone om man är under 80.

Om det inte fungerar för att folk ändå ser igenom det. Vad är då syftet med att använda filtret?

Som tidigare diskuterats så funkar det antagligen eftersom män, i allmänhet, är out there och svingar yvigt med yxan.

Ja är syftet att träffa en man som svingar yvigt med yxan och sen aldrig se honom igen så fungerar det.

Men hela min poäng var att det knappast ökar chanserna för något mer än så.

Ni som fortfarande orkar med appar som Tinder gör det bra.

Min vän var på en Tinder-dejt häromveckan. Enligt bilderna och profiltexten var kvinnan en brunett på 165 cm. Hon arbetade tydligen som psykolog och brukade hålla i föreläsningar för universitetsstudenter.

Vem var det som dök upp tro? En blond, kraftigt överviktig kvinna som mer eller mindre var jämnlång med min vän (Han är över 180 cm). Därtill kunde hon knappt formulera sig och stirrade nästan enbart ner i golvet.

Tur för henne att min vän är så pass artig och snäll som han är. Jag hade sagt både det ena och det andra av ren upprördhet.

Men å andra sidan ska man kanske vara på sin vakt om en kvinna därifrån vill träffas? Det händer inte så ofta av det jag hört.