Citat:
Ursprungligen postat av
Mitochondria
Jag är 23 år gammal och inser att livet är kort. Varför ska man spendera så mycket tid och energi med att bekämpa psykisk ohälsa för att sedan inse att man lyckats vid 60 års åldern? Varför inte bara ta antidepressiva eller droger för att dämpa det, så sparar man tid?
Just nu menar jag mikrodosering, inte i mängder som vanligtvis används hos missbrukare.
Varför förhindras man från att ta droger? Jag kan förstå att köp av droger stödjer en marknad som tar koll på tusentals varje år, däremot finns ju svampar och andra lokala droger som inte utgör skada för andra.
Jag har aldrig tagit droger men jag känner att jag verkligen behöver det för att få ett nytt perspektiv på livet och att få en kick att göra saker. Annars är livet för monotont.
Tänker jag fel? Vad är era erfarenheter? Ge mig en verklighetskoll.
Jag har testat det mesta i unga år, hade precis som du en föreställning att det skulle ge "insikter".
Jag köper inte en sekund att du skulle hålla någon "mikrodoseringsnivå". Det låter mer som att du behöver dämpa något och då stannar man inte vid "lite". Det enda jag egentligen vill säga är att alla de känslorna och insikterna du upplever på droger är inte värt ett skvatt, de går över lika fort som ruset. Har man väl börjat tar det år av mognad innan man lär sig detta. Har du ångestproblematik kan jag lova att droger förvärrar det. Köp inte snacket om psykedelika, det är inget som berikar ditt liv i längden. Du kan ta ett ordentligt svamprus och vilja åka till Indien i en vecka efteråt, men efter en tid är den vanliga tristessen tillbaka och du är ditt vanliga trista jag. Ska du hitta mening i livet behöver du fylla det med meningsfulla saker, utmana dig själv, skaffa hobbies och aktiviteter, bilda positiva relationer. Det enda man behöver är att skapa sig en miljö att växa i.
Människorna du kommer i kontakt med under drogresan är skit, främst själviska eller trasiga människor men även oberäkneliga och farliga sådana. Det är mycket som kan gå snett, ekonomi, bostad, liv och lem. Jag har förlorat vänner och bekanta till överdoser. Varje år åker jag ett bra antal mil för att besöka graven för en vän som dog 24 år gammal 2009. Sabba inte dessa viktiga år för dig själv.